Om "Hej dunkom!"

Vilhelm Svedbom.
Ur OD:s jubileumsmatrikel 1903.

Hej dunkom är en folklig visa, med oklart ursprung. Det är en mycket sjungen sång i manskörer i ett arrangemang (i den vackraste av tonarter, ass moll) av Vilhelm Svedbom (1843–1904).

Texten i Svedboms arrangemang inleds:

”Hej! dunkom, så länge vi levom,
sjungom, dansom, haven roligt varje dag!”

De första tryckta källor jag hittat till text och melodi är från 1800-talets mitt i ”Filikromen” som gavs ut av Ludvig Theodor Öberg under pseudonymen Axel Ivar Ståhl i flera häften under en följd av år. 

Filikromen, häfte 3

Filikromen, häfte 4

I Filikromen förekommer visan två gånger, i häfte 3 (1852) med titeln Spelemans-visa och där anges ”meddelad af C. Åslund”, samt i häfte 4 (1853) med titeln Spelemans Visa. Där uppges ”visa som lärer härstamma från Bohus län”. I den första versionen inleds texten:

”Och hej dunkom så länge vi lefvom,
Supom, spelom, hafvom roligt hvarje dag!”

Medan den andra versionen lyder:

”Och hej! dunkom, så länge vi lefvom,
Sjungom, spelom, hafvom lustigt hvarje dag!”

Christina Mattsson anger i sin förnämliga bok ”Från Helan till lilla Manasse” att sången också fanns med i en bok tryckt 1850 i Uppsala som bland annat innehöll ”studentsånger”.

***

Ur OD:s matrikel.

Upphovsmannen till manskörsarrangemanget, Vilhelm Svedbom, studerade i Uppsala från 1861 och blev FD och docent i litteraturhistoria där 1872. Han blev sen lärare vid musikkonservatoriet i Stockholm och sedermera dess direktör (rektor). Han sjöng andratenor i Orphei Drängar från den 12 februari 1866.

Jag har (ännu) inte hittat någon uppgift om när manskörsarrangemanget skrevs eller när det trycktes första gången men enligt Knut Nyblom förekom sången första gången på OD:s repertoar den 5 april 1902. Eftersom den inte finns med i Hedenblads samling ”Studentsången” kan det innebära att Svedbom skrev arrangemanget sent i livet eller att det blivit liggande länge. Arrangemanget publicerades sedermera på Gehrmans förlag och finns med i andra delen av ”Sångarförbundet” tryckt 1926. Där är texten ”haven roligt”, men i några senare utgåvor, bland annat MM:s bok från 1947, LSS’ från 1985 och OD:s från 2003 står det ”havom roligt”. Lihkören (1992), ”Manskörsprisma” (1993) och SSSF (1998) skriver däremot ”haven”.

"Sångarförbundet", del 2, 1926.

Det är lätt att anta att ”haven” dyker upp först med Svedboms arrangemang för manskör. Gör man det enkelt för sig kan man ju också anta att det är ett feltryck – och att sådana kan leva kvar länge är välkänt. 

Men Svedbom var docent i litteraturhistoria, så om det stod ”haven” i hans manuskript får vi nog anta att han hade skäl för det. Om han hämtat sin version från någon muntlig tradition eller från någon publicerad version vet vi dock inte.

Jag är starkt böjd att tro att Svedbom tyckte att det var en finess att byta form från första person plural, sjungom och dansom (’låt oss sjunga’ och ’låt oss dansa’), till andra person plural imperativ haven roligt (’Ha roligt!’).

Det finns säker skäl att återkomma till detta ämne.


Artikeln är uppdaterad. Se kommentar nedan av Fredrik Ekman.

Körmusik vs orkestermusik

Ett ämne som engagerat mig under många år är varför körmusik är så styvmoderligt behandlad jämfört med orkestermusik. Det syns på alla plan, från kulturskolan upp i departementen. Och inte minst på tidningarnas kultursidor. Körsång är numera förpassad till ett slags friskvårdsprojekt, medan symfoniorkestrarna är kulturens flaggskepp.

I dagens Svenska Dagbladet illustreras det tydligt:


Be vem som helst att associera till (Händels) Messias så får du svaret: KÖR (Eller möjligen "Hallelujakören"(!).) Men inte i SvD. Då är svaret "symfoniorkester"! Va? Bedrövligt! Pinsamt!

(Facit: Uppsala Akademiska Kammarkör, Fyris Kammarkör, Gävle Symfonikör och Gävle Symfoniorkester ledda av Stefan Parkman, respektive Radiokören, Gustaf Sjökvists Kammarkör och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Herbert Blomstedt.)

Sanningens ögonblick

I november uruppförde jag Karin Höghielms verk ”Rökstenen” för blandad kör, brass, slagverk, orgel och solo. Verket och resten av konserten spelades in av SR P2 och sänds nu på lördag den 6 februari i P2 Live klassiskt kl. 15.00.

Det är naturligtvis skitnervöst. Visst tyckte jag – och många med mig att konserten gick bra, men det är ju en helt annan sak att möta musiken face-to-face eller ear-to-face och uppleva stundens njutning, än att få en inspelad version serverad i köket eller vardagsrummet. Men det är ju bra musik och bra musik ska ju klara av det mesta.

Vill man höra ”Rökstenen” live går det bra den 27 mars kl 17 på hemmaplan, dvs. i Röks kyrka.

Bevara Elsa Brändströms skola!

Ovanstående rubrik är hämtad ur Corren i tisdags.

Elsa Brändströms skola är ett kulturminne mitt i Linköping. Den förtjänar ett bättre öde än en oviss framtid i privat ägo.

Jag skulle vilja att några framsynta, kulturintresserade politiker tog sig en rejäl funderare på om detta inte skulle vara ett utmärkt Musikens hus. Linköpings musikliv saknar ändamålsenliga, prismässigt överkomliga, lokaler. Körer och orkestrar behöver repetitions- och konsertlokaler.

Så vill jag se nästa rubrik i tidningen. Jag vill att politikerna i kultur- och fritidsnämnden gör sig hörda och samlar representanter för Kulturskolan, körerna, orkestrarna etc. och förutsättningslöst diskuterar ett alternativ till försäljning.

Skolans läge, närheten till konserthuset, teatern, Nationernas hus och dansgymnasiet skulle kunna göra byggnaden till ett kulturcentrum i staden. Här finns en lagom stor aula användbar för både musik, dans och teater. Här finns salar av sådan storlek att flera ensembler, körer och orkestrar kan repetera samtidigt. Här skulle delar av Kulturskolan och de centrala gymnasierna kunna bedriva musikverksamhet på dagtid. På kvällarna kunde huset utnyttjas för konserter och repetitioner för olika typer av ensembler och föreningar. Till skolan hör en tomt som skulle kunna användas för utomhuskonserter.

I skolan finns en underbar atmosfär och en kreativ miljö. Där finns salar i olika storlek, kontor, kafé och personalrum.

Låt Axel Kumliens och Axel Brunskogs vackra skapelse bevara sin invändiga 1800-talskaraktär och skapa en kulturell mötesplats för människor som kan bidra till att göra Linköping ytterligare attraktivt att bo och verka i!

En försäljning av ett av Linköpings mest intressanta kulturhus vore ett misstag omöjligt att reparera.

Iskall jazz

Sommarens glass är uppkallad efter två av Linköpings stora jazzlegender, Magnum och Temptation!
Coolt!

Rikskonserter blir Riskkonserter!

Kulturutredningen föreslår att radikalt skrota Rikskonserter. Därmed berövas både det professionella musiklivet och amatörmusiklivet - inte minst körlivet - en fast punkt i tillvaron. Den erfarenhet som finns i huset på Nybrokajen 11 är ovärderlig för svenskt musikliv.

Visa ditt stöd för Rikskonserter genom att skriva på uppropet på http://www.rikskonserter.se/!

Sjung inte så att polisen hör dig!

Polisen har, med all rätt, fått utstå mycket kritik den senaste tiden. Inte nog med att man rekryterar personer med snedvriden människosyn utan uppenbarligen har många också stora brister i den allmänkulturella bildningen.

Oväsen och rättsväsen

Jenny är åtalad för förargelseväckande beteende.

Vi som bor mitt i stan får förstås stå ut med en hel del ljud från fordon, byggmaskiner och annat. På fredag- och lördagkvällar skränas det en hel del också från glada och, för det mesta, överförfriskade ungdomar.

Jenny spelade Eddie Meduza på bilstereon sent på natten på oacceptabelt hög volym.

Meduza ska spelas starkt, men inte så att det stör vår nattsömn det är helt klart, men jag tycker kanske ändå att det kunde finnas smidigare sätt att tillrättavisa en 21-årig tjej än att ställa henne inför skranket.

Rättsväsendet mot oväsendet förefaller vara resursslöseri.

Psalmtoppen

Arga, elaka personer som formulerar sig väl gör mig glad. Det finns för få Sven Stolpe och Sten Broman nuförtiden. Men Stig Hadenius, professor emeritus i journalistik, är en god efterträdare. Han har anmält ett teveprogram kallat Psalmtoppen i SVT för Granskringsnämnden.

I sin anmälan skriver Hadenius:

"Här vulgariserar en f.d. Bolibompa-programledare bland det finaste vi har av folklig sång", och fortsätter "Programmet är ett hån mot oss som av religiösa eller andra skäl önskat höra dessa psalmer/sånger vi växt upp med." och vidare "De som står bakom psalmtoppen borde avskedas eller få sina löner halverade, arma människor."

Resumé skriver här. Stardust förstår inte det vackra i Hadenius ilska.

Jag har som tur är inte sett Psalmtoppen. Risken är stor att jag skulle bli lika ilsken som Hadenius och jag tror att jag besparar mig det just nu. Jag gläder mig hellre åt hans utbrott.

Tyvärr måste jag väl revidera mina tidigare åsikter om SVT...

Akademiska skandaler

Jag har bevistat ett 25-tal promotionsmiddagar och också uppträtt vid lika många. Aldrig har jag råkat ut för det som gruppen Last Call fick uppleva i lördags då de blev avbrutna av en rasande professor Tiina Rosenberg som skällde ut dem och skrek ”fuck you”.

Det närmaste jag kommit var ett argt mail efter en promotionssjungning då brevskrivaren krävde en offentlig ursäkt för ett i hans tycke olämpligt textval till en av sångerna. Det vi sjöng var ”Den senile Don Juans katalogaria”. Vad brevskrivaren inte noterat (vilket stod tydligt i programmet) var att texten var av en av universitetets första hedersdoktorer – Tage Danielsson. Därmed inte sagt att alla texter av Danielsson är lämpliga i alla sammanhang, men nu är det ju så med satir att det inte är alla förunnat att förstå det eller uppskatta det.

Det mest uppmärksammade fallet är ju annars den så kallade Musikprocessen i Uppsala år 1800 då det spelades musik som citerade Marseljäsen. Denna episod orsakade flera personers suspendering och förvisning från Uppsala.

CD-guld till Östgöta Kammarkör

Skivbolaget Naxos har i samarbete med Sveriges Körförbund producerat en skiva med sommarmusik – svenskt körgodis. Skivan har den föga överraskande titeln ”Uti vår hage”. Innehållet är också, så när som på några enstaka spår, föga överraskande. Men bra! Här hörs några av landet allra bästa ensembler, bland annat Östgöta Kammarkör. Eftersom det är en lågprisskiva som kommer att säljas ”överallt” har den redan belönats med guldskiva, 10 000 sålda exemplar. Och den lär redan vara på god väg mot 20 000. Jag fick pallra mig till Stockholm och mottaga utmärkelsen.

Sövande schlagerfinal

Vi hade väl bestämt oss för att inte titta på eländet, men efter att ha läst Correns skojige reporter Erik Wallstens förhandsgenomgång av alla bidrag bestämde vi oss för att ändå följa med och jämföra med hans bedömningar. Efter bidrag nummer fyra tvärsomnade jag. Det var Tysklands bidrag och det var det mest falsksjungna i historien. Det är förvisso sant som många skrivit de senaste dagarna att den här tävlingen numera bara lockar musikbranschens B-lag.
Jag vaknade då det hela var över, gick och lade mig, och sov sedan gott hela natten, nöjd med att inte ha behövt se resten av eländet.

The full Monteverdi

Wow! SVT slår till igen!Fullständigt lysande! Så här ska Monteverdi göras. Naket, rått och känslosamt så svetten och saliven sprutar. Missa inte nästa avsnitt!

Valmanifest

Vi är nog många som vill ägna våra liv åt andra saker än att välja. Som är trötta på att välja. Som helt enkelt inte vill välja.

Frihet säger de liberala. Tvång säger jag.

Jag vill inte ägna tid åt att flytta imaginära pensionspengar mellan okända penninginstitut. Jag vill inte klicka mig fram mellan ett oändligt antal webbsidor för att hitta det billigaste och snabbaste bredbandet. Jag vill inte ta emot försäljarsamtal som försöker övertyga mig om att just deras telefonsystem är det bästa. Jag har inte den tid som krävs för att ta mig genom snårskogen av erbjudanden om fasta och rörliga priser hos olika elleverantörer.

Förmodligen är jag både ansvarslös och dum.

Jag väljer hellre mellan Shiraz och Cabernet Sauvignon – och mellan Jan och Sven-David, ty det gör mig glad.

Det gör mig förstås till tönt också.

Studentsångare

Så drar jag med manskören – studentsångarna – till Stavanger. För sjunde gången i modern tid arrangeras nordisk Studentsångarstämma (NSSS). Denna tradition var jag med och initierade 1987 i Linköping och jag har deltagit i samtliga sedan dess. Sedan 1987 har nordiska, och numera också baltiska, studentkörer träffats vart tredje år. Först i Linköping och sedan i Åbo 1990, Trondheim 1993, Köpenhamn 1996, Tallinn 1999, (2002 skulle det varit i Uppsala, men blev inställt), Villmanstrand 2005 och nu Stavanger 2008.

Studentsångstraditionen är stark i Sverige, Finland och Norge. Svenska Wikipedia listar ett 100-tal akademiska körer i Sverige.

De här tillställningarna är väldigt speciella. Ca 1000 sångare träffas och sjunger för varandra och, den vanligtvis ganska förundrade, allmänheten.

På grund av det stora antalet sångare äger de stora konserterna oftast rum i lokaler som är direkt olämpliga för akustisk musik. I Köpenhamn inleddes en tradition med ett större sammanhållet verk, Carl Orffs Carmina Burana framfördes från läktaren i en sporthall. I Tallinn sjöngs Beethovens nionde symfoni i en sporthall och i Villmanstrand gjordes en fullkomligt obegriplig satsning på en symfoni av Leif Segerstam – också den i en sporthall. Musiken gjorde mest sångarna förbannade – och dirigenten/kompositören blev det förstås också p.g.a. det kompakta motstånd sångarna visade mot den obegripliga och osångbara musiken. I Stavanger är de nu dags för Carmina Burana igen. Det är musik som vi kan, och som vi tycker om, så det ska nog gå bra…

Dirigentyrket

Kördirigentyrket är ganska speciellt. Förutom hantverket, det rent gestiska (som man säger i branschen, d.v.s. hur man rör händer och armar) och det musikaliska, ställer det vissa krav i repetitionsarbetet som jag har svårt att hitta jämförelser med i andra yrken.

Man ska locka ur de enskilda sångarna deras bästa prestationer och konstnärskap och samtidigt forma det till en kollektiv prestation som gärna stämmer överens med dirigentens (mina) egna konstnärliga ambitioner.

Det gäller att arbeta snabbt och effektivt – samtidigt som man ska vidmakthålla en öppen och positiv stämning. Det gäller att höra vad som sker och omedelbart kunna korrigera det som inte är bra och hela tiden höja prestationsnivån hos den enskilde koristen. Det innebär att jag måste fatta blixtsnabba beslut och snabbt formulera pedagogiska och korrekta instruktioner så att alla förstår – och kan agera efter instruktionerna. Ibland blir detta väldigt spontant och bildspråket kan då ta över de mer konkreta musikaliska termerna som kanske i de flesta fall vore att föredra.

I manskören (som jag snart lett i trettio år) sitter det ofta någon och antecknar de grodor som då och då hoppar ur min mun. Det jag egentligen förväntar mig är naturligtvis att sångarna antecknar alla instruktioner – de kloka och konstnärliga råd jag förmedlar. Men det stannar inte därvid. Även det andra noteras. Så då och då blir jag påmind om vad jag sagt förra året, för två år sedan eller ännu längre tillbaka. Ofta just om den aktuelle passagen, frasen eller stycket. Något dumt jag sagt om en viss stämma eller sångare eller någon fånig liknelse eller olämpligt ordval.

Då får man stå där med skammen och försöka förklara varför man sagt att andrabasarna ska låta mera latinovulgo…

Vackra ord

För två år sedan skrev jag här på bloggen om vackra ord. Diskussionen dyker upp då och då. Läs t.ex. på Språkbloggen där även språklagsförslaget diskuteras.

I DN utsågs år 2005 ordet sommarvind, förevigat av den östgötske skalden Samuel Hedborn i visan/dikten ”Ute blåser sommarvind”, till svenskans vackraste ord.

Fortfarande ligger bebådelse på min tio-i-topplista. Den 25 mars är det Jungfru Marie bebådelsedag – ännu vackrare! Även den rytmiska formen gör att vissa fraser blir njutbara. Se 6/8-takterna
och njut!

Schlageryra III

Vi får väl acceptera att det inte är melodierna som tävlar i Melodifestivalen utan artisterna. I morgontidningen idag ställdes frågan till ett antal olika människor: ”Vem vinner ikväll?” Inte: ”Vilken låt/melodi vinner i kväll?”.

Men då kvarstår frågan: Varför plockar man från början inte fram eliten av sångare för att framföra bidragen? Och med eliten menar jag inte nödvändigtvis Lill-Babs, Carola och Tommy Körberg.

Igår i Så ska det låta fick man höra Åsa Fång, en för mig fullkomligt okänd sångerska som var briljant! Rent, mångsidigt och charmigt. Även de andra medverkande var lysande: Jenny Berggren (Ace of Base), Magnus Carlsson och Robert Gustafsson. Gustafsson verkar kunna varenda låttext som skrivits, oavsett genre eller språk. Vilken begåvning!

Hey Jude!

The Beatles för alla åldrar!

Ryck en bok

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare

"Musiken är förvisso ett omistligt inslag i de akademiska ceremonierna."

Maj Aldskogius (red.): "...kunn' I dock så wackert låta..." Uppsala Akademiska Kammarkör 50 år.