Replik till Daniel Sjöstedt, Corren 29 juli 2013

Bästa Daniel!

Jag respekterar i hög grad ditt resonemang och kanske jag också beundrar din ståndpunkt och hållning, men när du skriver att "nästan allt som du tror är nödvändigt i själva verket bara är distraktioner" ställer jag mig mycket undrande och jag menar att din generalisering är helt fel.

Det finns i mitt kök många saker som bara används mycket sällan, kanske bara en gång om året. Men när de tas fram är de långt ifrån distraktioner. I stället är de en källa till glädje, njutning, eftertanke, historia och reflektioner över livet.

När jag någon gång serverar en dessert på de över 100-åriga tallrikarna som kommer från min morfars släktgård Hvalsta i Sörmland väcks minnen om tidigare släktled och minnen om barndom. Deras vackra mönster får mig att reflektera över uråldrig hantverkstradition och hantverksteknik, och över vad de kan ha betytt för den strävsamma bondefamilj som införskaffade dem. Dessutom kan jag då passa på att betrakta porträttet av min morfars mor, målat av en av hennes svärsöner, som hänger över "tusenlådorsskåpet" även det tillverkat av en av hennes svärsöner.

När jag, kanske en gång om året, serverar en vällagrad vintage Port i spetsglasen med fasetter från min farmors hem lyfts bouqueten till avsevärt högre höjder än de som nås i vardagsglasen från Åhléns.

När jag ska göra Gremolata till min Ossobuco gläds jag åt, och njuter av, att få riva långa vackra strimlor av citronskalet med min zester som alltid ligger parat i tredje lådan. Och när jag ska meta upp de smaskiga oliverna från Kalamata tar jag fram både min olivsked med ett litet hål som gör att spadet inte följer med och min olivurkärnare som fiffigt pillar ut kärnan ur oliverna. Dessa sällan använda verktyg gör mig glad och inte det minsta distraherad – snarare koncentrerad.

Detta är bara några exempel på enkla ting som används mycket sällan, men som är viktiga för mig. Om jag skulle leva med ett kök med bara de grejer som använts de senaste tre månaderna skulle mitt liv kännas torftigt, matlagningen bli synnerligen frugal och måltiderna skulle reduceras till födointag och inte vara de högtidsstunder av umgänge och samtal som de bör vara.

Så kan det också vara – precis tvärt om!