Östsvenskar

Jag är ingen sjö- eller båtmänniska. Men jag kan uppskatta en vacker fyr och en vacker båt. Och vacker natur förstås. Söderskärs fyr ligger längst söderut i skärgården i Borgå, öster om Helsingfors. Denna julidag är det bedövande vackert. Och stilla.
Den finska kusten från Österbotten till Finska viken är i mycket högre grad än inlandet befolkad av svensktalande. Om en finsk kommun består av mer än 8 % svensktalande anses den tvåspråkig. Finland har idag ett tjog kommuner som är helt svensktalande och därtill drygt lika många där de svensktalande är i majoritet. Av Finlands hela befolkning är dock bara ca. 5 % svensktalande. Situationen för dem blir för varje år allt mer problematisk. Att obehindrat tala finska är förstås ett måste för att delta i samhällslivet.
Finlandssvenska beskrivs ibland som en ålderdomlig svenska. Det är nog delvis korrekt. Här finns ord som vi för länge sedan slängt bland soporna: ämbar, kanister. Violin säger de också och inte fiol – det är fint. Sen uttalar man dem som dem och inte som dom. Så här har barnen inga problem med att skilja på dem och de – dom och dom.
Herman Lindqvist skrev nyligen en uppmärksammad artikel om finlandssvenskans roll i Svenska Akademien. Lindqvist menar att det är dags att en finlandssvensk tar plats på en av de lediga stolarna i akademien. Huvudstadsbladet hängde på i flera artiklar. Horace Engdahl intervjuades och sade sig vara motståndare till kvotering och menade att inget annat än kompetens kan komma i fråga som urvalsgrund. Man kan ju fråga sig om inte kompetens inom finlandssvenskan kan vara viktig för akademien och det svenska språket. Jag skulle gärna se Lars Huldén, Märta Tikkanen, Bo Carpelan eller någon annan av de stora finländska skalderna i akademien.