8 hg rabarber
2 stora rödlökar
1 liten chilifrukt
4 cm ingefära
5 dl råsocker
2 msk ättika, 24 %
2 tsk salt
1 dl vatten
Skala rabarbern och skär den i centimeterlånga bitar. Skala och skiva löken. Riv ingefäran, klyv chilin och ta ur kärnorna och hacka den fint. Blanda allt i en kastrull och koka sakta under lock i 20 minuter och ytterligare 20 minuter utan lock. Fyll varma glasburkar till brädden. Kyl ner dem i kylskåpet och förvara dem sedan i frysen.
den 26 juni 2009
Rabarberchutney
den 25 juni 2009
Bevara Elsa Brändströms skola!
Ovanstående rubrik är hämtad ur Corren i tisdags.
Elsa Brändströms skola är ett kulturminne mitt i Linköping. Den förtjänar ett bättre öde än en oviss framtid i privat ägo.
Jag skulle vilja att några framsynta, kulturintresserade politiker tog sig en rejäl funderare på om detta inte skulle vara ett utmärkt Musikens hus. Linköpings musikliv saknar ändamålsenliga, prismässigt överkomliga, lokaler. Körer och orkestrar behöver repetitions- och konsertlokaler.
Så vill jag se nästa rubrik i tidningen. Jag vill att politikerna i kultur- och fritidsnämnden gör sig hörda och samlar representanter för Kulturskolan, körerna, orkestrarna etc. och förutsättningslöst diskuterar ett alternativ till försäljning.
Skolans läge, närheten till konserthuset, teatern, Nationernas hus och dansgymnasiet skulle kunna göra byggnaden till ett kulturcentrum i staden. Här finns en lagom stor aula användbar för både musik, dans och teater. Här finns salar av sådan storlek att flera ensembler, körer och orkestrar kan repetera samtidigt. Här skulle delar av Kulturskolan och de centrala gymnasierna kunna bedriva musikverksamhet på dagtid. På kvällarna kunde huset utnyttjas för konserter och repetitioner för olika typer av ensembler och föreningar. Till skolan hör en tomt som skulle kunna användas för utomhuskonserter.
I skolan finns en underbar atmosfär och en kreativ miljö. Där finns salar i olika storlek, kontor, kafé och personalrum.
Låt Axel Kumliens och Axel Brunskogs vackra skapelse bevara sin invändiga 1800-talskaraktär och skapa en kulturell mötesplats för människor som kan bidra till att göra Linköping ytterligare attraktivt att bo och verka i!
En försäljning av ett av Linköpings mest intressanta kulturhus vore ett misstag omöjligt att reparera.
den 23 juni 2009
Papperstidning i dödsryckningar?
Papperstidningarna har det tufft. Det är påtagligt hur kvaliteten sjunker och det förefaller som om man desperat letar efter en stil som ska locka prenumeranter. När det gäller min morgontidning, Corren, går det inget vidare. Innehållet blir allt mer ointressant, allt lättviktigare och mer lokalt. Språket blir också successivt sämre.
Nu under sommaren är det än mer påtagligt. Sommarvikarierna drar in med ett omoget och ofärdigt språk och nyhetstorkan är uppenbar. Det får nog bli några veckors paus till förmån för DN eller SvD.
Det är synd. Morgontidningen är en ritual. Men om ritualen bara tar fem minuter och jag under denna tid hinner med att läsa både ledare och kultursidorna och samtidigt reta mig på ytterligare någon reporter som inte kan skilja på hennes och sina, ja då är det inte meningsfullt längre.
den 22 juni 2009
Piratpartiet igen
Sophia anklagar mig för att inte veta vad jag talar om. Det kanske är korrekt, men jag har verkligen försökt att på Piratpartiets webbplats sätta mig in i vad partiet står för och det är sannerligen inte lätt. Sidorna vimlar av citat från allehanda personer och man har inte en aning om huruvida det är partiets officiella ståndpunkt eller insända tyckanden från enskilda sympatisörer.
Om det inte är förmätet tror jag kanske också att jag vet mer om upphovsrätt än de flesta av de tusentals personer som röstade på Piratpartiet...
Om Piratpartiets tankar kring upphovsrätt kan man läsa här: http://www.piratpartiet.se/politik/upphovsratt/
En återkommande formulering är denna:”Upphovsrätten skapades för att gynna samhället genom att uppmuntra till skapande, utveckling och spridning av kultur. För att uppnå dessa mål krävs en balans mellan dels samhällets krav på tillgänglighet och spridning, och dels samhällets önskan om att det ska finnas incitament för nyskapande och vidareutveckling av kultur.”
Om det är partiets egen tolkning av upphovsrätten eller ett citat vet jag inte – och får inget svar på webbplatsen.
På Stims webbplats står följande:”Den upphovsrättsliga lagstiftningen är utformad så att rättighetshavarna, till exempel författare, kompositörer, musiker, fonogramframställare i olika väsentliga avseenden har ensamrätt till sina verk och prestationer. Tanken är att deras ekonomiska och ideella intressen på så sätt skall kunna tillvaratas.”
Denna formulering säger inget om ”uppmuntra till skapande” eller ”gynna samhället” utan är en strikt tolkning av upphovsrätten som ett skydd för upphovsmännen. Jag delar Stims uppfattning om att upphovsrätten handlar om att skydda min ensamrätt till mina verk.
Detta är min utgångspunkt i upphovsrättsfrågan.
Piratpartiet har riktat in sig på ny teknik och egentligen bara förklarat sina ställningstaganden då det gäller fildelning, fri sampling och underhållningsbranschen. När det gäller skyddstiden 70 år talar man om kapital och investerare.
Om kopiering skriver man följande:”Att dela med sig av kopior, eller på annat sätt sprida eller använda annans verk, skall aldrig vara förbjudet så länge det sker på ideell basis utan vinstmotiv.”
Jag tolkar det som att vilken kör som helst kan kopiera de noter jag gett ut och framföra musiken på konsert så länge syftet inte är kommersiellt. Eftersom inga körkonserter går ihop sig antar jag att de inte är kommersiella. Därmed har man direkt satt stopp för all notutgivning av körmusik.
Jag behöver inte höra fler brandtal om Piratpartiets förträfflighet. Det finns säker en mängd goda människor och goda avsikter i partiet, men om någon skulle kunna utveckla partiets tankar om upphovsrätten för ”vanliga” musiker som inte jobbar i underhållningsbranschen, som skriver sin musik för liveframträdanden i den icke-kommersiella delen av kulturlivet, som ger ut sin musik på noter på förlag som hela tiden för en ojämn kamp mot olaglig kopiering, då lyssnar jag gärna. Vill man kan man också inbegripa fotografer, poeter, målande och skulpterande konstnärer.
Vi som aldrig har varit i närheten av kapital, investerare, underhållningsbransch eller skivbolag; vi vill gärna ha svar på vilka effekterna blir för oss av Piratpartiets holmgång med upphovsrätten.
Piratpartiets webbplats är ett sammelsurium av lösryckta tankar och idéer. Det kanske är naturligt för ett nytt parti, men jag vidhåller min ståndpunkt: Partinamnet är i hög grad oseriöst eftersom pirater (det som i min barndom hette sjörövare) är brottslingar och jag är mycket tveksam till huruvida man någonsin kommer att lyckas bli något annat än ett missnöjesparti.
Skrivet av Hans Lundgren kl. måndag, juni 22, 2009
Etiketter:
kultur,
kultursyn,
Piratpartiet
den 21 juni 2009
Snatteripartiet
På Facebook har nu bildats en grupp som heter Snatteripartiet. Dess program beskrivs på följande sätt:
"Vi satsar mot nästa Europaparlamentsval.
Vi anser att det är en medborgerlig rättighet att människor ska kunna äta, ha hela och rena kläder m.m. Folk ska inte behöva betala för dessa medborgerliga rättigheter. Vi anser att ICA, Coop, H&M, Dressman och andra redan har tjänat så mycket pengar på oss konsumenter. De är rika storbolag som har jättelika skattkistor, varför ska de ha mer?
Nej snatta istället. Alla varorna finns ju därute. Gratis! Det är bara att ta! Shoplifters of the world, unite and take over!"
"Äntligen någon som lyfter de viktiga frågorna. Inte nog med att ICA o Dressman redan tjänar alldeles för mycket pengar. Ett stort antal av deras anställda TRIVS faktiskt med sina jobb, något som givetvis diskvalificerar dom från att få lön. Dom ska givetvis nöja sig med vi uppskattar deras arbete genom att vi snattar varorna."Bäva månde piraterna...
den 20 juni 2009
Dagens ord: ”hägra”, ”åtgärd”
Det är tydligt att det finns personer som längtar efter och till och med kan framkalla regn just på midsommarafton. Det framgår i alla fall av dessa två citat ur Corren och DN.Svala vindar, moln och hägrande regn. Men när stången restes i Berg sken solen i blomsterkransarna.
- Det har varit som en lite stökigare lördag. Men nu ösregnar det och ösregn är en bra brottsförebyggande åtgärd, säger Thomas Gorner, biträdande vakthavande befäl vid polisen i Göteborg.
den 17 juni 2009
Busschauffören som tänkte att va fan
Busschauffören som tänkte att va fan …det skiter väl jag i.
Han har nu två morgnar i rad stått nedanför mitt fönster med motorn på. Inte en liten stund – utan i en kvart! EN KVART om dan!
Bussen tillhör Tjörnarpsbuss. Företaget skriver på sin webbplats:
”Vi tänker förstås även på miljön […]. Våra förare blir dessutom kontinuerligt utbildade i […] eco-driving […].”Jo tjena! Att det är i tättbebyggt område och att lagen säger max EN MINUT det skiter man högaktningsfullt i.
Det här bolaget är inte ensamt. Mitt emot oss ligger ett hotell så det är många bussar och det är mer regel än undantag att man tänjer på tomgångsregeln. Jag tycker det är konstigt att det är professionella trafikanter som inte kan trafikreglerna.
Tjörnarpsbuss svarar inte heller på mejl, om någon undrar.
den 13 juni 2009
Med mina genusglasögon
Corren, Corren!
Idag har man en stor, välskriven och intressant artikel om Anna Wahlgren. Till huvudartikeln är fogade några mindre. Tre kvinnliga journalister har skrivit. Sex kvinnor intervjuas. (Jo en manlig läkare intervjuas angående medicinering av barn.) I en byline står: ”Hur gjorde mormor, farmor…”.
Lite senare i tidningen kommer en artikel om spikmattor. Skriven av en kvinna. Tre kvinnor intervjuas.
Vad har det tagit åt er? Vad sysslar ni med. Den första artikeln handlar om barn och barnuppfostran, den andra om hälsa. Är allt detta förbehållet kvinnor?
Om det är så att ni tycker att barnafrågor bara angår kvinnor, att männens erfarenheter är oviktiga och ointressanta, så säg det rent ut.
Jag tycker att vi har kommit ganska långt i vår syn på föräldraskap. Jag blir glad när jag ser farsor med barnvagnar på stan (Lite mindre glad då jag ser frånskilda helgfarsor styra stegen mot McDonalds.). Statistiken över pappaledigheter är väl inte alltid så uppmuntrande, men inställningen bland unga föräldrar är klart bättre idag än förr.
När min andra son föddes 1978 var jag hemma i ett halvår med en nyfödd och en fyraåring. Platsen var Motala och bostadsområdet modernt med många barnfamiljer. På gården härskade mödrakollektivet. Att som ensam man, med två barn, gå ut och sätta sig i sandlådan var som att kränka kvinnornas privilegier. Här hade aldrig förut någon man varit. Detta var kvinnornas territorium och jag var definitivt inte välkommen. Jag var ett störande moment, en främmande fågel, en inkräktare. Samtalen tystnade. Menande blickar utväxlades. Jag blev, kort sagt, utfryst.
Det har nu gått 30 år och jag får en tidning som beter sig på samma sätt. En ursäkt och ett tillrättaläggande vore på sin plats.
den 9 juni 2009
Pirater i parlamentet – nej tack!
Jag sympatiserar med många av de saker som Piratpartiet säger sig stå för, framför allt då det gäller integritet och övervakning.
Men jag röstade inte på Piratpartiet av följande skäl.
- Jag tycker att freden och miljön är viktigare frågor än integriteten. Jag offrar gärna en bit av min personliga integritet för ett fredligare och mer solidariskt samhälle som värnar våra barns framtid.
- Enfrågepartier är av princip problematiska då de ”säljer” sina röster i frågor där de inte har någon åsikt.
- Partiets namn är problematiskt. Namnkopplingen till den olagliga verksamheten hos Pirate Bay är tydlig. Vem skulle rösta på Gangsterpartiet? Skurkpartiet? Bandidos? Namnet är helt enkelt oseriöst och framtiden lär utvisa om även verksamheten är det.
den 7 juni 2009
Drogliberala sverigedemokrater
Förr när man röstade tog man alltid en valsedel från varje parti för att sedan i själva båset plocka ut den man tänkte använda. Det verkar inte vara så nuförtiden. Folk är inte så hemlighetsfulla. Hustrun plockade dock med sig hem en uppsättning av varje valsedel för att vi skulle kunna se vilka vi inte röstat på.
På SD:s lista hittade vi detta spännande andranamn. Eller framför allt titel.
Jag vet faktiskt inte vad den hemmagjorda förkortningen står för, men tolkar den som alkohol- och drogbehövande.
Men det är förmodligen fel.
den 1 juni 2009
Iskall jazz
den 31 maj 2009
den 16 maj 2009
Bokhandlaren som slutade läsa
Någon gång i mina tidiga tonår började jag jobba extra i Lindströms bokhandel i Lund. Bokhandlaren hette Kjell Kristiansson och var förutom bokhandlare också kårchef i Scoutkåren Finn som jag tillhörde. Eftersom min far var bibliotekarie – då på UB i Lund – var böcker en naturlig och självklar del av min uppväxt. I min värsta bokslukarålder försökte jag gå igenom hyllorna i Lunds stadsbibliotek systematiskt, i bokstavsordning. Jag minns inte om jag någonsin kom längre än till A. (Självklart gjorde jag vissa inhopp i andra hyllor också.) Hemma fanns också ett antal samlingsutgåvor som jag plöjde; allt av Selma Lagerlöf, Runeberg, Rydberg, Moberg, m.fl.
Åsa Christoffersson skriver i Corren idag om den sjangserande bokhandeln i allmänhet och Akademibokhandeln i synnerhet. Den mångkunnige och smått legendariske bokhandlaren Svante Bergsbo är uppsagd och Akademibokhandeln annonserar nu efter en ny butikschef bland annat med orden: ”du har ett brinnande intresse för sälj, både genom det direkta kundmötet och genom butiksexponering.”
– Ett brinnande intresse för sälj. Jo, tjena., skriver Christoffersson.
Jo, tjena! Det är bara att hålla med. Vad vi ser är det definitiva slutet för bokhandeln. Frågan är bara om det är bokhandeln i allmänhet eller Akademibokhandeln i synnerhet.
Bokhandlare Kjell visste exakt vilka böcker han hade i sin affär och var de stod. Han visste vad hans kunder ville ha och han kunde rekommendera böcker till dem som inte visste vad de ville ha. Precis som Bergsbo.
Problemet idag är förstås att vi som vet vad vi vill ha hellre köper vår bok över nätet till ett avsevärt lägre pris än vad bokhandeln kan erbjuda. Och vet vi inte vad vi vill ha tar vi reda på det på annat sätt än att fråga Bergsbo – och köper även då boken över nätet. Mina besök hos bokhandlaren blir allt mer sällsynta. Och den dag bokhandlaren inte är bokhandlare utan butikschef och bara bra på ”sälj”, ja tjena, då kommer de förstås att helt upphöra.
Tempora mutantur – och jag känner att jag inte kan göra någonting åt det. Men jag kommer att sakna bokhandeln.
Som tur är finns det ju antikvariat…
den 7 maj 2009
Färre manskörer. Bra eller dåligt? II
Det kom så många intressanta synpunkter på nedanstående inlägg så jag börjar på en ny tråd.
Johannes: Du har naturligtvis rätt i att man inte får en manskör bara genom att ta männen ur en blandad kör. Likaså blir den då ganska liten. Det är stor skillnad på att vara förstatenor i en manskör och i en blandad kör och det är inte så självklart för en bas i en blandad kör att sjunga förstabas i en manskör. (Liknande förhållande råder i en damkör.)
Däremot är det inget som säger att man inte med träning kan få det att fungera fint. Det är oerhört utvecklande för sångarna och i ett konsertprogram blir det förstås en större variation.
Till detta kommer att man inom de högre musik- och dirigentutbildningarna helt nonchalerar andra körinstrument än SATB-kören.
Varför större manskörer ofta är att föredra än mindre har jag inget bra svar på trots mina 40 år med manskör. Det har sannolikt att göra med det låga, begränsade registret.
Den inbördes balansen i manskörsklangen är också intressant och jag menar att den ideala är en pyramidform med en ungefärlig fördelning på
- 15 % T1
- 20 % T2
- 30 % B1
- 35 % B2
Eric: Rekryteringsprocessen måste, som du säger, pågå kontinuerligt. I någon mån är den trationstyngda repertoaren en belastning för (de akademiska) manskörerna. Vi förväntas ha en inte obetydlig stamrepertoar för 30 april, 6 juni och fester – och dessutom regelbundet klämma ur oss spännande nyskapande konsertprogram. Detta kräver en stabil kärna av äldre sångare och en ständig, lagom påfyllning, av nya.
Som jag skrivit tidigare så är manskörssången sprungen ur manliga miljöer där sammanhanget var viktigare än själva sången (skandinavismen, nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen, ordensväsendet, etc.) och de äldre manskörerna som ännu lever har i stor utsträckning inte lyckats befria sig från arvet. Då Hugo Alfvén tog över O.D. i början på 1900-talet blev kören och repertoaren konsertant, vilket var det avgörande steget för körens kommande framgångar.
De senaste decennierna har det bildats många nya manskörer som i första hand är musikaliska konserterande ensembler, först i andra hand en del av traditionen och arvet. Det är orsaken till att de har en given plats även i det framtida körsverige. Bland dessa finns t.ex.
- 1972 Lihkören
- 1976 Gefle Drängar
- 1981 Saxdalens manskör
- 1982 Stockholms Gaykör
- 1985 Sällskapet CMB
- 1998 Svanholm Singers
- 2000 Tors Bockar
- 2002 FN
den 4 maj 2009
Mitt eget smör!
den 1 maj 2009
Valborg i Linköping
Så var årets mösspåtagning avklarad. Denna gång i strålande sol, med ny scen och avtackad landshövding. För 31 året i rad hälsade Lihkören våren på Borggården till Linköpings slott. Det här är en tradition som nu känns mycket etablerad. För första gången hade en av de äldre sångarna sin son med i kören.
Skrivet av Hans Lundgren kl. fredag, maj 01, 2009
den 30 april 2009
Färre manskörer. Bra eller dåligt?
Dagens nyhet: Antalet manskörer minskar, skriver Corren.
Att antalet manskörer minskar är ingen katastrof. De manskörer som finns kvar håller hög kvalitet och förmår att förnya sig. Den verkliga katastrofen skulle vara om man inte längre sjunger manskörsmusik. Men för det behövs inga manskörer utan det går lika bra med männen i en blandad kör eller en tillfällig konstellation av män.
Att de ”traditionella manskörerna” som de kallas i artikeln har problem med att rekrytera sångare beror inte på att de är traditionella eller har gamla anor. Det beror i stället på att de helt enkelt håller för låg kvalitet och sjunger musik av undermålig kvalitet. Man kan år 2009 inte enbart sjunga treklangsmusik från 1800-talet eller arrangemang av trallvänliga 60-talshits utan måste också ge sig i kast med den utmanande konstmusiken. Dagens ungdomar är kvalitetsmedvetna och förväntar sig konstnärliga och klangmässiga utmaningar. De manskörer som antar musikaliska utmaningar kan också rekrytera sångare som vill ha sådana.
den 28 april 2009
Nästa landshövding?
Landshövdingen i Östergötland, Björn Eriksson, avgår i höst och nu har spekulationerna om hans efterträdare börjat. Eriksson har varit omåttligt populär. Med en aldrig sinande entusiasm har han farit runt i länet och med sin tordönsstämma talat med och till kreti och pleti. Han är välkänd i vartenda skrymsle av länet.
När jag kom till Östergötland var det Per Eckerberg som var hövding. Han var, trots sin ringa höjd över havet, en respektingivande person. Man duade inte… Han gillade manskör och bjöd hela Lihkören tillsammans med länsråd och andra på lax som han dragit upp själv och hemkryddat brännvin.
Hans efterträdare tillsattes i en tid då alla skulle heta Göte. Ty kommunalrådet hette Göte Andersson och Correns chefredaktör Kjell Göthe. Jag antar att Göte Svenson hade fler meriter än sitt namn, men regeringsperioden framstår som tämligen färglös.
Sen kom hedersmannen Wirtén. Rolf och Gunvor Wirtén var ett strålande värdpar för luncher, middagar och kulturaftnar på slottet. Rolf och Gunvor har blivit Linköping trogna och syns ofta i stadens vimmel. I samband med Wirténs 70-årsdag instiftades Rolf Wirténs kulturpris och jag hade den stora äran att ta emot det första år 2000. På måndag, den 4 maj delas det ut för nionde gången.
Nog måste det väl bli en kvinna? Med tanke på århundraden av patriarkat och mansdominans är det en självklar tanke, men å andra sidan kan man ju fråga sig om plötsligt alla landshövdingar måste vara kvinnor, men självklart ser jag gärna en kvinna på posten. Här hittar ni en lista över de senaste 95 landshövdingarna. Inte många kvinnor…
I dagen tidning nämns några namn.
Lena Ek vore kanon. Hon är djupt förankrad i länet, har lång politisk erfarenhet, både kommunal och nationell. Hon har dessutom en gedigen akademisk bakgrund – och har varit spexare!
Ylva Thörn är visserligen östgöte, men har en ensidigt facklig erfarenhet och saknar både akademiska och politiska meriter.
Dessutom…
Lars Stjernkvist verkar vara en kul kille med stor integritet. Han inger förtroende och skulle nog bli en populär hövding om han kan tona ner sin politiska agenda…
Lars Leijonborg är genuin stockholmare och skulle kanske få problem med att rota sig i den östgötska lerjorden. Han fyller 60 i år och är kanske därmed inte riktigt den föryngring man kunde förvänta sig på posten.
Men varför inte allas älsklingar Margot Wallström eller Marita Ulvskog…
Min egen kandidat? Lena Ek förstås.
Skrivet av Hans Lundgren kl. tisdag, april 28, 2009
Etiketter:
Corren,
Linköping,
Östergötland
den 26 april 2009
Låt oss bekämpa pirater II
Min bloggvän Sophia B skriver i en kommentar till Låt oss bekämpa pirater här nedan:”Men jag är helt övertygad om att om vare sig PP eller de bolagsjättar som styr diskussion likväl som lagstiftare skall få bestämma, så krävs en fördjupad debatt. En om kultur och driften att skapa, inte om pengar i första hand. Och där skulle du och sannolikt en del av dina kommentatorer kunna spela en stor roll. Om ni ville.”
Det är uppfordrande och klokt. ”Om ni ville!”
Sanningen är att jag inte vill. Jag är komplett ointresserad av debatten och i det närmaste likgiltig inför politik. Det innebär inte att jag inte har åsikter – de framför jag ju här titt som tätt. Därför beundrar jag Sophia som med ett brinnande patos vänder ut och in på varje väsentlig fråga och tar en politisk ståndpunkt. Men jag är inte sån. Jag torgför mina åsikter, gärna i en raljant ton, därför att det roar mig. Punkt.
Kalla mig gärna oansvarig eller lat – det är säkert sant. Men om någon lyssnar talar jag gärna.
I dagens SvD går debatten vidare och jag måste säga att jag blev lätt överrumplad. En Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, säger kloka och omtumlande saker:–En kultur där vi hela tiden måste fråga om lov innan vi gör något skapar en rädsla för allt kulturellt användande, säger hon.
Jag är beredd att ompröva min ståndpunkt att allt mitt är mitt, för vad är jag annat än en epigon eller ”är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal” för att citera den senaste bibelöversättningen.
Det intressanta är egentligen inte lagen i sig, menar hon, utan att dagens debatt leder till en uppfattning om att vi gör fel varje gång vi på något sätt använder oss av kulturellt material. Det kan leda till självcensur hos konstutövare.








