29 mars 2009

Veckans ord: Självbländande

Normalt läser jag inte motorsidorna i tidningen, men mina ögon dras däremot ibland till språkliga underligheter. I en artikel i Corren här om dagen stod det om en bil att den hade ”självbländande” backspegel. Självbländande! Vad är det? Självbländande ger bara ca 100 träffar på Google och ofta i samband som ”självbländande svetshjälmar”

Ett annat underligt ord med förleden ”själv-” är självbetitlad. ”Gruppen Y har gett ut sitt självbetitlade album” kan man läsa ibland. Självbetitlade ger nästan 20 000 träffar på Google.

SAOL – som snällt speglar det språk vi använder – har med självbetitlad och ger som exempel ”en självbetitlad debutplatta”. Självbländande finns däremot inte med i SAOL.

NE tar upp tre betydelser av adjektivet själv
  1. ohjälpt – självbildning, självförsörjande, självstudier. Ex.: Han kan äta själv.
  2. (som avser) den egna personen – självcentrerad, självförebråelse, självförhävelse, självförnekelse, självkontroll, självkännedom, självuppoffrande, självömkan. Ex.: Hon trivdes bäst med sig själv.
  3. (som utgör) den egentliga delen eller kärnan av företeelsen i fråga – Ex.: Han hade ansvaret för själva övningen. Nu till själva problemet.
Jag har lite svårt att få in något av de två orden i de här definitionerna. När det gäller självbländande antar jag att det rör sig om en felskrivning eller ett slags tankelucka. Jag förmodar, men det är ren spekulation, att backspegeln på något sätt automatiskt bländar av då den träffas av ljuset från andra bilar eller solljus. Man skulle då kunna tänka sig att det som avses är självavbländande. Att det alltså faller under punkt 1. ovan.

När det gäller självbetitlad är jag också osäker. Betitla betyder ”ge namn åt”, ”sätta titel på”. Om man går på punkt 1. skulle det betyda att albumet gett namn åt sig själv. Det verkar orimligt. Ett skivalbum kan inte namnge sig själv. Om det faller under punkt 2. skulle det handla om att det avser den egna personen; i det här fallet kanske den egna gruppen, att gruppen själv gett namn åt skivan. Men, om jag fatta det rätt, handlar det inte bara om att gruppen gett namn åt skivan utan om att skivan har samma namn som gruppen. Dvs. gruppen Y:s självbetitlade skiva heter också ”Y”.

Hur som helst tycker jag att båda begreppen är förvirrande, ologiska och onödiga. Jag har inget emot nyord, men de ska fylla ett behov, vara begripliga och ha en konstruktion som är lätt att begripa. Självklara.

3 kommentarer:

Johan L sa...

Själv stör jag mig på när någon använder ordet själv i betydelsen ensam.
"Jag var hemma själv."
"Ingen annan kunde följa med, så jag fick gå på bio själv."

Nick Rosencrantz sa...

Man kan inte säga självbetitlad. det låter som en knäpp trött lärarinna. det behövs nysvenskt.

Anonym sa...

självbetitlad är ju i det närmaste en direktöversättning av det engelska uttrycket self titled, aka s/t.