Rättskrivningslära

Musikermeny!

Jag ska göra en middag för några kolleger. Här är menyn:

Vi börjar före maten med en Kir gjord på Crème de cassis (nr 675) och Bourgogne Aligoté (nr 5500). Vissa hävdar att man bör använda Crème de cassis (nr 70585) som är något alkoholstarkare, men nu har vi den förra hemma. (Vi har för övrigt för första gången gjort egen svart vinbärslikör i år. Återstår att se hur den smakar om några månader…)

Till förrätt blir det en Salmorejo gjord på tomater från Assarssons i Varv inhandlade igår på Bondens marknad. I soppan lite flarn av en Serranoskinka och hårdkokt ägg. Till detta en Crémant de Bourgogne Rosé Brut (nr 7687).

Eftersom vi har möte hela dagen är all mat förberedd och serveras kall eller ljummen. Till huvudrätt blir det en dubbelmarinerad svensk fläskfilé och till den en potatiskaka med fetaost, samt sallad. För att matcha vinägern i fläskmarinaden dricker vi en Langhe Nebbiolo Fontanafredda (nr 22300).

Några favoritostar före desserten: Prima Donna, Morbier och den senaste favoriten Reblochon! Det finns gott om Nebbiolo...

Till dessert blir det ett litet experiment: Den hemgjorda svart vinbärslikören har lämnat en restprodukt – svarta vinbär fyllda med brännvin! Bären har legat i sprit i ett antal veckor och lämnat sin saft till den omgivande spriten. Samtidigt har (delar av) den omgivande spriten tagit bärsaftens plats i bären! (Kan det heta osmos?) Vi står nu med ett gäng bär fyllda med gudslån. Jag sockrar dem lätt med råsocker och serverar en sked spritbär till ett par skedar av SIA-glassen Glace Bourbón Vanilla, som jag tycker är outstanding som dessertglass.

Café espresso avec – rien. Det är ju ändå en arbetsdag...

Östgöta Mjölk - Östgötamjölk?

När jag var liten var vi mycket i Danmark. Där hade man på den tiden något som i folkmun kallades för ”højskolebajer”. På Tuborgs vanliga pilsner (Grøn Tuborg) satt en liten halsetikett som kallades Tuborgrammer som innehöll en kort information om allt mellan himmel och jord – ett slags folkbildning – olika på alla flaskor.

När de fyrkantiga mjölkpaketen i papper gjorde entré i Sverige upptäckte man att dess sidor var en utsökt plats för information. Framför allt vände man sig till barn. Den här typen av utbildning av stora och små är formidabel – förutsatt att den är korrekt. För ett tag sedan kom hos oss en lokalt producerad mjölk, som jag gärna köper eftersom jag tror på närproducerat av många skäl. Men den här producenten vilseleder oss.

Den hävdar att djuren som producerar mjölk heter ”kossor” och att ”Östgöta mjölk” skrivs just så – i två ord.

Tänk så enkelt det hade varit att göra rätt från början.

Linköping - lärdomsstaden

Känner du till elementära skrivregler? Kan du stava till museum och domkyrka? Your city needs you!

Lördag morgon 07.45

Sander lucioperca

Vi bildar två köer. Varför det är så förstår jag inte först. Det är ganska praktiskt, men det känns väldigt konstigt. Min kö består av mig och en farbror till. I den andra står det ett drygt tiotal män och några kvinnor. Min kö är tyst. I den andra talas det starkt, glatt och hetsigt, i huvudsak på arabiska.

Det är lördag morgon på Stora torget i Linköping och klockan är strax före åtta. Roxenfiskaren har kommit med sin fångst och nu står vi där ivriga för att få del av läckerheterna. Själv köper jag gös och det gör den andra farbrorn också. Jag har förstått att man i den svenska kön köper gös, braxen, gädda och abborre – styckvis. I den andra kön köper man annan fisk och jag vet ännu inte vad det är eller hur man anrättar den, men den köps kilovis, oftast 10 kg i stöten. Fiskaren är noga med att ingen får köpa mer än att det räcker till alla som står i kön.

De två köerna känns inte bra. Andra gången jag var där ställde jag mig i den arabiska kön, men insåg efter ett tag att det nog inte såldes gös i den kön. Jag tröstade mig med att köerna var ordnade efter vad som fanns på andra sidan disken, på fisksidan så att säga, och egentligen inte vilka som stod på min sida.

Den fuktiga sommarmorgonen på torget är en ny upplevelse och kanske blir det en vana. Morgonen alltså – inte sommaren, den verkar redan vara över.