9 januari 2007

Anarki

Som kulturarbetare när jag en hemlig dröm om att vara anarkist, men mitt städade liv lämnar nog inget utrymme för det. I Linköping fanns länge den här texten sprejad på ett av de centrala kulturhusen som jag beundrade mycket. Texten alltså – och huset med för den delen. Synd att den stod just på det huset. Nu är den tyvärr borta.

1 kommentar:

sLars sa...

Som dirigent borde man kunna missa liksom...en upptakt eller så. Och så...slabadang...så har man slagit sig själv med rytm'pinnen. Som Emma Numminen sjunger om. Väl...minns inte så noga.