Konsekvensen är ofria lärare och obildade barn

Vi får ett allt fyrkantigare samhälle där vi ständigt blir kringskurna av underliga, för att inte säga löjliga regler och förordningar. Det har redan skrivits spaltmeter om skolornas möjligheter att förlägga högtider till kyrkan. Biskopar och präster har uttalat sig, lärare, elever och föräldrar. Och alla verkar vi stå vanmäktiga. Det konstiga är att politiker och byråkrater inte verkar se orimligheten i det de ställer till med.

En god skola behöver fria lärare. Inte lärare som är bakbundna och försedda med munkavle. Ett gott samhälle behöver fria individer. Individer som litar på varandras omdöme och som litar på att det finns ett inneboende ansvar och gott omdöme hos alla människor.

Om någon vuxen inte skulle leva upp till förväntningarna måste vi lita till att det finns andra vuxna som gör det. Det går inte att ruta in hela livet i fyrkantiga moduler och tro att allting går att sortera i fack! Den byråkrat som tror att vi skyddar våra barn genom att förbjuda skolan att gå i kyrkan har inte förstått att konsekvensen också är att de inte får gå på teater, konsert, fotbollsmatch, museum, konstutställning, etc.

Överallt blir barnen påverkade och det fina i kråksången är, dels att de själva därigenom utvecklar sitt intellekt genom att sovra bland intrycken, dels att det finns vuxna till hands som kan hjälpa dem – förutsatt att vi litar på de vuxna, på våra lärare, på varandra. Men nu gör ju inte staten det. Lärare och andra vuxna kringskärs alltmer av en oändlig byråkrati som alltigenom är förgörande för hela samhället.

Om en konfessionsfri skola också innebär att vi förnekar kristendomens och andra religioners inflytande på vår kultur under flera tusen år så måste skolan göra sig av med större delen av musikhistorien, konsthistorien, filosofin, ja hart när hela historieämnet.

Vad är vi rädda för? Litar vi mer på staten än på människorna? Tror vi inte att våra barn är intellektuella varelser med egen förmåga att tänka, känna och fatta beslut? Tror vi inte att lärare kan självständigt leda och fostra barn och ungdomar utan måste ledas i koppel? Var finns tron på den tänkande människan?

Frågan om skolhögtider i kyrkan är en struntsak i sammanhanget, men den är den yttersta konsekvensen och ett symtom på ett samhälle i upplösning där människor betraktas som osjälvständiga icke-tänkande varelser – och det är skamligt!

Läs även

* Martin Modéus: Det finns inget advent utan kristet innehåll 

*Anna Ekström: Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan 

*Cristina Grenholm: Skolverket har försatt skolan i en destruktiv situation 

*Antje Jackelén: Unga får signalen att kyrkan kan vara farlig 

*Maria Ludvigsson: Advent som vilken folkdräkt som helst

*P J Anders Linder: Lägg inte allt i knät på skolan