Som kulturarbetare när jag en hemlig dröm om att vara anarkist, men mitt städade liv lämnar nog inget utrymme för det. I Linköping fanns länge den här texten sprejad på ett av de centrala kulturhusen som jag beundrade mycket. Texten alltså – och huset med för den delen. Synd att den stod just på det huset. Nu är den tyvärr borta.
9 januari 2007
Anarki
Som kulturarbetare när jag en hemlig dröm om att vara anarkist, men mitt städade liv lämnar nog inget utrymme för det. I Linköping fanns länge den här texten sprejad på ett av de centrala kulturhusen som jag beundrade mycket. Texten alltså – och huset med för den delen. Synd att den stod just på det huset. Nu är den tyvärr borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Som dirigent borde man kunna missa liksom...en upptakt eller så. Och så...slabadang...så har man slagit sig själv med rytm'pinnen. Som Emma Numminen sjunger om. Väl...minns inte så noga.
Skicka en kommentar