2 februari 2008

Kulturpolitik

Apropå kulturintresserade kommunpolitiker. Både Östgötamusiken och Östgötateatern får minskade anslag. Nyliberalismens idéer om marknaden slår skoningslöst mot kulturen. Att kulturen ska bära sina egna kostnader är och förblir en befängd tanke!

Kulturen är vårt gemensamma ansvar – inte marknadens!

2 kommentarer:

sLars sa...

Övertron på marknaden får mig att bli ledsen. Elavregleringen...se hur det blev med den, en utgift som man tidigare inte tänkte på är en avsevärd del av vardagsekonomin plötsligt.

Läste att nummerupplysningen gått samma väg. Det kostar en krona mer än för 8 år sedan att få reda på numret till en telefonabonnent. Och ändå skulle den glorifierade konkurrensen se till att det blev billigare. Pyttsan.

Den onda liberalen/Sophia sa...

Ok, jag axlar för en stund den tunga bördan så som varandes representant för ondskan - varför är kulturen vårt gemensamma ansvar?
Vilken kultur? All kultur? (Vad är kultur?) Hur långt sträcker sig ansvaret - skall alla uppsättningar som det finns någon som vill sätta upp finansieras?

Finns det belägg för att statligt finansierad kultur har högre kvalitet? (Hur definieras då kvalitet?)

Finns det fler saker som människor inte är beredda att avstå något annat för att få, som vi skall tvinga dem att bekosta?

Själv gillar jag kultur och det känns fint att genom biljettinköp och donationer veta att det ökar möjligheten att den kultur som jag njuter av skall fortsätta att finnas utan att jag behöver begränsa andras valfrihet och smak.

(Sen är jag för den sakens skulle inte kategoriskt emot skattefinansierad kultur, men det är en komplicerad fråga.)