Stå på benen

Mycket svininfluensa nu. Vaccineringarna har inte riktigt kommit igång och jag är lite nervös för min konsert nästa lördag. Varje sångare behövs.

Själv hade jag en släng för en dryg månad sen som av vänner diagnostiserades som baconsnuva – den lindrigare formen. Det var nog ingen svininfluensa, men jag var hårt drabbad, så man jag är.

Nu är det dags igen. Lämnade tisdagens repetition med svåra smärtor i skinkan! Eftersom vi jobbat med julrepertoar var jag förstås övertygad om att det denna gång var svininfluensan. Var skulle den annars starta om inte i skinkorna? Smärtan i sätet drog sig nedåt låren, men jag lyckades hejda den, innan den nådde fotknölarna, med en dubbel dos smärtstillande. Vaknade dagen efter (idag) med feber. Smärtorna består, fast lindrigare.

Jag har alltid så konstiga sjukdomar – om jag över huvud taget är sjuk. Jag tror det beror på åldern. Har inte fått en riktig diagnos sedan 12-årsålderns halsfluss. Det är orättvist.

Har en tuff period framför mig. Får försöka stå på benen och hålla svinen på avstånd.

Dirigentyrket

Kördirigentyrket är ganska speciellt. Förutom hantverket, det rent gestiska (som man säger i branschen, d.v.s. hur man rör händer och armar) och det musikaliska, ställer det vissa krav i repetitionsarbetet som jag har svårt att hitta jämförelser med i andra yrken.

Man ska locka ur de enskilda sångarna deras bästa prestationer och konstnärskap och samtidigt forma det till en kollektiv prestation som gärna stämmer överens med dirigentens (mina) egna konstnärliga ambitioner.

Det gäller att arbeta snabbt och effektivt – samtidigt som man ska vidmakthålla en öppen och positiv stämning. Det gäller att höra vad som sker och omedelbart kunna korrigera det som inte är bra och hela tiden höja prestationsnivån hos den enskilde koristen. Det innebär att jag måste fatta blixtsnabba beslut och snabbt formulera pedagogiska och korrekta instruktioner så att alla förstår – och kan agera efter instruktionerna. Ibland blir detta väldigt spontant och bildspråket kan då ta över de mer konkreta musikaliska termerna som kanske i de flesta fall vore att föredra.

I manskören (som jag snart lett i trettio år) sitter det ofta någon och antecknar de grodor som då och då hoppar ur min mun. Det jag egentligen förväntar mig är naturligtvis att sångarna antecknar alla instruktioner – de kloka och konstnärliga råd jag förmedlar. Men det stannar inte därvid. Även det andra noteras. Så då och då blir jag påmind om vad jag sagt förra året, för två år sedan eller ännu längre tillbaka. Ofta just om den aktuelle passagen, frasen eller stycket. Något dumt jag sagt om en viss stämma eller sångare eller någon fånig liknelse eller olämpligt ordval.

Då får man stå där med skammen och försöka förklara varför man sagt att andrabasarna ska låta mera latinovulgo…

Kompetensutveckling

Idag har jag ägnat mig åt kompetensutveckling. Två timmars enskild undervisning i dirigering kändes ofantligt lyxigt.

De senaste decennierna har jag dirigerat i stort sett dagligen och också undervisat massor av timmar i dirigering, men aldrig tänkt på att jag kanske själv skulle kunna få påfyllning.

Som sagt lyxigt – och vansinnigt roligt! Fortsättning följer.