23 februari 2021

Hasses morotsslantar


Det här behövs

 

Gör så här

·      Morötter

·      Purjolök

·      Dill

·      Condimento (vit balsam-vinäger)

·      Olivolja

·      Salt

·      Svartpeppar

 


Ta ett gäng morötter, gärna ganska späda och ekologiska. Putsa dem och skär dem i millimetertjocka skivor. Koka skivorna i saltat vatten ca 5 minuter. Ta kastrullen av värmen och kyl ner morötterna snabbt i kallt vatten. Lägg dem i en sil att rinna av.

Skär ca fem centimeter purjolök i supertunna skivor. Lägg dem i en kastrull med lite olivolja och condimento. Salta och peppra och koka försiktigt i några minuter 

Häll upp purjon i en skål eller burk och låt den svalna. Blanda sedan i morötterna.

Hacka dillen fint och blanda med purjon och morötterna. Smaka av med vinäger, olja, salt och peppar. Ställ kallt.

Servera som det är som förrätt eller till parmaskinla eller en god salami.

Strö gärna lite färsk hackad dill över vid serveringen.

 

 

 

                

8 februari 2021

Vildsvinsfärs

Vildsvin är ett fantastiskt kött! När man köper en grislåda på Rekoringen är ofta hälften av köttet malet, så jag har prövat lite olika sätt att tillaga det. Pröva gärna att krydda biffarna med örtkryddor eller smaksätta dem med riven parmesan eller finhackad fetaost. Många färsrätter kan också må bra av en skvätt vinäger för att få lite syrlighet. Använd gärna den vita balsamvinägern som numera ofta kallas condimento.

I båda recepten är mängden ingredienser ungefärlig. Jag har inte mätt utan uppskattat mängden. Den vana och intresserade matlagaren gör precis som hen vill! Den ovana kan göra precis som det står.

 

I. Färsbiffar

 

Ingredienser

Gör så här

8 hg vildsvinsfärs

3–4 gula lökar

2 ägg

1 msk viltfond el. kalvfond

½ dl vispgrädde

½ dl panko 

salt

svartpeppar

1.     Kör löken i en mixer. Häll upp i en bunke och blanda med övriga ingredienser till en färs. Låt den färdiga smeten stå 20–30 minuter.

2.     Dela smeten i fyra lika delar och dela dessa i 6–8 delar.

3.     Rulla jämna bullar och lägg dessa på en bricka eller skärbräda. 

4.     Smält smör i en eller två stekpannor. Platta till biffarna med stekspaden precis innan de läggs i pannan.

5.     Stek på ¾ värme 3 min. på varje sida.

6.     Servera med sallad.

 

 

II. Ris-pytt

 

Ingredienser

Gör så här

4 dl svart ris (Saltå kvarn)

8 hg vildsvinsfärs

3–4 gula och röda lökar

½ tub (1 hg) tomatpuré

1 msk kinesisk soja

3 dl crème fraîche (32 %)

3–4 röda spetspaprikor

1 msk starkt paprikapulver

Salt

svartpeppar

 

1.     Koka riset, det tar ca 45 minuter.

2.     Kör löken i mixer och lägg den att smälta på svag värme i en stekpanna..

3.     Fräs färsen i smör i en stekgryta.

4.     Strimla paprikorna på längden i 5 mm strimlor och dela dessa i 5 mm bitar. Ställ åt sidan.

5.     Blanda i soja och tomatpuré i färsen och häll i crème fraîche. Värm.. 

6.     Blanda sist i paprikapulver, den smälta löken, spetspaprikan och det kokta riset.

7.     Servera med sallad

 

26 december 2020

Några julklapps-limerickar 2020

En löpgalen kvinna vid Nilen
gjorde fyrtio minuter på milen.
Som ett jehu
for hon fram, denna fru,
en fasligt fantastiskt febril en.

 


Fritiof Nilsson i Tranås
var nära att formligen lamslås.
Han fick sig ett bett
och allting gick snett
när han skulle slakta sin tamgås.

 


En ung ingenjör ifrån Skåne
beforskade sol, hav och måne.
Men trots många knep
han intet begrep
och betraktades mest som en fåne.

 

 

2 november 2020

En oväntad publikkontakt

Jag vankar fram och tillbaka i korridoren på ögonkliniken i väntan på att en läkare ska komma och ge mig en spruta i högerögat.  Klockan är åtta på morgonen och kliniken är redan välfylld av väntande gamlingar. Kanske har de alla samma ärende som jag. 

En väntande äldre dam påkallar plötsligt min uppmärksamhet och reser sig och går fram emot mig. Hon kommer lite för nära så jag tar ett steg bakåt. Hon förstår sitt misstag och sätter handen för munnen och backar även hon. När vi så uppnått lämpligt corona-avstånd säger hon:

– Visst är väl du Hans Lundgren?

Det kan jag ju inte neka till, så jag anstränger mig för att sudda bort min sura morgonmin, smilar upp mig och erkänner.

– Jag har varit på alla dina konserter och vill bara tacka för alla fina musikupplevelser, säger hon.

Det är inte första gången jag upplever en sån här situation och varje gång blir jag lika överraskad som glad. En gång när jag var och handlade var det en okänd man som dök upp bakom en hylla med grönsaker, slog ut med armarna och likt en rollfigur i en amerikansk musikal med stark röst började sjunga ”Thank you for the music”. Det väckte viss uppståndelse.

Kvinnan på ögonkliniken var lyckligtvis mer diskret. Jag log mot henne och sa att det gladde mig att jag kunnat förmedla fina musikupplevelser till henne och tackade henne för berömmet. Hon sa att hon hoppades på att åter snart få gå på konsert där jag dirigerade någon av mina ”fina körer” som hon uttryckte det. 

Jag svarade beklagande att det inte skulle bli möjligt eftersom min syn inte längre räcker till. Vi jämförde som hastigast våra olika besvär och samtalet avbröts av att jag blev inkallad till undersökningsrummet.

När jag gick ut därifrån hade de tidigare gamlingarna i väntrummet bytts ut mot andra.

 

*****

 

Makuladegeneration (överst) och
ett friskt öga (nederst).


Det är nu snart två år sedan jag gjorde min allra sista konsert. Det var en julkonsert med Linköpings damkör. Båda mina ögon hade några år tidigare drabbats av makuladegeneration (makula = gula fläcken) som gör att synskärpan gradvis försämras i i och med att tapparna i gula fläcken successivt dör (degenererar). 

Min synskärpa är i dag mindre än 5 % av normalskärpa, vilket innebär att jag varken kan läsa noter eller text. Jag har också svårt att känna igen ansikten, så kallad prosopagnosi. Men jag är inte blind. Jag kan ta mig fram i stan och hemma. Jag kan gå ut med hunden och jag kan laga mat, förutsatt att jag inte flyttat om i lådor och skåp. Jag kan fortfarande skriva tack vare specialbelyst specialtangentbord. Däremot kan jag inte läsa det jag skriver, men datorns syntetröst kan hjälpligt klara att läsa upp texten. Det är ett tidsödande jobb att korrekturläsa och att rätta alla fel som uppstår. Men jag saknar mitt arbete och jag saknar att kunna läsa. När någon sticker ett papper i handen på mig eller hänvisar till något skriftligt brukar jag påpeka att jag faktiskt inte kan läsa. Men för säkerhets skull, för att inte framstå som alltför obildad, tillägger jag ibland: 

– Men jag har kunnat.

2020-11-02

1 juni 2020

Biff Stroganoff

 Som med alla kända recept finns inga rätt eller fel. Men så här gör jag.

Familjen Strogsnovs vapen. 

Ingredienser för 4 personer

3–4 hg entrecôte av hög kvalitet
3–4 gula lökar, beroende på storlek
1 par hg skogschampignoner
2 dl crème fraîche 32 %
2–3 msk tomatpuré
1 msk dijonsenap
1–2 tsk starkt paprikapulver
1 tsk kalvfond

Gör så här

(Det viktiga i det här receptet är att bryna köttet ganska hårt och att se till att det inte blir genomstekt, samt att lägga i det så sent som möjligt så att det inte kokar.) Löken och svampen ska inte heller koka. Om man vill kan man ta vispgrädde i stället för crème fraîche, eller en blandning av båda.

  1. Skala och skär löken i tunna skivor och bryn den i smör 10–15 minuter. Ställ åt sidan.
  2. Dela champignonerna i halvor eller fjärdedelar och stek demn i smör. Krydda med salt och peppar.
  3. Blanda svampen och löken i en traktörpanna. Häll i crème Frisch, tomatpuré, senap, fond och paprikapulver. (Om man vill kan man bryna tomatpurén först för att få en djupare tomatsmak.)
  4. Skär två skivor entrecôte på tvären i högst en cm breda stavar. Krydda med salt och svartpeppar. Bryn dem i två omgångar hastigt på högsta värmen i smör och olivolja. Rör hela tiden och skaka stekpannan. De ska få färg, men inte bli genomstekta. Det handlar om ca 1 minut i pannan.
  5. Rör om och värm såsen i traktörpannan försiktigt till tills den börjar koka. Stäng av plattan och lägg på lock.
  6. Häll i köttbitarna och rör om strax före servering.
  7. Servera med svart ris, potatis, eller bara grönsaker.


24 maj 2020

Helgkyckling – fyra måltider för två personer

En färsk kyckling på 2 kilo ger 4 rejäla portioner med lår och bröst, samt minst 4 portioner soppa. 

En tvåkilos färsk REKO-kyckling kostar 250–300 kr, men med det här receptet ger den åtta portioner. Lokalt uppfödd kyckling, ekologisk och kravmärkt!

Dag 1
Tag en stor kyckling av god kvalitet, gärna från REKO. Lägg kycklingen i en kastrull och mät upp vatten så att det täcker kycklingen. Tag upp kycklingen och tillsätt salt, 1 dl per liter vatten. Koka upp saltlagen och låt den svalna. Lägg i kycklingen och ställ den i kylen äver natten.

Dag 2
  1. Tag fram ca 100 g smör så att det blir rumsvarmt. Hacka ett gäng vitlöksklyftor och några sardeller fint och rör ihop det med smöret.
  2. Ta en italiensk ekologisk citron. Skär  av ändarna så att köttet syns.
  3. Lyft försiktigt på kycklingens skinn och pressa in smöret under skinnet på bröstsidan och vid låren. Om det blir smör över så bred det över kycklingen. Stoppa in citronen i kycklingen. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen över och knyt/sy ihop benen och rumpan.
  4. Lägg kycklingen i en ugnsfast form med gott om plats runt om.
  5. Skär rot- och grönsaker i lämpliga bitar och lägg runt kycklingen. T.ex. morot, lök, potatis, fänkål, rotselleri.
  6. Sätt plåten i nedre delen av ugnen i 225 °C i ca 15 minuter och sänk temperaturen till 200°Cstek i 1 timme. Tag ut och vänd kycklingen och flytta eventuellt upp den och stek ytterligare 45 minuter. Stektiden är förstås beroende av storleken.
  7. Tag ut kycklingen och tranchera den. Låren räcker till en måltid för två och bröstfileterna till ytterligare en. 
  8. När skrovet kallnat så befria det och vingarna från så mycket kött som möjligt. Skär köttet i ganska små bitar.
  9. Koka skrovet en timme i 2 liter vatten. Smaka av med salt och peppar. Tillsätt lite kycklingfond om det behövs. Sila buljongen och tillsätt någon deciliter vispgrädde.
  10. Dela upp soppan i två frysburkar och fördela det hackade köttet när soppan kallnat. Frys ner soppburkarna till ytterligare två måltider för två personer. 






12 april 2020

Hasses potatis- och ostdolmar

Spetskål

Jag har börjat använda spetskål allt mer. Bladen är tunnare än vitkål och smaken är mildare. Den finns ofta att få ekologiskt odlad. Här är mitt senaste påfund. Lite pyssligt, men mycket gott!


Ingredienser
1 huvud spetskål (stort)
8 potatisar, gärna Amandine
1 gul lök
1–2 dl riven parmesan, helst en rejält lagrad Parmigiano-Reggiano
1 äggula
persilja
timjan och/eller annan örtkrydda beroende på vad som ska serveras till
smör
salt
svartpeppar

Två färdiga dolmar.

Gör så här
1.     Skala potatisen och löken och riv dem tillsammans på den finare delen av rivjärnet eller i matberedaren. Riv osten fint.
2.     Blanda potatis, lök, ost och äggula i en skål. Klipp persiljan fint och blanda med timjan och äggula. Smaka av med salt och peppar.
3.     Skär försiktigt med en kniv runt roten på spetskålen. Tag försiktigt bort ca 8–12 blad, ett och ett, från kålhuvudet.
4.     Sätt en traktörpanna eller vid kastrull med vatten på spisen och koka upp.
5.     Fyll en bunke eller diskhon med kallt vatten.
6.     Skruva ner värmen på det kokande vattnet så att det sjuder.
7.     Ta ett kålblad i sänder med en stekpincett och doppa det i det sjudande vattnet i ca 15–30 sekunder. Lyft upp det försiktigt med pincetten och lägg det i det kalla vattnet. Ta upp bladet och lägg det utbrett på en skärbräda så att vattnet kan rinna av.
8.     Upprepa proceduren med samtliga blad. Lägg dem efter hand i en hög på skärbrädan.
9.     Gör nu dolmarna. Bred ut ett kålblad och lägg en klick, stor som en prinskorv, av potatissmeten i kanten av kålbladet. Rulla ett varv och vik därefter in kanterna och rulla vidare så att det blir ett slutet paket. Om kålhuvudet är stort kan förmodligen de yttersta bladen delas på längden i två delar.
10.  Bryn en klick smör i en stekpanna och häll det sedan i en ugnsform. Tag dolmarna en och en och rulla dem i det brynta smöret och packa dem sida vid sida i formen. Häll ev. resterande smör över och dra några varv med peppar- och saltkvarnen över dolmarna.
11.  Ställ in i ugnen och grädda 20–30 minuter.

Vi åt anka med apelsinsås och gröna bönor till och drack en Pinot Gris från Alsace till. Man kan förstås äta annat kött med en rödvinssås till eller något vegetarisk, t.ex. rödbetsbiffar eller panerade aubergine med tomatsås.

-->

23 augusti 2019

Den sjungande revolutionen

I dag är det 30 år sedan befolkningen i de baltiska länderna bildade en 60 mil lång mänsklig kedja mellan Vilnius och Tallinn. Den var en del av frigörelsen från Sovjetunionen och den s.k. ”Sjungande revolutionen som pågick mellan 1987 och 1991.

År 1999 blev de baltiska staterna en del av den akademiska körgemenskapen då den Nordiska studentsångarstämman (NSSS) för första gången hölls i Estland. År 2014 återkom NSSS till Estland, denna gång till Tartu. 

Det blev en av höjdpunkterna i mitt yrkesliv då jag ombads öppna evenemanget i Tartu med ett tal på torget

Här är talet:

”Kallid laulusõbrad!  –  Dear fellow singers!

In these days, when the rights of independent nations to stay independent are obviously questioned and threatened by obscure dark forces, it is important to remind us all of the days in the late 1980s when choral singing in Estonia came to play an important key role in this country’s liberation from an unwanted intruder. History has come to name this “The Singing Revolution” and it led to the restoration of the independence of Estonia, Latvia and Lithuania. 

I had the privilege to visit the Tehnikaülikooli Akadeemiline Meeskoor in Tallinn in 1990 and I can still remember the energy and the force linked to the coming liberation that I perceived in the choir and in the individual singers.

Choral singing is powerful. 
And choral singing is creates peace. 

When choral singing started at the universities in Sweden, Norway, Denmark and Finland in the very beginning of the 19th century, one of the main purposes of the singing was to unite the people in the Scandinavian area and to make peace between the brothers and sisters in the neighbouring countries. 

One of my friends and colleagues, Bosse Johansson, conductor of the world famous “Adolf Fredrik’s girls choir”, once said: “children that sing together in choirs  don’t start wars”, and I guess we can all continue the sentence: “University students don’t either”! 

I am extremely happy and proud of being a part of the NSSS movement. When we started the first NSSS in Linköping in 1987, 27 years ago, we did not have the slightest idea of what this was to become in the future. We had not planned for a continuation and we had not expected it. But the singers wanted otherwise and now we can see and feel the result. We have gathered every third year, this year for the 9th time, and for the second time in Estonia.

I am convinced that we are only in the beginning of the NSSS tradition. 
I am convinced that we will continue to meet for many years and decades to come. 
I am convinced that NSSS is an important event with the lofty goal of bringing people from the Baltic and Nordic universities together in joyful and peaceful singing.

I wish you all some really great days and let us all rejoice – or as we say in Latin – GAUDEAMUS IGITUR!”


2 juni 2019

Efter cancern

– Vad ska du göra sen, frågar hon.
– Vad menar du, svarar jag. Vad då sen?
– Efter cancern fortsätter hon.
– Det finns inget efter cancern, säger jag. Den cancer jag fått kommer jag alltid att bära med mig. Om inte bokstavligt, så bär jag erfarenheten. Jag kommer alltid att bära erfarenheten av smärtan, oron, ångesten och rädslan. Alltid. På det sättet finns det inget slut. Inget sen.
Hon ser på mig, undrande.
– Hur kan du veta att det är så, säger hon oroligt.
– De här sex månaderna har varit de värsta i mitt liv. Ännu är inte allt läkt och jag har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta. Jag vet inte heller om jag blir helt återställd. Jag vet inte om jag någonsin blir den person jag var när det började. Läkarna säger att jag kommer att bli återställd och på ett sätt tror jag dem, men å andra sidan vill de ha fem år på sig innan de kan friskförklara mig. Regelbundna återbesök i fem år. Då är jag 76. Vem är jag då? Självklart kommer jag att vara märkt av cancern livet ut. Då finns det inget sen.
Hon sitter tyst och begrundar detta.
Själv vet jag varken ut eller in. Ibland tvivlar jag. Ibland vet jag. Jag kommer alltid att vara förändrad, eller är det inte så? Att ha upplevt en smärta så stark att jag inte visste att det fanns. Att vara utom sig av smärta så att man kryper ihop i fosterställning och gråter högt. Självklart förändrar det livet för alltid. Fem månader med kontinuerlig påfyllning av morfin sätter också djupa spår. Hur djupa vet jag ännu inte. Morfinavvänjningen har gett mig apati, ångest och melankoli. Det kommer också att gå över, säger de. Men de säger inte när.
– Visste du att det skulle bli så här, säger hon.
– Jag har fått världens bästa sjukvård, svarar jag. Världens bästa teknik. Världens bäst utbildade personal. Fantastiska professionella människor som brinner för det de gör, människor med stor empati. Jag har fått allt stöd jag kunnat tänka mig och allt jag begärt. Men det räcker inte.
– Hur kan du säga att det inte räcker?
– Därför att de inte vet allt och de kan inte spå. Det är fortfarande så att de behandlar min kropp. De tar bort den skadliga tumören på det mest snillrika sätt som finns. Men de vet inte vem jag är och de har ingen aning om vem jag blir efter behandlingen. På ett sätt tror jag att det är ett vågspel, en chansning. Vill man vara cynisk så kan man ju påstå att de inte bryr sig. Men det gäller inte den vårdpersonal som jag träffat. De har brytt sig. Men tyvärr räcker det inte. De vet inte vem jag är och vem jag blir. Det är en ren chansning.
– Vad skulle de gjort då. Hur skulle de kunnat hjälpa dig, säger hon igen med oro i rösten.
– Det finns inget mer de kunde ha gjort. De har gjort allt som står i deras makt. Resten måste jag lösa själv. Jag måste själv hitta vägar att bli av med ångesten och apatin. Men cancern kommer jag aldrig att bli fri från. Den får jag leva med resten av livet. Så är det.     [2019-06-01]

I dialogen ovan är "jag" jag, medan "hon" är en fiktiv person. Eller kanske jag det också.

8 april 2018

Vid en källa

Vid en källa
Text: Johan Ludvig Runeberg
Musik: Fredrik August Ehrström

Källans tonsättare Fredrik August Ehrström (1801–1850) var en av förgrundsgestalterna i Helsingfors akademiska musikliv vid 1800-talets början. Han var god vän med Johan Ludvig Runeberg (1804–1877) och tonsatte många av dennes dikter. Redan 1836 bildades inom den Österbottniska avdelningen (nationen) inom studentkåren vid Kejserliga Alexanders Universitetet ett sällskap kallat Lilla Sångföreningen där bland andra Zacharias Topelius (1818–1898) var en av de drivande krafterna. Om detta står det i Topelius dagböcker att man den 27 februari 1836 hade ett möte då man bland annat sjöng ”Runebergs källa”. Källan var från början trestämmig och Karl Johan Morings (1832–1868) fyrstämmiga sats tillkom senare. Ehrström anslöt sig till sällskapet senare samma år.

Musiken till Källan tillkom redan 1834 då Ehrström tillträdde som ledare för Akademiska musiksällskapet. Sällskapet hade före flytten från Åbo (efter Åbo brand 1827) bestått av ganska många sångare, men under de första åren på 30-talet kom det att domineras av instrumentalister och sången överläts åt avdelningarna. När Fredrik Pacius (1809–1891) tillträdde som musiklärare vid akademin kom han att inledningsvis mest ägna sig åt orkestern, men med stöd av bland andra Ehrström lyckades man samla sångare från de olika nationerna och 1838 bilda Akademiska Sångföreningen (Akademen) som Pacius ledde fram till 1846. 

Källan kom sedermera, på grund av textens inledningsord, att användas som snapsvisa till tersen i Akademiska Sångföreningen, men tonsättaren Nils-Eric Fougstedt (1910–1961) som var körens dirigent 1946–1950 var inte så förtjust i det utan skrev därför 1946 Tersen (Re’n helan slunkit ner) för att skydda Ehrströms och Runebergs Källan ”mot fortsatt profanering såsom snapsvisa”.

Den högromantiska texten är ursprungligen ett studentikost infall. Runeberg och vännen Johan Jakob Nervander (1805–1848) satt vid Choraeus källa (uppkallad efter den finländska 1700-talspoeten Michael Choraeus) på Runsala utanför Åbo, där de båda studerade sedan 1822, och de beslöt att tävla om vem som kunde skriva den vackraste dikten om källan. Runeberg förlorade, men en ny version trycktes den 3 december 1830 i ”Tidningar ifrån Helsingfors” och de åtta stroferna publicerades sedermera i Runebergs ”Dikter II” år 1833.

1 augusti 2017

Pesto – för bövelen!

Jag har alltid gillat pesto och jag har gjort mängder av pesto i min dar, men alltid med samma ingredienser, basilika, peccorino, vitlök, pinjenötter och olivolja. Jag har gjort den i mortel från början till slut eftersom jag har hört att om man gör det kan man göra anspråk på den italienska staden Genovas nycklar. Jag har ansett att detta år pesto. Den som kommit dragande med persilja, valnötter och annat krafs, och kallat det pesto, har jag föraktfullt fnyst åt. Har de dessutom gjort den i mixer har jag pedagogiskt förklarat hur illa vitlöken far av att krossas i mixer.Tills härom dagen. 

Vi bjöds på en pesto tillverkad i en butik på Drottningtorget i Malmö. Den hette ”Pesto rosso con pomodori secchi” (’röd pesto med torkade tomater’) och djäklar i havet – man ramlade baklänges!
På locket stod det: ”Ingredienser: basilika, vitlök,  extra jungfruolivolja, mandlar, pinjenötter, körsbärstomater, soltorkade tomater,  parmesanost, kapris, timjan, oregano, chili.” Japp! (Burken var alldeles för liten!) Inga mått förstås.

Som den moderna hemmakock jag är satte jag förstås igång att googla och lärde mig på italienska Wikipedia:

Pesto är en typisk traditionell kryddblandning från Ligurien. Med benämningen ”pesto alla genovese” tillhör den PAT (Prodotti Agroalimentari Tradizionali liguri)  tillsammans med andra liguriska specialiteter som Amaretto, Pancetta, Prosciutto, m.m. Basingredienserna är små späda blad av basilika som växt på kullarna i Pra’ i Genova (det finns förstås många varianter av basilika men det är Basilico Genovese (Ocimum basilicum) som det ska vara). Peston får man genom att stöta (Ordet pesto kommer av verbet pestare som betyder ’stöta’.) basilikan i mortel tillsammans med salt, pinjenötter (”pinoli italiani”) och vitlök (”aglio di Vessalico” som är en lokal variant) och blanda med parmesan (”Parmigiano-Reggiano”, som ska vara lagrad i minst 30 månader) och peccorino sardo (”Fiore sardo”) och extra jungfruolivolja från Liguriens kust (”Olio extra vergine di oliva della Riviera Ligure”).

Så långt Wikipedia.

Livet har lärt mig att inte ta så hårt på den här typen av recept. Det finns inte ett rätt sätt att göra köttbullar, pannkakor eller kalops. Inte ett sätt att göra pesto heller. Sen må ligurierna vara hur stolta de vill över sina traditioner, men med basilikan på Ica blir det också god pesto. Så jag skippade alla regler och recept ocj satte igång att göra en pesto med inspiration från italienaren i Malmö. 
Det här använde jag: 
  • 2 plantor basilika (ca 70 blad)
  • 4 vitlöksklyftor, som jag finhackade med kniv innan de hamnade i mixern
  • 22 skållade och skalade sötmandlar
  • 40 g pinjenötter,
  • ca 30 g finriven 30 månaders reggiano
  • ca 50 g finriven peccorino sardo
  • 5 körsbärstomater
  • 6 soltorkade tomater
  • 2 msk kapris
  • 1 tsk timjan
  • 1 tsk oregano
  • 1 tsk havssalt
  •  1 chili, som jag finhackade med kniv
  • 1 ½ dl extra jungfruolivolja, Zeta ekologisk

Jag körde rubbet i mixern. Det blev gott! Kanske inte som malmö-peston, men bra nära och den har potential, Jag tror att de tomater jag hittade var för mesiga, både de torkade och de färska. Likaså chilin. 

Om du använder det här receptet så berätta gärna vilka ändringar du gjort så kanske vi tillsammans kan komma upp i samma klass som malmökillen!