Det här blir kanske en återkommande rubrik. Förhoppningsvis varvad med "Mat jag tycker om". Och då talar jag inte om recept eller menyer, utan om enskilda produkter som jag av en eller annan anledning köpt.
1. Felix Cornichons är en bedrövlig produkt. Smaken har inget gemensamt med riktiga franska cornichoner.
2. Scans bacon har jag undvikit länge, men någon gång återvänt till (då Lithells varit slut) bara för att konstatera att den är berövlig. Jag vet inte om skillnaden ligger i att Lithells är rökt på ett naturligt sätt, medan Scans är kryddad med rökarom.
Lithells bacon är det du ska leta efter.
28 februari 2010
25 februari 2010
Vill vi ha det så?
Slimmad organisation. Säkert honnörsord för många, men finns det något värre begrepp? Som ytterlighet innebär det att ett antal personer jobbar ihjäl sig – och ett antal är arbetslösa…
Följderna ser vi dagligen i form av oändliga kassaköer, telefonköer, överfulla bussar och tåg. Allt är dimensionerat efter ett slags genomsnittligt förhållande.
Mest påtagligt blir det i tider som dessa. Istappar hänger som gigantiska hillebarder från taken, beredda att spetsa oss arma fotgängare när vi minst anar det, och ingen finns det som plockar ner dem. Åldringar faller med sina rollatorer som käglor i salt-sand-snömodden, ty den som skulle skottat har redan gjort det (Sic!). SJ och Östgötatrafiken kan inte leva upp till de krav vi medborgare rättmätigt ställer eftersom antalet bussar och chaufförer är beräknat efter en normalvinter med två veckors snö och fem plusgrader.
Vi har ett osunt system för arbete och icke arbete. Det finns mängder av arbetsuppgifter att utföra och jag är övertygad om att det finns gott om personer som är både väl skickade och villiga att utföra dem. Men eftersom både myndigheter, organisationer och företag slimmat sin verksamhet så till den milda grad och approximerat arbetsuppgifter, personalstyrka och tidsåtgång efter kalkyler som är fullständigt uppåt väggarna finns det ingen som gör det som behöver göras.
Det är en miljon människor i Sverige som väntar på att få bidra till välfärden.
Vill vi ha det så?
Följderna ser vi dagligen i form av oändliga kassaköer, telefonköer, överfulla bussar och tåg. Allt är dimensionerat efter ett slags genomsnittligt förhållande.
Mest påtagligt blir det i tider som dessa. Istappar hänger som gigantiska hillebarder från taken, beredda att spetsa oss arma fotgängare när vi minst anar det, och ingen finns det som plockar ner dem. Åldringar faller med sina rollatorer som käglor i salt-sand-snömodden, ty den som skulle skottat har redan gjort det (Sic!). SJ och Östgötatrafiken kan inte leva upp till de krav vi medborgare rättmätigt ställer eftersom antalet bussar och chaufförer är beräknat efter en normalvinter med två veckors snö och fem plusgrader.
Vi har ett osunt system för arbete och icke arbete. Det finns mängder av arbetsuppgifter att utföra och jag är övertygad om att det finns gott om personer som är både väl skickade och villiga att utföra dem. Men eftersom både myndigheter, organisationer och företag slimmat sin verksamhet så till den milda grad och approximerat arbetsuppgifter, personalstyrka och tidsåtgång efter kalkyler som är fullständigt uppåt väggarna finns det ingen som gör det som behöver göras.
Det är en miljon människor i Sverige som väntar på att få bidra till välfärden.
Vill vi ha det så?
17 februari 2010
En saluhall i Linköping
Återigen höjs det röster för en saluhall i Linköping. En saluhall är en självklar del av butiksutbudet i en storstad – och Linköping är på väg att bli en storstad. Dessutom en storstad som ligger mitt i en handelsträdgård.
Östergötland vimlar av fantastiska matproducenter. Den årliga Bondens egen marknad vittnar om engagerade producenter som satsar på kvalitet.
Föreningen Östgötamat bedriver envis upplysningsverksamhet om östgötsk matkultur.
Det finns dock ett aber. Bondens marknad existerar 8 dagar om året, 4,5 tim/dag. 36 timmar på ett år... Trettiosex timmar! Och. Gårdsbutikerna ligger utspridda över hela länet och för att utnyttja dem krävs tillgång till såväl bil som tiiid. (Jag har ingetdera.)
Ergo: Föreningen Östgötamat och alla vi konsumenter som tror på lokalproducerad mat, matkultur och matkvalitet måste verka för att vi får in den till stan. Till en saluhall som är öppen och tillgänglig året runt!
Och en stilla vädjan till Corren: Lova att under 2010 inte göra ett enda reportage om den "billigaste matkassen". Inte en enda tabell som jämför priset på polsk cornflakes med tysk. Gå i stället på spaning i matdiskarna och leta efter kvalitet och smak. Leta upp de smakrika tomaterna, den ekologiska gurkan, den färska kycklingen (som haft ett drägligt liv och som efter slakten inte pumpats full med saltvatten), den lokalproducerade lammfärsen, kalvläggen från kalvar som hållit rent i den östgötska ekskogen, getostarna från gårdsmejerierna, fisken från Vättern och Sommen, änderna från Tåkern, de goda korvarna, hjortsadeln från Brokind och ankbrösten som vaggat i östgötskt gräs.
Östergötland vimlar av fantastiska matproducenter. Den årliga Bondens egen marknad vittnar om engagerade producenter som satsar på kvalitet.
Föreningen Östgötamat bedriver envis upplysningsverksamhet om östgötsk matkultur.
Det finns dock ett aber. Bondens marknad existerar 8 dagar om året, 4,5 tim/dag. 36 timmar på ett år... Trettiosex timmar! Och. Gårdsbutikerna ligger utspridda över hela länet och för att utnyttja dem krävs tillgång till såväl bil som tiiid. (Jag har ingetdera.)
Ergo: Föreningen Östgötamat och alla vi konsumenter som tror på lokalproducerad mat, matkultur och matkvalitet måste verka för att vi får in den till stan. Till en saluhall som är öppen och tillgänglig året runt!
Och en stilla vädjan till Corren: Lova att under 2010 inte göra ett enda reportage om den "billigaste matkassen". Inte en enda tabell som jämför priset på polsk cornflakes med tysk. Gå i stället på spaning i matdiskarna och leta efter kvalitet och smak. Leta upp de smakrika tomaterna, den ekologiska gurkan, den färska kycklingen (som haft ett drägligt liv och som efter slakten inte pumpats full med saltvatten), den lokalproducerade lammfärsen, kalvläggen från kalvar som hållit rent i den östgötska ekskogen, getostarna från gårdsmejerierna, fisken från Vättern och Sommen, änderna från Tåkern, de goda korvarna, hjortsadeln från Brokind och ankbrösten som vaggat i östgötskt gräs.
12 februari 2010
Osttest
Idag var det ostprovning. Efter ett besök i Oviksfjällen kom jag hem med tre lokala ostar från Oviken Ost. Attans vad häftigt med lokala producenter!
Tre väsensskilda ostar; en grönmögel (får/get/ko), en vitmögel och en hård opastöriserad (får/ko).
Tri Vera
En grönmögel med mycket smak. Utan tvekan den godaste.
Pia
Mjuk, krämig fårost. Tyvärr ganska ointressant.
Blenda
En pressad hårdost. Mycket trevlig bekantskap, men den skulle ha vunnit på några månaders ytterligare lagring!
Modiga män i mäktiga maskiner
I natt kom de.
I flera veckor har vi sett hur snön tagit allt mer plats i stan och vi har förstås alla funderat över vad som skulle hända då den börjar smälta undan. Jag hade redan börjat skissa på en ark. Och även funderat på vilka djurarter man då skulle kunna lämna kvar åt sitt öde. Ett utsökt tillfälle att bli av med en del oönskade plågoandar som vildsvin, myggor och möss. (Har ni funderat över hur Noa gjorde? Hade han verkligen med sig två exemplar av varje existerande djurart? Söndagsskolekunskaperna har luckor.)
Men i natt kom de. För oss som nyligen sett filmen Avatar, eller Jurassic Park på sin tid, var det helt naturligt. Vrålandet och storleken. I skydd av mörkret intog de S:t Larsgatan nedanför mitt fönster och käkade upp de enorma snövallarna. En mäktig och imponerande syn.
I flera veckor har vi sett hur snön tagit allt mer plats i stan och vi har förstås alla funderat över vad som skulle hända då den börjar smälta undan. Jag hade redan börjat skissa på en ark. Och även funderat på vilka djurarter man då skulle kunna lämna kvar åt sitt öde. Ett utsökt tillfälle att bli av med en del oönskade plågoandar som vildsvin, myggor och möss. (Har ni funderat över hur Noa gjorde? Hade han verkligen med sig två exemplar av varje existerande djurart? Söndagsskolekunskaperna har luckor.)
Men i natt kom de. För oss som nyligen sett filmen Avatar, eller Jurassic Park på sin tid, var det helt naturligt. Vrålandet och storleken. I skydd av mörkret intog de S:t Larsgatan nedanför mitt fönster och käkade upp de enorma snövallarna. En mäktig och imponerande syn.
7 februari 2010
Nattåg
Åkte förstaklass sovkupé från Östersund till Linköping. Riktigt fint. Egen toa och dusch, fräscht och sköna lakan. Men inget Internet. Sov i alla fall fem av de nio timmarna. Lyssnade på Händel.
4 februari 2010
Det öppna fönstrets politik
Alla politiska beslut får konsekvenser. I vårt fall handlar beslutet om att sova med öppet fönster. Igår fick jag lyfta bort fem liter snö från fönsterbrädan – alltså insidan – innan jag kunde stänga fönstret. Vi har såna där ålderdomliga fönster, ett fönster som går utåt och ett innanfönster som går inåt. Det är charmigt, men lite krångligt. Igår natt låg snöstormen på rakt mot fönstret.
I natt snöade det faktiskt inte. I alla fall inte horisontellt. I stället kom snöplogen klockan sex. Ingen i familjen hade för avsikt att stiga upp så dags. Allra minst jag. Men ingen annan än jag vaknade heller.
Den öppna dörrens politik var Deng Xiaopings sätt att öka den ekonomiska tillväxten i Kina. Sedan han låtit mörda tusentals människor i Massakern på Himmelska fridens torg i juni 1989 stängdes dörren åter – utifrån.
2 februari 2010
Sanningens ögonblick
I november uruppförde jag Karin Höghielms verk ”Rökstenen” för blandad kör, brass, slagverk, orgel och solo. Verket och resten av konserten spelades in av SR P2 och sänds nu på lördag den 6 februari i P2 Live klassiskt kl. 15.00.
Det är naturligtvis skitnervöst. Visst tyckte jag – och många med mig att konserten gick bra, men det är ju en helt annan sak att möta musiken face-to-face eller ear-to-face och uppleva stundens njutning, än att få en inspelad version serverad i köket eller vardagsrummet. Men det är ju bra musik och bra musik ska ju klara av det mesta.
Vill man höra ”Rökstenen” live går det bra den 27 mars kl 17 på hemmaplan, dvs. i Röks kyrka.
Det är naturligtvis skitnervöst. Visst tyckte jag – och många med mig att konserten gick bra, men det är ju en helt annan sak att möta musiken face-to-face eller ear-to-face och uppleva stundens njutning, än att få en inspelad version serverad i köket eller vardagsrummet. Men det är ju bra musik och bra musik ska ju klara av det mesta.
Vill man höra ”Rökstenen” live går det bra den 27 mars kl 17 på hemmaplan, dvs. i Röks kyrka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)