3 september 2007

Att stjäla musik

Nu kommer utredningen om fildelare och olaglig fildelning.
Jag ska väl villigt erkänna att jag ligger några decennier efter just när det gäller den här tekniken, men eftersom jag är upphovsman och upphovsrättsägare både till texter och musik och dessutom artist på cd-inspelningar har jag förstås ett personligt intresse i saken.
I debatten talas det nästan enbart om skivbolagen, de stora, stygga, multinationella skivbolagen, som i sitt hemska profitintresse skor sig på de stackars ungdomarna som vill lyssna på musik.
Varför talas det inte om kompositörerna och textförfattarna som inget hellre vill, än att få betalt för det arbete de utfört? Den snickare som står och bygger om mitt kök och i sin ipod har olagligt kopierad musik måste väl förstå att upphovsmännen till musiken har samma rätt att ta betalt för sitt arbete som han har som spikar eller sågar?
Det måste väl vara lättare att förstå debatten om man hänvisar till det faktiska arbete som upphovsmannen vill ha betalt för istället för att bara tala om hur mycket pengar de stora bolagen tjänar?
Bakom varje text, musiksnutt, gitarr, dirigentpult finns en människa som arbetar. Ge den människan betalt – svårare än så är det inte.
Sluta upp med att stjäla från varandra!

14 kommentarer:

Flyer sa...

En snickare tar inte betalt år efter år för samma job - till och med 70 år efter hans död - Get real!!

Få betalt är OK men dom skärpta upphovsrättslagarna är helt uppåt vägarna. - Dessutom - vem säger att upphovsrättslagen behövs överhuvudtaget? - Shakespeare - Brahms - Mozart - Strauss och company klarade sig utmärkt utan och tjänade pengar? - Vad gör dig så speciell?

Jag förstår dock din önskan att med näbbar och klor försvara dina monopolliknade privilegier och strunta i att dessa krockar med medborgarnas intrgitet och fri och rättigheter.

Flyer sa...

Och sluta upp med att köra "stöld" argumentet - det är förlegat - Alla har vid det här laget insett att det INTE är stöld utan dålig Antipiratbyråpropaganda - det kallas upphovsrättsintrång - vilket är något helt annat - Stöld behandlas i brottsbalken - en helt annan del av lagen!

Hans Lundgren sa...

Jösses! Det var ord och inga visor, men bortsett från det där med stöld (det Är en förenkling) har du inte mycket på fötterna.
Jag har inte argumenterat för 70-årsprincipen – jag hoppas att mina barn kan försörja sig själva.
Att man får/tar betalt flera gånger beror förstås på att ersättningen är låg och slås ut på varje användningstillfälle.
Att kalla lön för arbete för "monopolliknade privilegier" är omåttligt komiskt.

Flyer sa...

Hans
Lön för arbete för "monopolliknade privilegier" är omåttligt komiskt.
Det kan tyckas så om det inte vore så bedrövligt - Läs gärna om immaterialrätten och äganderätten i Floodis blogg - den är mycket upplysande.

I debatten talas det nästan enbart om skivbolagen
4 amerikanska musikbolag kontrollerar 80% av skivförsäljningen - de representeras i Sverige framförallt av - Sedan några år tillbaka har våra svenska upphovsrättslagar undan för undan skärpts. - Lagen som skulle skydda upphovsrättsmannen från olovlig kommersiell användning av hans verk - Lägg nu märke till att fildelning är en ideell folkrörelse - Folk delar helt gratis av vad de har på sina hårddiskar med varandra - Vi har över en miljon fildelare här i Sverige

Anser du verkligen att det är rätt att den amerikanska musikindustrins vinster (det är de som i 90% av fallen är rättighetsägarna och inte artisten) väger tyngre än en miljon svenska människors integritet och fri och rättigheter? -

Justitiemisnistern B. Ask har ett förslag på remis som skall tillåta privata särintressen att själva få indentifiera personer bakom ett visst IP nummer (en dators identitet på internet) och därefter kunna dra dem inför rätta - Renfors utredningsförslag vill istället att Internetleverantörerna skall utöva censur - och leka polis och domare.

Fundera över det - om några av dessa förslag går igenom kommer det i ett slag att ändra på grundläggande svenska rättsprinciper - där det normalt är myndigheterna som får utreda - åtala etc.

Gärna upphovsrätt (även om det också går att diskutera) - men inte för privata manniskor som fildelar på ideell basis

Flyer sa...

Hans
Lön för arbete för "monopolliknade privilegier" är omåttligt komiskt.
Det kan tyckas så om det inte vore så bedrövligt - Läs gärna om immaterialrätten och äganderätten i Floodis blogg - den är mycket upplysande.

I debatten talas det nästan enbart om skivbolagen
4 amerikanska musikbolag kontrollerar 80% av skivförsäljningen - de representeras i Sverige framförallt av -

Sedan några år tillbaka har våra svenska upphovsrättslagar undan för undan skärpts. - Lagen som skulle skydda upphovsrättsmannen från olovlig kommersiell användning av hans verk - Lägg nu märke till att fildelning är en ideell folkrörelse - Folk delar helt gratis av vad de har på sina hårddiskar med varandra - Vi har över en miljon fildelare här i Sverige

Anser du verkligen att det är rätt att den amerikanska musikindustrins vinster (det är de som i 90% av fallen är rättighetsägarna och inte artisten) väger tyngre än en miljon svenska människors integritet och fri och rättigheter? -

Justitiemisnistern B. Ask har ett förslag på remis som skall tillåta privata särintressen att själva få indentifiera personer bakom ett visst IP nummer (en dators identitet på internet) och därefter kunna dra dem inför rätta - Renfors utredningsförslag vill istället att Internetleverantörerna skall utöva censur - och leka polis och domare.

Fundera över det - om några av dessa förslag går igenom kommer det i ett slag att ändra på grundläggande svenska rättsprinciper - där det normalt är myndigheterna som får utreda - åtala etc.

Gärna upphovsrätt (även om det också går att diskutera) - men inte för privata manniskor som fildelar på ideell basis

JorgenL sa...

Om vi lugnar ner tonen lite... :-)

Hur mycket får du som upphovsman av priset på CD'n? En tjuga max skulle jag gissa...

Problemet för dig och alla andra upphovsmän är att den gamla affärsmodellen, att ta betalt per kopia, delvis är ganska överkörd av den tekniska utvecklingen.

Var och en av era kunder kan nu framställa egna kopior av musiken med fullgod kvalitet och skicka dessa till sina vänner, och därmed framstår det för de flesta som väldigt dyrt att betala 180:- för ett fodral...

Detta är den tekniska verkligheten, och så länge jag gör detta inom kretsen av nära vänner är det till och med lagligt. Om jag gör det till en lite större krets blir det olagligt.

Det stora problemet här är ju att det för att avgöra vilket som är vad, krävs att man fullständigt ger upp allt vad gäller privat integritet och brevhemlighet, och jag är inte säker på att ens de flesta upphovsmän tycker att det vore en bra sak, att all vår kommunikation på internet avlyssnas för att en yrkesgrupp ska skyddas från den tekniska utvecklingens konsekvenser.

Kommersiell användnig får gärna vara skyddad, ett sånt skydd kräver inte att någon läser min mail. Den som tjänar pengar på någons musik kan inte vara anonym och därför behöver man inte kränka en massa andra människors integritet för att tvinga sådana att betala.


Jag tror att de allra flesta som tycker om musik inser att upphovsmännen behöver betalt för att kunna producera sin konst, och gärna betalar, men inte i ett läge när 90% av pengarna går till en distributionsindustri som faktiskt bara är en onödig fördyrande faktor.

Ni måste alltså hitta på nya sätt att ta betalt som inte bygger på den enskilda kopian, och i samband med det förhoppningsvis också inse att det är onödigt med en plastbitssäljande megaindustri som snor det mesta av pengarna på vägen från oss till er.

Hade jag startat ett band idag så hade jag släppt en del material på nätet, tagit betalt för konserter, och när tillräckligt många varit intresserade av musiken börjat ta betalt i "förskott", dvs satt upp ett konto och lovat att släppa nya låtar fritt i takt med att det kom in pengar på kontot.

Hade en grupp jag tyckte var bra informerat om en sån sak på en konsert, så hade jag som konsument gladeligen skickat in en 50-lapp.

På det sättet hade jag då kunnat stödja 10 band till samma kostnad som jag lägger på en fullpris CD, och dessa band skulle fått lika mycket pengar var som det enda bandet som gett ut CD'n. Och inga pengar försvinner på vägen.

Det där var ett exempel, kanske passar det inte din musik, men se det som en indikation på att det visst går att tänka sig andra sätt att ta betalt än genom att sälja kopior som folk lika gärna kan göra själva.

Hans Lundgren sa...

Det är intressant att notera hur en debatt plötsligt kan komma att handla om något annat. Jag har inte hävdat att fildelning ska förbjudas. Jag har försökt påtala att upphovsrätten är viktig för oss som skapar musik, texter etc. Jag vill inte att vem som helst fritt ska förfoga över mina verk. Därmed har jag inte sagt att utformningen av det nuvarande skyddet inte kan diskuteras. Vad jag skulle vilja tillföra debatten om upphovsrätt är att den inte enbart handlar om "band", "grupper", "låtar" och "skivbolag". Den handlar också om författare, översättare, tonsättare och arrangörer av konstmusik (om man nu får använda ett så värdeladdat ord, men jag har inget bättre) och många fler, som gärna vill behålla rätten till sina verk.
Om fildelningsdebatten med utgångspunkt från en viss typ av musik ska sätta dagordningen också för debatten om upphovsrätten är jag rädd att dessa grupper glöms bort.

ctail sa...

Japp, hög tid att dödförklara fildelningsdebatten!

JorgenL sa...

Det jag skrev i mitt förra inlägg, att den tekniska utvecklingen har gjort att det inte längre fungerar att ta betalt per kopia av privatpersoner och att det enda sättet att upprätthålla den möjligheten är att fullständigt kasta all personlig integritet över bord vad gäller kommunikation, är densamma oavsett medium.

Jag exemplifierade med musik, men resonemanget gäller för alla upphovsmän. Vill man säkra att man får betalt så måste man byta affärsmodell, massförsäljning av kopior kommer inte att fungera framöver, i vart fall inte om man inte levererar nåt utöver själva det digitala innehållet.

Jag tror att det kommer att finnas många olika sätt att ta betalt för sitt arbete, men huvudlinjerna kommer att vara
1. Sälj till någon som använder verket som "råvara" för att tjäna pengar.
2. Ta betalt i förskott, så som jag exemplifierade med musiken.
3. Bygg på samma princip som shareware på program, dvs att folk som uppskattar det man gör skänker pengar.
4. Leverera något utöver det kopierbara digitala innehållet, något som tillför ett upplevt värde. Böcker kommer alltid att gå att sälja, de är praktiska och många har en relation till formen. Exklusiva upplagor, kanske signerade och numrerade tex. osv.

Beroende på vem man är och vad man gör så kommer alla dessa sätt att ha sin plats.

Det är egentligen ingen som ifrågasätter kostnärernas rätt att "behålla rätten till sina verk", vi bara påpekar att just kopieframställningsmonopolet inte längre kan tillämpas så som det gjort tidigare.

Detta monopol tillkom i en tid när det i stort sett bara var möjligt att framställa kopior i syfte att kommersialisera verket. I det sammanhanget finns det fortfarande ett stort stöd för en etik som säger att om man använder ett verk för att tjäna pengar på det så ska man dela med sig till upphovsmannen.

Nu handlar det istället om rätten att göra kopior för sin egen upplevelses skull och att dela med sig till andra av denna upplevelse, en företeelse som inte var möjlig för bara ett tiotal år sedan. Detta ligger mycket närmare privatkopieringsrätten som alltid funnits i den svenska upphovsrätten.

Vad gäller de andra delarna av upphovsrätten så tror jag att till exempel den ideella ("äras den som äras bör"), fortfarande har stort stöd hos allmänheten, men som sagt, när ett verk väl är publicerat så är möjligheten att kopiera nu så spridd att det är ganska befängt att tro att man ska kunna ha nån slags kontroll över hur folk kopierar verket sinsemellan. Instrumentet för den kontrollen var ju i grunden att tryckpressen var dyr och därför inte fanns i speciellt många exemplar.

Hans Lundgren sa...

Jo då, du har nog rätt: ”den tekniska utvecklingen har gjort att det inte längre fungerar att ta betalt per kopia av privatpersoner”. När det gäller den kommersiella användningen av musik har de organisationer jag tillhör – STIM och SAMI – hyfsat bra koll, och även verktyg för att se till att användarna gör rätt för sig.
Jag stödjer inte heller integritetskränkande behandling av internetkunder och jag har inget emot den nuvarande lagstiftningen som talar om kopior ”för privat bruk”. Men du har nog tyvärr fel när du säger ”Det är egentligen ingen som ifrågasätter konstnärernas rätt att ’behålla rätten till sina verk’”. I fildelningsdebatten har det intervjuats mängder med unga människor som inte har en tanke på just detta utan faktiskt anser att det som går att tillgå är också fritt att använda. Därför bör debatten handla om upphovsrätten – inte om fildelning.

JorgenL sa...

Jag tror att den väsentliga skillnaden för de flesta människor handlar om det som man även kan hitta i vår äldsta copyrightlag ( http://runeberg.org/svealag/x-1867-0503k.html), nämligen syftet med användningen. Den talar om "till försäljning eftergöra originala konstwerk". Jag har följt den här debatten under några år på tex. Piratbyråns webbforum, och det senast året Piratpartiets. Genomgående så finns det en uppenbar skillnad i synsättet på privat, ickekommersiell, kopiering och att framställa kopior för försäljning.

Den stora skillnaden nu, jämfört med tidigare är ju att internet demokratiserat tillgången för var och en att publicera sig. Tidigare har ju amatörer ganska fritt kunnat kopiera saker till exempelvis stencilerade föreningstidningar och fanzines utan att upphovsmännen protesterat alltför högljutt. Nu sådant flyttat till ett medium som i lång mycket större grad är ett massmedium, och den ickekommersiella publiceringen som var och en av oss har tillgång till har plötsligt en potential att nå en större publik.

Någonstans i den här utvecklingen tror jag att upphovsmännen riskerar att hamna i en bakåtsträvande position om man vill hävda sin rätt att ta betalt för VARJE form av användning av sina verk. Nånstans känns det som att det borde finnas en slags allemansrätt, någon form av "fair-use" regler som uppmuntrar kreativt användande av till exempel bilder på nätet så länge det inte är i kommersiellt syfte.

Tex tycker jag att fotografer borde kunna bjuda på att folk på sina bloggar använder bilder som illustration till texten, så länge det inte handlar om att tjäna pengar på dem.

Likaså tycker jag det är lite barnsligt av STIM's systerorganisationer att jaga dem som publicerar gitarrtabulaturer som folk själva suttit och lyssnat av och tagit ut. Det är ett typiskt exempel där musikerorganisationer för dagens musiker försvårar för dem som kommer att vara deras medlemmar om 10 år. De allra flesta tonåringar som lär sig spela gitarr behöver sånt här för att ta sig vidare i sin utveckling, och nätet gör tabbarna tillgängliga på ett sätt som vore omöjligt på annat vis. Utan den möjligheten skulle mycket färre unga människor lära sig spela gitarr.

På det hela taget så tycker jag att allt borde vara fritt att använda och publicera, så länge det inte görs i kommersiellt syfte. (Och det är inte sagt i ungdomligt oförstånd utan av en medelålders man som funderat ganska mycket över de här frågorna...)

Hans Lundgren sa...

Jag är hemskt ledsen, men jag håller inte med dig. Om jag har producerat ett konstnärligt verk är det jag, och bara jag, som kan och ska få bestämma över hur det ska användas. Ingen kan utan vidare ta sig rätten till det.
Vi hamnar väldigt nära "vanlig" stöld och eller egenmäktigt förfarande. Bara för att jag lämnar min cykel olåst på stan kan ingen ta sig rätten att stjäla den. Det ÄR stöld trots att den står tillgänglig för vem som helst. Det är fortfarande min cykel.
Som jag sa förut finns det skäl att diskutera upphovsrätten, men inte från utgångspunkten att någon annan kan bestämma över min rätt att förfoga över min egendom.

JorgenL sa...

Jo, jag förstår hur du menar, men jag håller inte med dig i din liknelse. Den utgår ifrån ett antal antaganden som jag inte tycker man kan göra.

Det första antagandet är att upphovsrätt ska betraktas som egendom i samma mening som att "jag äger min cykel". Egendomsbegreppet är ganska okomplicerat när det gäller saker, men när man försöker tillämpa det på ideer och information så ger det en massa konstiga konsekvenser. Exempelvis så fungerar inte "stöld" som begrepp, eftersom det förutsätter att man blir av med det stulna, men en idé har man ju kvar även om den blir "stulen". Inte heller lagen betraktar upphovsrätten som en egendomsrätt, för i så fall hade den ju inte varit tidsbegränsad.

Jag har full förståelse för att du som upphovsman vill hävda din syn på upphovsrätten som en grundläggande moralisk rätt som vilar på samma grund som egendomsrätten, men jag kan inte se att det finns fog för en sån syn rent historiskt.

Lagstiftningen på det här området kom ju inte till förrän det började bli kommersiellt intressant att reglera framställning av kopior, innan dess har jag svårt att tro att det överhuvudtaget diskuterades i termer av upphovsrätt. Konst var något man utförde, tryckpressen gjorde att konst blev ett ting som kunde mångfaldigas och att det gick att tjäna pengar på detta mångfaldigande. De urskprungliga upphovsrättslagarna kom till, inte för att skydda författaren, utan för tryckarens skull, eftersom samhället hyste farhågor för att tillgången till böcker skulle hindras om en tryckare tog hela risken med att publicera, och en annan bara ägnade sig åt att trycka piratupplagor på de böcker som blev succeer.

Din syn är att upphovsrätten är en grundläggande mänsklig rättighet, min lutar mera åt att det är ett tillfälligt monopol som staten delar ut i ett visst syfte, nämligen att garantera tillgången på kopior. I mitt tycke är det motivet inte längre speciellt starkt.

En annan grundläggande fråga är hur ideer ska kunna ägas över huvud taget.

Låt säga att du skriver en liten melodi. Jag lär mig den utantill. Då finns den i min hjärna. På vilket sätt kan du "äga" kunskap som finns i min hjärna? Menar du att det då att det ska vara olagligt för mig att lära ut denna kunskap till nån annan? Att skriva ner denna kunskap på ett papper?
Att skicka detta papper till någon annan? Var menar du att gränserna går?

Jag menar i vart fall att exemplet problematiserar en så enkel syn som att det handlar om stöld eller otillåtet förfogande. Visst finns här moraliska frågeställningar att ta ställning till, men de är inte så enkla som du påstår.

JorgenL sa...

Bare en ytterligar sak som jag glömde kommentera:
Du säger "Om jag har producerat ett konstnärligt verk är det jag, och bara jag, som kan och ska få bestämma över hur det ska användas."

Varför ska detta vara förbehållet just konstnärliga verk? Bara för att tydliggöra problemet: Om jag producerar en motorsåg, ska jag då ha rätt att säga att den här motorsågen får inte användas att såga ner ekar med?

Vilken rätt har du att säga till människor hur de får använda kunskap som de har i sitt huvud?

Jag hårddrar liknelsen, men någonstans måste man kunna formulera ett svar på även den här typen av frågeställningar ifall man hävdar att information bör kunna ägas.

Jag kan acceptera att staten väljer att förbjuda vissa beteenden för att uppnå specifika mål som ger en allmän nyttighet, så länge dessa regler inte ur andra aspekter inkräktar på det allmänna rättsmedvetandet. OM det är så att man kan befara att ingen längre vill skriva böcker eller musik osv. så kan det finnas skäl att låta det vara fortsatt förjudet med ickekommersiell kopiering. Jag tror dock inte att det skulle bli konsekvensen, antalet människor som vill uttrycka sig i text eller musik ser väl knappast ut att vara sjunkande?

Jag har däremot svårt att acceptera att betrakta sådana bestämmelser som ett uttryck för en grundläggande princip om att man automatiskt äger och kan förfoga över tankar idéer och verk efter att de väl publicerats.