16 maj 2009

Bokhandlaren som slutade läsa

Någon gång i mina tidiga tonår började jag jobba extra i Lindströms bokhandel i Lund. Bokhandlaren hette Kjell Kristiansson och var förutom bokhandlare också kårchef i Scoutkåren Finn som jag tillhörde. Eftersom min far var bibliotekarie – då på UB i Lund – var böcker en naturlig och självklar del av min uppväxt. I min värsta bokslukarålder försökte jag gå igenom hyllorna i Lunds stadsbibliotek systematiskt, i bokstavsordning. Jag minns inte om jag någonsin kom längre än till A. (Självklart gjorde jag vissa inhopp i andra hyllor också.) Hemma fanns också ett antal samlingsutgåvor som jag plöjde; allt av Selma Lagerlöf, Runeberg, Rydberg, Moberg, m.fl.

Åsa Christoffersson skriver i Corren idag om den sjangserande bokhandeln i allmänhet och Akademibokhandeln i synnerhet. Den mångkunnige och smått legendariske bokhandlaren Svante Bergsbo är uppsagd och Akademibokhandeln annonserar nu efter en ny butikschef bland annat med orden: ”du har ett brinnande intresse för sälj, både genom det direkta kundmötet och genom butiksexponering.”

– Ett brinnande intresse för sälj. Jo, tjena., skriver Christoffersson.

Jo, tjena! Det är bara att hålla med. Vad vi ser är det definitiva slutet för bokhandeln. Frågan är bara om det är bokhandeln i allmänhet eller Akademibokhandeln i synnerhet.

Bokhandlare Kjell visste exakt vilka böcker han hade i sin affär och var de stod. Han visste vad hans kunder ville ha och han kunde rekommendera böcker till dem som inte visste vad de ville ha. Precis som Bergsbo.

Problemet idag är förstås att vi som vet vad vi vill ha
hellre köper vår bok över nätet till ett avsevärt lägre pris än vad bokhandeln kan erbjuda. Och vet vi inte vad vi vill ha tar vi reda på det på annat sätt än att fråga Bergsbo – och köper även då boken över nätet. Mina besök hos bokhandlaren blir allt mer sällsynta. Och den dag bokhandlaren inte är bokhandlare utan butikschef och bara bra på ”sälj”, ja tjena, då kommer de förstås att helt upphöra.

Tempora mutantur – och jag känner att jag inte kan göra någonting åt det. Men jag kommer att sakna bokhandeln.

Som tur är finns det ju antikvariat…

3 kommentarer:

Christina Larsson sa...

Jag bidrar också till bokhandelsdöden eftersom jag, liksom du, köper det mesta av den litteratur jag läser på nätet. Ändå tänker jag att det vore sorgligt om vi inte längre kunde besöka en bokhandel, känna doften av böcker, papper och allt annat trevligt som den "verkliga" (i motsats till den virtuella)bokhandeln erbjuder. Fram för bokhandelns bevarande, men kanske i en ny form!?

Karin sa...

Det var länge sen Linköping hade en bokhandel där det var kul att botanisera. Tur att det finns antikvariat, som sagt. När jag är i Stockholm brukar jag titta in på den här: http://www.dn.se/dnbok/klassisk-kansla-pa-soder-1.486165 Rekommenderas. Även Göteborg verkar ha en mycket intressant bokhandel, men där har jag inte varit: http://www.dn.se/dnbok/lilla-paris-hittar-man-i-partille-1.482797

ctail sa...

Nätet är helt enkelt överlägset den klassiska handeln för bokbotaniserande, och det är inte bara på grund av priset och möjligheten att informera sig om böcker, utan kanske framför allt sortimentet. Forna tiders (dvs. 1994 och tidigare) bokhandlare kunde aldrig drömma om att tillhandahålla mer än en bråkdel av de titlar Amazon kan göra. Det man går miste om är på sin höjd doften, och att man inte får boken i handen direkt, vilket dock förmodligen kommer att åtgärdas genom att man i framtiden kommer att kunna läsa boken i elektronisk form direkt, antingen i stället för eller som komplement till pappersversionen.