7 januari 2009

Kulturmorgon

Corren byter kulturchef
Helena Lundberg går och Åsa Christoffersson kommer.
(Om du inte vet hur de ser ut så syns de här ovanför. Åsa längst till vänster, Helena tvåa från höger. Bild: Mikael Svensson.)


För oss kulturarbetare är det förstås viktigt vem som ansvarar för kulturen på den lokala tidningen. En god, allsidig och insiktsfull kulturbevakning främjar kulturlivet. Men journalistik är mer än bevakning. Journalistik är också analys. När det gäller kulturjournalistik handlar det om analys av kulturens egna förutsättningar och analys av kulturens villkor – i det här fallet framför allt i lokalsamhället, i regionen.


Kulturbevakningen är i hög grad beroende av journalisternas egen kompetens, men framför allt av tillgången på kompetenta frilansare och har därför alltid känts lite slumpmässig. Litteraturen är av tradition välbevakad av kunniga och stilistiskt intressanta skribenter. Film och teater är ett förhållandevis välbevakat område och länsteaterns ekonomiska bekymmer har redovisats både på kultur- och nyhetsplats, om än alldeles för sent. Konst och arkitektur syns – och väcker stundom till och med debatt. När det gäller den seriösa konstmusiken skulle jag önska lite mer jävlaranamma. Dels då det gäller innehållet i förhandsartiklar och recensioner. Som det nu är stryks allting medhårs och ingen vågar eller kan analysera – eller säga ifrån om något är dåligt eller kunde göras bättre eller annorlunda. Dels verkar det inte finnas någon annan policy för bevakningen än frågan om det finns någon frilansare ledig som kan och vill skriva. Musikens villkor är ju att en konsert oftast ges bara en eller möjligen två gånger. Konstutställningar varar lång tid, en bok kan läsas när och var som helst, teaterföreställningar ges i flera månader. Men musiken klingar här och nu. Och då måste tidningen vara på plats.


Dessutom skulle jag önska att tidningen kunde sätta ett förstoringsglas på politiker och tjänstemän i kommunen och regionförbundet Östsam och tydligt redovisa visioner och planer, politiska skllnader och ekonomiska förutsättningar för olika institutioner. En klädsam spegling av Correns egen kultursyn skulle heller inte skada. Kanske presenterar till och med kulturredaktören tidningens nya kulturpolitiska program? Det vore grejer det – av aldrig tidigare skådat slag!


Ofta får jag intrycket av, i Corren, att journalistiken handlar om att inte tappa läsare. Inom kulturområdet innebär det bland annat att man följer mainstreamkulturen – med kraftig bevakning av det jag skulle vilja kalla pseudohändelser. Kanske borde man oftare se utanför tv-rutan vad som händer och överlåta åt kvällspressen att gräva ner sig i Idol, Körslag, schlagerfestivaler, Let’s dance och dokusåpor.


Till sist – som vanligt: Jag anser inte att Karthago bör förstöras, men däremot att sporten kan släppa ifrån sig ett par (3-4…) sidor, inklusive personella resurser och att vi får en rejäl kulturbilaga åtminstone en gång i veckan.

Tisdag är ledig.

(Tack Helena för välskrivna texter och intressanta samtal! Lycka till Åsa!)

1 kommentar:

sLars sa...

Kulturbilaga en gång i veckan i den tidning som är störst i den så kallade fjärde storstadsregionen. Det vore väl inte för mycket att begära.

Redaktionen är dessutom 5-6 personer att döma av ett slags bokslut för några veckor sedan. Det var i alla fall 5-6 personer som uttalade sig i någon fråga. Minns tyvärr inte vilken.

Om julen kanske, eller så klart, det var nog kulturåret 2008. List-journalistik när den är som bäst. Men just kulturåret 2008 är jag intresserad av så i detta fall är det OK med listor. Faktiskt.

Jag förstår faktiskt inte varför inte Corren har en kulturbilaga. Å andra sidan finns inte heller en ordentlig ekonomibevakning slår det mig. Den är knapphändig, senast handlade ett stort uppslag - inköpt från TT tror jag - om lotteri och spel och hur man maximerade sin spelinsats.

Överst på dessa sidor stod det till min stora förvåning EKONOMI. Det borde stått spel och dobbel.

Kvällstidningsvurmen på Corren måste bort. Det är en sak som är klar. Visst, Idol har sin plats, i en 3-4 sidig kulturbilaga en gång i veckan kan de få en spalt. Det torde räcka. Vill man läsa om Idol i DN, SvD eller GP får man leta. Så borde det ock vara i Corren.

(av någon underlig anledning ser man inte bilden, inte heller om man klickar på den och ber om en förstoring)