Fick häromdagen en ”ickerecension” i lokaltidningen. En översvallande positiv och oerhört subjektiv beskrivning av en konsert jag gjorde med Östgöta Kammarkör. Artikeln inleds: ”Det här är ingen recension. Det är en kärleksförklaring till Östgöta kammarkör.” Kontentan är att reportern blev berörd och det är ju det det handlar om. Att med musiken beröra människan – nudda vid dess själ.
Musikens makt är stor. Jag vet att jag har ett instrument som jag kan använda till att påverka andra med. Det mest spännande är att jag i stunden, i ögonblicket känner laddningen i rummet, den osynliga kommunikationen mellan kör och publik. Och genom mitt sätt att dirigera kan jag påverka den – öka laddningen, minska den, eller på annat sätt förändra den.
Det krävs förstås en följsam och begåvad ensemble och jag har den oerhörda förmånen att ha det.
Läs ickerecensionen här.
Det här sjöng vi:
Mozart: Vámo di core
Farmer: Fair Phyllis
Brahms: Waldesnacht
Debussy: Dieu! qu’il la fait bon regarder!
William Walton: Set me as a seal upon thine heart
Britten: A Hymn to the Virgin
Nils Lindberg: Shall I compare thee to a summer’s day
Hindemith: La biche och Un cigne
Morten Lauridsen: Contre qui Rose
Satie: Elegie
Martin Bagge: Kvällsmåne I
Grieg: Våren
Peterson-Berger: Sommaren kommer och I furuskogen
Oskar Lindberg: Pingst
Åhlén: Sommarpsalm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar