21 januari 2016

Funeral Blues

W.H. Audens fantastiska dikt Funeral Blues fick förnyad uppmärksamhet då den förekom i filmen Fyra bröllop och en begravning (1994) där rollfiguren Matthew (John Hannah) reciterar den vid sin partner Gareths (Simon Callow) begravning.



Audens dikt publicerades första gången 1936 och var i den versionen en satirisk dikt (med fem strofer) som skrevs till en pjäs av Auden och Christofer Isherwood. År 1938 omarbetade han den (med fyra strofer, varav de två första är identiska med den tidigare versionen) till en sång för Hedli Anderson med musik av Benjamin Britten.

Wystan Hugh Auden var född 1907 och började redan som trettonåring skriva poesi. Han tillbringade långa perioder utomlands under 30-talet, bland annat i Berlin, i New York och på Island. Han deltog också som ambulansförare och krigskorrespondent i spanska inbördeskriget samt bodde efter andra världskriget under perioder på ön Ischia i Neapelbukten och i Österrike.

Han flyttade tillsammans med Christofer Isherwood till New York 1939. Den homosexuelle Auden längtade efter en äktenskapsliknande relation och, sedan Isherwood flyttat till Kalifornien levde han under flera år tillsammans med den amerikanske poeten Chester Kallman. Han gifte sig dock med Thomas Manns dotter, skådespelaren och författaren Erika Mann, även hon homosexuell, men detta var sålunda blott ett konvenansäktenskap genom vilket Erika Mann fick brittiskt pass och kunde lämna Nazityskland. Hon flyttade 1937 till New York och förblev gift med Auden till sin död 1969, men de levde aldrig tillsammans.

Funeral Blues plats i filmen Fyra bröllop och en begravning, är ett genidrag. Mot bakgrund av att texten skrevs för en kvinnlig sångare och att inget i texten antyder att det handlar om kärlek mellan två män, gör lyssnaren ändå den kopplingen med tanke på Audens, Ishermans, Brittens, Kallans, Manns, med flera i Audens vänkrets, sexuella läggning.

Förutom Brittens tonsättning som gjordes för skådespelet ”The Ascent of F6” har texten tonsatts av många tonsättare och artister. Den minst kända är troligen min egen som finns utgiven på Bo Ejeby förlag och insjungen av Linköpings Studentsångare med cellisten Beata Söderberg Quin.



Läs mer här