Bonnier kringgår NIX-telefonspärren

Sedan länge har vi spärrat vår hemtelefon med hjälp av NIX. När det trots det ringer försäljare blir man förvånad, ja, kanske till och med upprörd. Häromdagen ringde en person från telefon 0542410319 och ville sälja ett abonnemang i Spänningszonen – en bokklubb för ”action/deckare/thrillers”.

Jag påpekade att vi hade NIX-spärr och att hon inte fick ringa oss och lade på. Därpå skickade jag ett mejl till Spänningszonens kundtjänst och fick efter ett par dar följande svar (jag har korrigerat några stav- och språkfel):

"Hej Hans!

Tack för ditt mail. Är det så att du t ex har varit medlem i någon av Bonniers Bokklubbar, prenumererat på någon av Bonniers tidskrifter eller handlat på Adlibris så har vi rätt att kontakta dig, trots NIX-registret. Vill du inte bli kontaktad av oss så kan du återkomma till oss så hjälper jag dig att lägga in en spärr i vårt system.

Med vänlig hälsning

Leo Andersson

Spänningszonen Kundservice"

Det är alltså så att Spänningszonen är en del av Bonnierkoncernen och eftersom jag prenumererar på Allt om mat och handlar böcker på Adlibris så anser man sig ha rätt att ringa mig och erbjuda sina tjänster.

På NIX webbplats står följande:

"Etablerat kundförhållande Om det föreligger ett etablerat kundförhållande (ingånget avtal) mellan marknadsföraren och Dig får företaget per telefon lämna erbjudanden om samma typ av varor eller tjänster, även om Ditt telefonnummer är spärrat. Detta gäller även en tid efter det att avtalsförpliktelserna fullgjorts, minst sex månader men normalt inte mer än ett år."

Marknadsföraren är i det här fallet således Bonnier. Detta innebär att alla som prenumererar på Dagens Nyheter, Dagens Industri, eller någon av de nära hundra tidskrifter som ingår i Bonnier tidskrifter kan drabbas av telefonförsäljare – trots NIX.

Spänningszonen anser sig alltså ha "rätt att kontakta" mig bara för att de är en del av Bonnier. Bonnier är ett av Europas största medieföretag med verksamhet i 16 länder och med den tolkningen av reglerna har NIX helt spelat ut sin roll.

Jag föreslår att Spänningszonen och Bonnier tar sig en rejäl funderare på hur man skapar goda kundrelationer och bedriver marknadsföring.

Blamage av SVT

Jag har inget emot Helen Sjöholm eller Benny Andersson, tvärtom, de är utmärkta musiker, men att sätta den här rubriken  på ett program som presenterade några av landets bästa körer och instrumentalister i en traditionstyngd ceremoni där just körmusiken står i centrum är bara löjligt och ett hån mot tittarna. 

Underskatta oss inte!

Vi klarar kanske av att se enstaka tv-program utan kändisar-som-syns-i-tv-varje-dag? Vi kanske till och med är fler som njuter mer av musikaliska giganter som Urban Agnas, Andrew Canning, Margareta Raab och Uppsala domyrkas goss- och flickkörer – trots att de inte är kändisar?

Uppsala Domkyrka har – som sig bör – ett av landets kyrkors mest vitala och konstnärligt högtstående musikliv. Med sina sex körer, fyra orglar, fem kyrkomusiker (fler?), m.m. producerar man musik av oerhört hög klass och kändisdragplåster är helt överflödiga.

Våga sätta rätt rubrik och nämna saker vid dess rätta namn: 

Luciakonsert med Uppsala domkyrkas goss- och flickkörer

Konsekvensen är ofria lärare och obildade barn

Vi får ett allt fyrkantigare samhälle där vi ständigt blir kringskurna av underliga, för att inte säga löjliga regler och förordningar. Det har redan skrivits spaltmeter om skolornas möjligheter att förlägga högtider till kyrkan. Biskopar och präster har uttalat sig, lärare, elever och föräldrar. Och alla verkar vi stå vanmäktiga. Det konstiga är att politiker och byråkrater inte verkar se orimligheten i det de ställer till med.

En god skola behöver fria lärare. Inte lärare som är bakbundna och försedda med munkavle. Ett gott samhälle behöver fria individer. Individer som litar på varandras omdöme och som litar på att det finns ett inneboende ansvar och gott omdöme hos alla människor.

Om någon vuxen inte skulle leva upp till förväntningarna måste vi lita till att det finns andra vuxna som gör det. Det går inte att ruta in hela livet i fyrkantiga moduler och tro att allting går att sortera i fack! Den byråkrat som tror att vi skyddar våra barn genom att förbjuda skolan att gå i kyrkan har inte förstått att konsekvensen också är att de inte får gå på teater, konsert, fotbollsmatch, museum, konstutställning, etc.

Överallt blir barnen påverkade och det fina i kråksången är, dels att de själva därigenom utvecklar sitt intellekt genom att sovra bland intrycken, dels att det finns vuxna till hands som kan hjälpa dem – förutsatt att vi litar på de vuxna, på våra lärare, på varandra. Men nu gör ju inte staten det. Lärare och andra vuxna kringskärs alltmer av en oändlig byråkrati som alltigenom är förgörande för hela samhället.

Om en konfessionsfri skola också innebär att vi förnekar kristendomens och andra religioners inflytande på vår kultur under flera tusen år så måste skolan göra sig av med större delen av musikhistorien, konsthistorien, filosofin, ja hart när hela historieämnet.

Vad är vi rädda för? Litar vi mer på staten än på människorna? Tror vi inte att våra barn är intellektuella varelser med egen förmåga att tänka, känna och fatta beslut? Tror vi inte att lärare kan självständigt leda och fostra barn och ungdomar utan måste ledas i koppel? Var finns tron på den tänkande människan?

Frågan om skolhögtider i kyrkan är en struntsak i sammanhanget, men den är den yttersta konsekvensen och ett symtom på ett samhälle i upplösning där människor betraktas som osjälvständiga icke-tänkande varelser – och det är skamligt!

Läs även

* Martin Modéus: Det finns inget advent utan kristet innehåll 

*Anna Ekström: Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan 

*Cristina Grenholm: Skolverket har försatt skolan i en destruktiv situation 

*Antje Jackelén: Unga får signalen att kyrkan kan vara farlig 

*Maria Ludvigsson: Advent som vilken folkdräkt som helst

*P J Anders Linder: Lägg inte allt i knät på skolan