Varje gång jag ser en uppgift om att man i någon kyrka ska framföra verket ”Förklädd Gud” blir jag konfunderad. Bruket att skriva ordet Gud med stor bokstav är på svenska, och många andra språk, reserverat för den kristna guden, medan alla andra gudar skrivs med litet g – gud. Och ingen inom kyrkan tror väl att Gullbergs text handlar om att Gud är förklädd?
Hjalmar Gullbergs dikt ”Förklädd gud” handlar om Apollon, den grekiska guden som tjänstgör som dräng.
"Apollon bor i ett tessaliskt stall.
Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:
han sändes från Olympens gudahall,
dömd att försörja sig som dräng ett år.
Det bor en gud i ett tessaliskt stall."
Dikten ”Förklädd gud” publicerades 1933 i Gullbergs fjärde diktsamling, ”Kärlek i tjugonde seklet”, den som också blev hans stora genombrott. Då Gullberg 1940 var chef för Radioteatern samarbetade han med Lars-Erik Larsson som också var anställd vid radion och de planerade tillsammans tonsättningen av ”Förklädd gud” och gripen av krigsutbrottet i Europa lägger Gullberg till de välkända första raderna i verket:
"Ej för de starka i världen men för de svaga.
Ej för krigare men bönder som plöjt
sin jordlott utan att klaga
spelar en gud på flöjt.
Det är en grekisk saga."
Tonsättningen var tänkt för radiopubliken och uruppförandet sändes den 1 april 1940. Larsson dirigerade Radiokören och Radiotjänsts underhållningsorkester. Recitatör var Olof Molander och solister Kerstin Torlind och Hugo Hasslo.
Det finns många skäl att framföra ”Förklädd gud” – även i kyrkan. Texten och musiken är viktiga inslag i en svensk kanon, men håll ordning på vad texten handlar om och skriv verkets titel korrekt – ”Förklädd gud”.
