Spaghetti alla carbonara

Hur den här rätten ska göras finns det förstås inget svar på och den som påstår sig ha originalreceptet är en lögnare. Det finns säkert lika många varianter som det finns italienare – men så här gör jag. 


Till 4 personer

1/2 kg pasta (Just till Carbonara brukar jag använda bucatini, men det går  förstås bra med vilken lång pasta som helst, t.ex. linguine eller tagliatelle eller vanlig spaghetti.)
1 1/2 hg tärnad pancetta
1/2 gul lök
1/2 dl vitt torrt vin
1/2 dl vispgrädde
5 ägg
1 dl  riven Parmigiano-Reggiano
salt
svartpeppar
olivolja

Gör så här

1. Sätt på stora kastrullen med vatten. Salta rikligt, minst 1 1/2 matsked! (Om du har induktionsspis behöver du nog inte sätta på plattan än.)
2. Vispa ihop 4 hela ägg och en äggula med grädden. Riv osten och blanda den med grädden.
3. Låt stå.
4. Finhacka löken och fräs den försiktigt i olja tills den mjuknat. Lägg i pancettan och låt den steka med. Häll på vinet och låt det koka in.
5. Stöt rikligt med svartpeppar i en mortel, stöt den grovt och blanda den med äggsmeten.
6. Koka pastan 1 minut kortare än det står på paketet.
7. Häll av vattnet när den är klar, men häll lite av vattnet i en mugg för att ha att späda med vid behov. Det gör inget om det är lite vatten kvar i kastrullen.
8. Ställ tillbaka pastan på den varma plattan. Blanda ägg- och ostsmeten med pastan och rör ihärdigt hela tiden så att det blandar sig ordentligt. Tillsätt också pancettan och löken. Här kan man behöva späda med lite vatten så att det hela får en krämig konsistens.
9. Häll upp på varma tallrikar och njut med en god Chianti eller annat italienskt vin.

Det går naturligtvis att använda bacon, men pancetta är lufttorkat sidfläsk och oftast inte rökt (eller bara lite), vilket ger en helt annan karaktär än bacon. Pancetta säljs ofta färdigtärnad i Sverige.

Om du ska göra fler portioner så beräkna ett ägg per person + en extra gula. Alla mått i övrigt är ungefärliga så experimentera gärna själv …

KLARNA vs. världen

Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att förstå vad de håller på med. De ska helt enkelt ta över världen. Ja alltså inte hela världen så, utan all fakturahantering i världen. Ni har säkert redan sett de oroande tecknen. Det står inte längre Fantomen eller Bonniers på prenumerationsfakturan. Det står KLARNA.

När du köper nåt på nätet från en obskyr elhandel i Vetlanda eller Årjäng så kommer det en faktura från KLARNA. 

Affärsidén är enkel. Fakturan kommer som ett mejl och du har inte som förr 30 dagar på dig utan betydligt kortare tid, 14 dagar, att betala. Om du blir försenad kommer det omedelbart en påminnelse med 60 spänn extra som ska betalas. Det är kanske inte så märkvärdigt, förseningsavgifter har det alltid funnits, men å andra sidan har det varit 30 dagars betalningsfrist så att man lugnt har kunnat lägga alla fakturor i en hög och betala dem samtidigt en gång per månad. Icke så nu!

Nu har KLARNA förfinat konceptet. 

Häromdagen beställde jag tvål… När jag kom till Slutför köp så stod det:
 

"Klicka på Slutför köp för att genomföra din beställning. Faktura 14 dagar (0 kr) är förvalt. Du kan självklart byta i nästa steg."

Klickar. Då kommer det: 

"Tack för ditt köp!"

Här gäller det att vara alert och läsa ordentligt! Längre ner står det: "Vill du ändra betalningssätt?" och ännu en gång ”Faktura 14 dagar (0 kr)” etc. Klickar där. 

Då kommer rubriken "Ditt köp är klart. Ändra betalningssätt (valfritt)"! Men överst är det förbockat:

"Faktura Betala inom 14 dagar (0 kr i avgift). Få hem din order först och betala sedan i lugn och ro.”

Just så – Betala sedan i lugn och ro!

Är jag riktigt uppmärksam så upptäcker jag nu också att jag har lämnat den ursprungliga webbplatsen och plötsligt befinner mig i KLARNAS domän. Här kan jag nu äntligen, efter att ett antal gånger blivit föreslagen att betala mot faktura, välja kortbetalning.

Det är det här som är det nya. När vi började handla på nätet så var den stora fördelen att slippa fakturor. Att kunna skippa några moment. Att sitta hemma just ”i lugn och ro” och genomföra hela köpet, betala med sitt kort och invänta varorna. Nu återgår man till ett, förvisso moderniserat, men ändå ålderdomligt system med fakturor!

Varför då, frågar man sig? Det finns bara ett svar. För att tjäna pengar på att vi inte betalar i tid! Jag vet inte hur KLARNA lyckats övertyga den ena webbhandeln efter den andra att köpa deras system, men de har utan tvekan lyckats. Genom att förändra ursprungsidén med internethandel, dvs. kortbetakning, använder man uttröttningsmetoder och lägger till ett antal klick för att vi ska tro att ”Faktura (0 kr i avgift)” är det normala och att vi sedan ska ägna ytterligare tid vid datorn för att ”betala i lugn och ro”!

Klarnas slogan är "Simplifying buying" Herregud! Tror de att vi är idioter?

Hägring 38

Vilken fantastisk bok! Vilket underbart språk! Vilken enastående uppläsning!
I går lyssnade jag färdigt på radioföljetongen Hägring 38 av Kjell Westö. Jag är helt tagen och uppfylld av denna bok.
Jag har sporadiskt lyssnat på Radioföljetongen i P1 de senaste åren, men den här gången fastnade jag direkt och det var utan tvekan uppläsaren Stina Ekblads förtjänst.
Lyssna på den! Läs den! Du kommer inte att vara densamma som du var när du började.
Ladda ner alla avsnitten här.

Mina stekpannor och jag II – den spännande fortsättningen

Nåja, spännande och spännande. Kanske den minnesgoda läsaren kommer ihåg mitt inlägg "Mina stekpannor och jag" här för snart tre år sedan. Jag trodde då att jag hittat en pålitlig kamrat och assistent i köket, men den vänskapen varade bara i ungefär ett år. Sen åkte Anders Petter in, längst in, i skåpet och jag återgick till enbart gjutjärnspannorna.

Men skam den som ger sig. Nu läste jag för några veckor sedan om franska stekpannor i kolstål och önskade mig en sådan i present. I reklamen står det: 

"Ju mer pannan används, desto bättre prestanda får den; ju mörkare den blir, desto bättre blir de naturliga nonstick-egenskaperna." 

Hör ni? Hör ni de ljuvliga orden: den blir bättre med åren! Alla, ja alla belagda pannor blir per definition sämre ju mer man använder dem! Men denna har ingen beläggning och den blir bara bättre med åren!

Låter jag entusiastisk? Jag är det. Jag fick en fransk stekpanna i kolstål av märket "de Buyer"! Den ser inte mycket ut för världen, men jag har nu använt den ett antal gånger och den förefaller hålla vad den lovar, men kommer alltså att bli bättre och bättre dag för dag.

Men jag är ju luttrad så jag kanske återkommer i ämnet nån gång 2017.

Bevara Systemet!

Många vill avskaffa Systembolaget och ändra alkohollagstiftningen så att det ska vara möjligt att handla alkohol i vilken butik som helst. Det låter förstås sympatiskt. Vi är många som vid utlandsresor uppskattat att då vi handlar mat också kunna köpa en flaska vin till.

Mitt systembolag i Linköping har 489 olika sorters rödvin, 330 sorters vitt vin, 296 olika öl och 127 sorters whisky, för att ge några exempel. Dessutom kan jag välja mellan 141 sorter ekologiska produkter och 53 alkoholfria. Därtill kommer att det finns ett "beställningssortiment" med ytterligare ett stort antal varor.

Med hjälp av en app i min telefon kan jag kontrollera att det jag vill ha finns i lager och vilken hylla det står på. Skulle jag vilja ha något av de 1349 rödviner som finns i Systembolagets sortiment, men inte i min butik, kan jag beställa det och hämta inom några dagar i butiken. Skulle jag sukta efter Champagne finns det 158 sorter att välja mellan.

Om det skulle vara något fel på vinet, eller bli några flaskor över, är det bara att gå och lämna tillbaka. Inget tjafs. På Systembolagets webbplats kan jag få tips om mat och vin, det finns kundtjänst på telefon där jag kan få tips och butikernas öppettider skiljer sig inte nämnvärt från övrig handel.

Som ni förstår av ovanstående är jag mycket förtjust i Systembolaget. Jag är inte anhängare av monopolet i sig, utan av hur Systembolaget lyckats hålla ett av världens största sortiment, hög kvalitet och kundvänlig tillgänglighet.

Jag vet inte vilka konsekvenser en lagändring som syftar till fri försäljning i livsmedelsbutiker skulle få, men jag är övertygad om att ingen ICA-handlare skulle kunna konkurrera med den samlade kunskap och erfarenhet som Systembolaget besitter. Resultatet skulle med all sannolikhet bli sämre och billigare viner i livsmedelsaffärer och dyrare viner och avsevärt mindre sortiment i några få specialbutiker i landet. 

Ps. I ärlighetens namn vill jag påpeka att det antal sorter som redovisas i inlägget också innefattar, i förekommande fall, olika storlekar på förpackningar, varför de korrekta antalet är något mindre.

Mitt samvete i Vasastan

"Heihei – tacksåmicke", säger han då jag går förbi.

Trots att jag inte mött hans blick hälsar han på detta sätt med sin lite gnälliga, lätt nasala röst, varje gång någon går förbi. Jag tittar bort, liksom alla andra som passerar, och jag skäms för det.

Jag har aldrig några kontanter på mig. Det är min enda, cyniska ursäkt.

Han sitter utanför den lilla ICA-butiken varje dag i 10–14 timmar. Jag vet inte var han sover, om han äter något, och jag vet förstås inte vad han tänker. Vad tänker han om mig? Vad tänker han om alla oss som tittar bort? Vad tänker han om oss som fått förmånen att leva i ett fredligt välmående hörn av världen? Vad tänker han om orättvisorna som ständigt plågar våra samveten? Kanske har han annat att tänka på. Den som lever i förtryck, armod och svält har nog annat att fundera över än orättvisorna i världen. En familj långt borta som väntar på att han ska komma hem med pengar så att de kan köpa mat och kläder, eller muta en läkare. Vad vet jag, jag har ju inte talat med honom. Jag skulle vilja tala med honom, men ursäktar mig med att vi säkert inte har något gemensamt språk.

Men jag har ju råd. Varför tar jag inte ut en hundring när jag betalar på ICA och ger honom när jag går ut? Det skulle knappast påverka min ekonomi, men med stor sannolikhet hans – men det finns kanske bättre sätt, ursäktar jag mig igen. Kanske Hjärta till hjärta, Röda korset, Rädda barnen? Nån som bättre kan disponera min generösa gåva än han kan.

Jag rannsakar mina motiv. Ska jag ge honom pengar för att freda mitt samvete, för att kunna möta hans blick, för att ge hans "tacksåmicke" ett innehåll? Ska jag ge honom pengar för att jag verkligen önskar hans familj ett bättre liv? Ska jag ge honom pengar för att jag verkligen vill att orättvisorna i världen ska utjämnas? Ska jag ge honom pengar för att jag innerst inne önskar att han och hans landsmän fortast möjligt ska försvinna från gatorna så att vi kan återgå till ett liv där vi utan att plågas av våra samveten kan fortsätta att blunda för hur världen ser ut?

Jag börjar med att gå ner till ICA...

Sommarvikarierna prövar deras vingar

Nu är vi inne i den fjärdedel av året då våra dagstidningar drabbas av 25 %-syndromet. Under tre månader av året (25 %) är det flera olika faktorer som påverkas.

Tidningens volym har minskat med en fjärdedel. Det är väl egentligen bara sporten som ännu behåller sin stadiga tjocklek i tidningen. Mycket på grund av fotbolls-VM får man förmoda.

Både medelåldern och personalstyrkan på redaktionen har minskat med ca 25 %. Sommarvikarierna har dragit in och då händer det saker. Förekomsten av ordet dem ökar med 25 % eftersom alla ord som uttalas dom ersätts med dem. De besvärliga orden sin, sitt och sina minskar drastiskt till förmån för de mera till synes självklara hans, hennes och deras.

Fasta uttryck förvanskas och blandas ihop. Idag i min lokaltidning fick en patient ”kvarstå för observation” i stället för att ”stanna kvar”. Obekanta ord eller uttryck kontrolleras inte mot ordlista eller rättstavningsprogram så idag beskrevs hur några ”härsade hö” (hässjade).

 
I bokhyllan på vår toalett står pseudonymen Purres (Albert Holmkvist) ”Stilblommor och grodor – fynd på språkets gröna ängar”, en ständig källa till glädje för den språkintresserade. Den är utgiven 1939 och ett tryggt bevis på att det inte i något avseende var bättre förr.

Midsommar med dragen gris

Nej, det är ingen av lekarna kring majstången, utan en maträtt.

Sedan vi flyttade från landet för snart 10 år sedan har det inte känts så angeläget med traditionell midsommarmat. Ni vet, sill och nubbe och hela köret. Därför införde vi för ett antal år sedan grekisk midsommar tillsammans med vännerna Lasse och Lotta. Det innebär ouzo följd av souvlaki, tzatziki, sallad med tomat och feta, samt avsevärda mängder retsina. Till umgänget hör också en fånig tipspromenad konstruerad av undertecknad och/eller ett parti pétanque (boule).

I år var det inte bara regnrisk utan också svinkallt så vi skippade grillspetten och jag bestämde mig för att göra draget fläsk (pulled pork) på fläskkarrén jag köpt. Skummade ett 50-tal recept på nätet och fastnade för detta, vilket visade sig vara ett lyckokast. Resultatet var utsökt! I receptet ingår 2 dl ketchup, en produkt som inte funnits i vårt hem de senaste 20 åren, så den ersattes med en blandning av Heintz chilisås, Santa Marias sweet chilisås och tomatpuré från Ardita. Farinsockret byttes mot Saltås råsocker, men i övrigt följde jag nog receptet. Det sönderslitna fläsket blev mycket uppskattat. Dessutom visade det sig att det passade utmärkt med tzatziki och retsina (Cambas, nr 82524) till!

Lundgrens fänkålspytt

Ibland händer det att experimenten vid spisen blir särdeles lyckade och att hustrun utbrister ”Det här var fanimej det godaste jag ätit” (Jo, hon sa faktiskt så idag!), så här kommer receptet:

1 stort fänkålshuvud

1 rödlök

2–5 vitlöksklyftor

½ gul paprika

3 hg skogschampignoner (eller vanliga)

½ hg Pata negra eller annan smakrik lufttorkad skinka

smör

salt

svartpeppar

chiliflakes

Putsa och skär fänkålen i mindre bitar, 1–2 cm. Hacka rödlöken och vitlöksklyftorna. Lägg alltihop i en traktörpanna och stek långsamt i smör på svag värme i 20–30 minuter tills fänkålen är lagom mjuk. Krydda med salt. Dela under tiden champignonerna i lika stora bitar och stek dem i smör på hög värme. Krydda med svartpeppar. Ställ åt sidan då det är klart. Skär paprikan i små bitar och hacka skinkan, likaledes i små bitar. Lägg i paprikan i fänkålen när slutet närmar sig. Värm svampen och skinkan tillsammans och blanda väl. Blanda till sist fänkålen med svampen och skinkan. Smaka av med chilin, salt och peppar. 

Servera med en tjock god fläskkotlett eller nåt annat du tror passar till.

Gaudeamus igitur

Speech at the opening ceremony at NSSS 2014 in Tartu, Estonia

Kallid laulusõbrad!  –  Dear fellow singers!

In these days, when the rights of independent nations to stay independent are obviously questioned and threatened by obscure dark forces, it is important to remind us all of the days in the late 1980s when choral singing in Estonia came to play an important key role in this country’s liberation from an unwanted intruder. History has come to name this “The Singing Revolution” and it led to the restoration of the independence of Estonia, Latvia and Lithuania.

I had the privilege to visit the Tehnikaülikooli Akadeemiline Meeskoor in Tallinn in 1990 and I can still remember the energy and the force linked to the coming liberation that I perceived in the choir and in the individual singers.

Choral singing is powerful.

And choral singing is creates peace.

When choral singing started at the universities in Sweden, Norway, Denmark and Finland in the very beginning of the 19th century, one of the main purposes of the singing was to unite the people in the Scandinavian area and to make peace between the brothers and sisters in the neighbouring countries.

One of my friends and colleagues, Bosse Johansson, conductor of the world famous “Adolf Fredrik’s girls choir”, once said: “children that sing together in choirs  don’t start wars”, and I guess we can all continue the sentence: “University students don’t either”!

I am extremely happy and proud of being a part of the NSSS movement. When we started the first NSSS in Linköping in 1987, 27 years ago, we did not have the slightest idea of what this was to become in the future. We had not planned for a continuation and we had not expected it. But the singers wanted otherwise and now we can see and feel the result. We have gathered every third year, this year for the 9th time, and for the second time in Estonia.

I am convinced that we are only in the beginning of the NSSS tradition.

I am convinced that we will continue to meet for many years and decades to come.

I am convinced that NSSS is an important event with the lofty goal of bringing people from the Baltic and Nordic universities together in joyful and peaceful singing.

I wish you all some really great days and let us all rejoice – or as we say in Latin – GAUDEAMUS IGITUR !

Hans Lundgren

Nyårsmeny 2013

Traditionsenligt kommer här den senaste nyårsmenyn.