Höga visan

Jobbar just nu med en komposition med text ur Höga visan – världens vackraste kärlekspoesi. Så här står det i Bibel 2000:

Vad du är skön min älskade! Vad du är skön!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gileads berg.

och

Av sötma dryper dina läppar,
min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk.

I 1917 års Bibel är det formulerat så här:

Vad du är skön min älskade! Vad du är skön!
Dina ögon äro duvor,
där de skymta genom din slöja.
Ditt hår är likt en hjord av getter
som strömma nedför Gileads berg.
Av sötma drypa dina läppar, min brud;
din tunga gömmer honung och mjölk.

Och i Karl XII:s Bibel:

Si, min kära, du äst dägelig, si, dägelig äst du;
din ögon äro såsom dufvoögon,
emellan dina lockar;
ditt hår är såsom getahjordar,
som klippte äro på det berget Gilead.
Dine läppar, min brud, äro såsom drypande hannogskaka:
hannog och mjölk är under dine tungo.

Vad säger ni om det? "hannog och mjölk är under dine tungo"!