Jag har i hela mitt liv arbetat med musik. Som lärare, dirigent, arrangör och tonsättare. Parallellt med arbetet har jag skrivit. Dikter, essäer, noveller, facktexter, tidningstexter, recensioner, men framför allt programkommentarer till konsertprogram.
Jag har också undervisat gymnasister, folkhögskoleelever och universitetsstudenter i musikanalys. D.v.s. tränat deras förmåga att lyssna och att i ord, muntligt och skriftligt, uttrycka vad de hör.
Jag tycker det är viktigt att, då man talar om musik, skilja på det som är subjektivt och det som är objektivt. Man skulle också kunna säga abstrakt och konkret.
Många människor uppfattar musik enbart som något subjektivt utan att veta, eller bry sig om, att den innehåller konkreta, objektiva element. Man säger hellre ”jag tycker det låter falskt” än ”det är falskt”. Det första bottnar förstås (kanske) i en osäkerhet om den egna förmågan att avgöra huruvida det är falskt eller inte, men kanske oftare i en föreställning om att alla åsikter om musik är (ska vara) subjektiva!
När det gäller omdömen om andra saker kan vi uttrycka oss mer självständigt och exakt. ”Jag har en röd bil” säger vi självklart, inte ”Jag har en bil som jag tycker är röd”. Osäkerheten i våra omdömen om det vi ser och hör bottnar förstås i en bristande tilltro till vår förmåga att verkligen vara objektiva.
De flesta människor kanske inte ens vet att det antingen är falskt eller också inte. (Detta är förstås en sanning med modifikation och också musiker protesterar nog mot detta uttalande. Det beror nämligen på…, men låt oss bortse från vissa parametrar för enkelhetens skull.)
När man recenserar musik offentligt tycker jag att man har skyldighet att vara både objektiv och subjektiv. Det är onekligen intressant att läsa om vad en person tyckte om ett visst framförande, men det är minst lika intressant att veta hur det var. Var det starkt eller svagt? Var det en symfoniorkester eller en stråkkvartett? Var det rent eller falskt? Var det välbalanserat eller obalanserat? Jag tycker att en musikrecensent har skyldighet att redovisa både det objektiva och det subjektiva. Då först blir recensionen intressant.
Om recensenten inte har förmåga, eller kunskap nog, att redovisa båda sidorna bör han/hon avstå från att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar