3 oktober 2006

Det är vackrast…

Solens första oktoberstrålar silas genom tallkronorna. På den upplysta barken sitter en ekorre och njuter i värmen. Nedanför en liten hare.
Utanför mitt arbetsrum finns den lilla världen – mitt i den stora.
När jag betraktar det grips jag av vemod och Lagerkvists ord kommer direkt:
Allt är givet människan som lån.
Allt är mitt och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.

2 kommentarer:

Fröken Lund sa...

Det där grep tag i hjärtat.

Just de där tankarna kommer när man inser att livet är underbart eftersom man får vara här och uppleva det.

Linda Olsson sa...

...och vad kan jag säga. Det är fortfarande så totalt overkligt, detta med min roman. Men att få ett sånt omdöme, en sån respons. Ah, det känns helt enkelt underbart.
Här i Auckland är det vinter. Men vi svenskar skulle inte kalla det för vinter. Det regnar, det är svalt. Men vinter? Inte.