13 april 2008

Föräldraskap

Jag vill att mina barn ska vara
  • självständiga
  • lyckliga
  • omtyckta av de personer de möter
Det innebär att deras studieresultat, yrkesval, utseende, klädval, sexuella preferenser och det mesta av allt annat de väljer eller företar sig är oväsentligt för mig.

Visst låter det enkelt.

2 kommentarer:

sLars sa...

Det är himla enkelt, i alla andra länder tror jag de ser till person mer än till "vad man gör".

På krogen i Sverige kommer frågan "vad arbetar du med?" väldigt väldigt tidigt i samtalen. Som om det spelar roll? Ibland ljuger jag, inte ofta, men ibland. Eller så drar jag på svaret.

Har en kompis (tjej) som sagt att hon arbetar i kassan på konsum. Vilket inte alls är sant, tjejjen är och var it-konsult med en tvåsitsig kanonsnygg sportmercedes...DET hade skrämt vilken kille som helst resonerade hon, så hon placerade sig i kassan på konsum.

Johan Svenungsson sa...

När det gäller just jobb så kan man väl välja något av de jobb man har haft genom åren? Undrar vilket av mina yrken som skulle funka bäst på krogen?

* Managementkonsult
* Systemutvecklare
* IT-ansvarig
* Marknadsstrateg
* Busschaufför
* Taxichaufför
* Sopgubbe
* Dräng

:-)