14 mars 2008

Sportfånar!

Det är inte ofta – men det händer, att jag inte bläddrar förbi sportsidorna. Idag läste jag Rooney Jerrevångs, Correns sportchefs, krönika. Under rubriken ” Bästa laget men sämsta publiken” skriver han bland annat: ” Publiken i Cloetta center är en parodi på idrottslig entusiasm.”

Herregud – nu räcker det inte med att det kommer mycket folk och att laget spelar bra. Nu ställs det också krav på hur publiken ska bete sig.
Men om den inte vill?

Jag skulle aldrig i livet sätta mig på åskådarplats vid en hockeyrink om det ställdes krav på mig att jag skulle vara någon slags medagerande! ”Dansa, sjung, ställ er upp och hoppa. Gör nåt. Låt ishockey-Sverige höra att ni finns.”, skriver Jerrevång.

Jag är helt övertygad om att det är liknande beteende som till sist urartar i huliganism. Var tacksam för att publiken sitter ner och håller truten!

7 kommentarer:

PPernilla sa...

Jag försöker föreställa mig tanken att man skulle ställa de kraven även på någon annan typ av publik.

"Bästa kören men sämsta publiken"
"Dansa, sjung, ställ er upp och hoppa!"

Undra om man vågar gå och lyssna på Mozarts requiem...

sLars sa...

Jag anmäler avvikande åsikt.

Jag tror att linköpingspubliken, precis som sportredaktören skriver, inte begriper riktigt hur man ska vara. "Får man ropa?", "får man utbrista 'Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej'".Sådana i sammanhanget små utbrott leder inte till huliganism. Bakom de mer negativa företeelser som finns i hockey men framförallt fotbollsvärlden ligger andra mekanismer. Som troligen inte har ett dyft med sporten att göra.

Jämförelsen med Mozart och körer låter sig, så klart inte göras, där sker det aktiva deltagandet på annat vis. Man berörs.

På en hockeymatch är det liksom på ett sätt diametralt. Där ska laget "bäras fram" till stordåd. Men man befinner sig givetvis hela tiden inom lagens riktmärken. Bråkstakarna har inte något med hejjarklackar att göra. Inte ett dugg.

Linköpingspubliken beter sig som man kan förvänta av en linköpingspublik. Linköpingspubliken har gått på elithockey i stort sett en halv generation, eller mindre tidsperiod till och med. De hemfaller dessutom åt sportklyschan som jag tar avstånd ifrån som gammal leksandssupporter: "Vi vann" - efter en vinst, men "de forlorade" - efter en förlust.

En sund läktarkultur kan bara vara av godo. Det bidrar till "stämningen". Det GÖR det.

Sportredaktören kan förstås inte säga till vad enskilda publikdelagare skall göra eller inte göra. Men...som den linköpingsbo han är så tror han det...det ligger liksom i sakens natur.

Dalmasen Lasse.

Hans Lundgren sa...

Ja, linköpingsbor ska alltid anses var si eller så. Vi är väl för f-n som alla andra människor! Men du skriver faktiskt: "Jag tror att linköpingspubliken, [...] inte begriper riktigt hur man ska vara." Det kan du väl inte mena? Får man inte vara hur man vill?
Det är väl mest det jag vänder mig mot.

sLars sa...

Jo, man får vara hur man vill. Som dalmas förskräcks man över hur linköpingsbor beter sig. Med barnvagnar - ingen hjälp finns att få i sikte, eller med dörrar - de kommer i ansiktet.

Ingetdera händer i dalarna.

Man ska inte vara på SI eller SÅ sätt. Man ska bara vara linköpingspublik. Och de är inte som andra. Men de är tråkigare. Låt oss, för fridens skull, byta ska mot bör. Eller hur det brukar vara. I detta fall på en sportarena.

sLars sa...

Alltså som individ får man vara som man vill. Inklusive tyst på en hockeymatch. Har inget emot det.

Men publikmassan, utan hockeytraditioner om vi ska vara ärliga, vet faktiskt inte hur en publikmassa på en hockeymatch kan bete sig. Och detta utan att någon tycker det är "konstigt". Jag tror faktiskt inte sportredaktören menar något annat. Än just det.

Ståplats skriker alltid "ni på sittplats är ni klara?!?!?!?". Första gången svarar aldrig sittplats. Sedan, andra gången, kommer lite spridda rop.

Och syftet är ju faktiskt, som jag skrev att lyfta fram och hjälpa LHC. Eller Cluben som det heter av någon oförklarlig anledning. En slags distansiering.

sLars sa...

Om vi nu ska jämföra...

Hur beter sig linköpingspubliken mellan satserna på en klassisk konsert? De applåderar. Det "ska" man inte.

Samma fenomen, men annan kultur. Samma princip men olika människor. Till viss del.

sLars sa...

Annan kulturföreteelse. Ska det stå.
Inget annat.