Efter att ha jobbat på ett campusuniversitet (Linköping) i 20 år vet jag vilka fördelar det har.
- Det finns gott om plats att bygga ut på.
- Det är nära till studenterna och kollegerna.
För de studenter som kommer tillresta från andra orter blir det väldigt insnöat. De kommer sällan eller aldrig in i centrum, blir inte en del av stadens kultur utan utvecklar enbart sin egen och lever i den de 3-5 år de läser vid universitetet.
De har inte varit i Domkyrkan eller museet. Inte sett slottet. (Vet inte att det finns!) Förstår inte östgötskan och har aldrig sett Roxen [wåxen]. Under några intensiva vårveckor köar de kanske till Bosses Glassbar då och då eller tar en öl på någon av de många uteserveringarna, men de har inte varit på teatern. (Vilken säsong det varit! Kanonuppsättningar!) På teatern sitter som vanligt Vasastadens tanter och en och annan universitetslärare.
De har inte sett Tannefors slussar eller promenerat utmed Stångån.
Det är synd.
Tänk om universitetet låg mitt i stan!
2 kommentarer:
Men men...nu ligger det ju där det ligger. Liksom.
När det gäller stadsbesöken ser vi strömmar av i polkagrishusen boende studenter. Eller i alla fall ungdomar. De drar förbi där vi bor, och är naivistiskt gymnasiala till sin läggning.
De verkar redan supit skallen av sig, och drar mot staden.
Om man ska få studenterna intresserade av staden som sådan kanske man ska ... ja ... vad ska man ... Det är lurigt.
Det tog ett tag innan jag, i slutet av sjuttiotalet letade mig ner på stan. Teatern var jag på för första gången för några år sedan...suck, men jag fick mig kulturen till livs inom väggarna så att säga.
På gott och ont.
Frågan är sedan hur pass intresserad man är av sin studentstad. Inte mycket tror jag faktiskt. I Norrköping däremot, där tror jag förhållandet finns. Det campuset ligger ju i stan.
Hmmmm.
Ja det skulle va bra. Om det låg i stan. Pluggade i Linkan en termin. Gillade inte campus alls. Fast det låg lite roligt bredvid den där gården kommer jag ihåg. Men den där skogen man måste gå igenom är hemskt ruskigt mörkt otrygg.
I Umeå ligger campus också utanför. Men där är själva studentlivet liksom integrerat i stan. Så man hänger på stan för jämnan. Jättebra!
I Uppsala delas människor upp i "studenter" och "civila". Och där har dom inte ens nåt campus. Så det är nog inte kopplat till själva läget ändå när jag tänker efter...
Skicka en kommentar