27 april 2016

Om "Hej dunkom!"

Vilhelm Svedbom.
Ur OD:s jubileumsmatrikel 1903.
Hej dunkom är en folklig visa, med oklart ursprung. Det är en mycket sjungen sång i manskörer i ett arrangemang (i den vackraste av tonarter, ass moll) av Vilhelm Svedbom (1843–1904).

Texten i Svedboms arrangemang inleds:

Hej! dunkom, så länge vi levom,
sjungom, dansom, haven roligt varje dag!

De första tryckta källor jag hittat till text och melodi är från 1800-talets mitt i ”Filikromen” som gavs ut av Ludvig Theodor Öberg under pseudonymen Axel Ivar Ståhl i flera häften under en följd av år. 
Filikromen, häfte 3
Filikromen, häfte 4

I Filikromen förekommer visan två gånger, i häfte 3 (1852) med titeln Spelemans-visa och där anges ”meddelad af C. Åslund”, samt i häfte 4 (1853) med titeln Spelemans Visa. Där uppges ”visa som lärer härstamma från Bohus län”. I den första versionen inleds texten:

Och hej dunkom så länge vi lefvom,
Supom, spelom, hafvom roligt hvarje dag!

Medan den andra versionen lyder:

Och hej! dunkom, så länge vi lefvom,
Sjungom, spelom, hafvom lustigt hvarje dag!

Christina Mattsson anger i sin förnämliga bok ”Från Helan till lilla Manasse” att sången också fanns med i en bok tryckt 1850 i Uppsala som bland annat innehöll ”studentsånger”.


***
Ur OD:s matrikel.
Upphovsmannen till manskörsarrangemanget, Vilhelm Svedbom, studerade i Uppsala från 1861 och blev FD och docent i litteraturhistoria där 1872. Han blev sen lärare vid musikkonservatoriet i Stockholm och sedermera dess direktör (rektor). Han sjöng andratenor i Orphei Drängar från den 12 februari 1866.


Jag har (ännu) inte hittat någon uppgift om när manskörsarrangemanget skrevs eller när det trycktes första gången men enligt Knut Nyblom förekom sången första gången på OD:s repertoar den 5 april 1902. Eftersom den inte finns med i Hedenblads samling ”Studentsången” kan det innebära att Svedbom skrev arrangemanget sent i livet eller att det blivit liggande länge. Arrangemanget publicerades sedermera på Gehrmans förlag och finns med i andra delen av ”Sångarförbundet” tryckt 1926. Där är texten ”haven roligt”, men i några senare utgåvor, bland annat MM:s bok från 1947, LSS’ från 1985 och OD:s från 2003 står det ”havom roligt”. Lihkören (1992), ”Manskörsprisma” (1993) och SSSF (1998) skriver däremot ”haven”.
"Sångarförbundet", del 2, 1926.

Det är lätt att anta att ”haven” dyker upp först med Svedboms arrangemang för manskör. Gör man det enkelt för sig kan man ju också anta att det är ett feltryck – och att sådana kan leva kvar länge är välkänt. 

Men Svedbom var docent i litteraturhistoria, så om det stod ”haven” i hans manuskript får vi nog anta att han hade skäl för det. Om han hämtat sin version från någon muntlig tradition eller från någon publicerad version vet vi dock inte.

Jag är starkt böjd att tro att Svedbom tyckte att det var en finess att byta form från första person plural, sjungom och dansom (’låt oss sjunga’ och ’låt oss dansa’), till andra person plural imperativ haven roligt (’Ha roligt!’).

Det finns säker skäl att återkomma till detta ämne.


Artikeln är uppdaterad. Se kommentar nedan av Fredrik Ekman.

14 april 2016

Den där tonen behöver jag fanimej inte
















Den där tonen som
envist håller sig kvar
Solen som nu
redan sex om morgonen
(sommartid)
letar sig in i min
morgonfåtölj
(fotölj säljes står det ofta på Blocket)

Den kreativa koltrasthanen
måste få till det snart
annars kan det vara försent
Kreativitet och konstnärskap
vad är skillnaden
Tänk på släktets fortbestånd
Men vid min ålder …

Haren visade sig plötsligt
på morgonen
inte på kvällen som förr
Kanske saknar han hunden
som vi

Om jag skriver en minut varje dag
Då tar det bara ett år
att skriva en genomsnittlig
Wagneropera
Men en minut fullt operapartitur
det är många toner det
Helst ska de ju va bra också
En minut är inte mycket musik
Själv kommer jag upp i ungefär
tio sekunder körpartitur om dagen
Musik är långsamt göra
även i vivace

Så ringer A
Livet ställs på sin spets
Glädje sorg frustration
lycka och vänskap
Den omöjliga balansgången
De goda råden värker fram
och ekar i tomheten
Oron lägger sig i drivor
drivor som vägrar smälta bort
så länge livet är kallt

Vi behöver varandra
De som klarade båtresan
behöver oss
och de som finns kvar

Jag tar ännu en gång ut
en hundralapp extra
och ger till den ansiktslösa kvinnan
Jag spär på månadsinbetalningen
till UNHCR med ytterligare några hundra
Sen drar jag mig in i mitt skal
och väntar på att
någon annan ska göra
det som måste göras

Vi behöver varandra
du och jag
Kanske behöver jag Jimmy
och han mig
Paradox

Men den där tonen
behöver jag fanimej inte