Att sälja en dator

Sonen har fått ny dator och jag skulle sälja den gamla. Ett snabbt beslut fattades: 800 spänn på Blocket. Burkarna fotograferades med mobiltelefonen, datorns prestanda undersöktes och nedtecknades och annonsen las ut på nätet och betalades med mobiltelefonen. Efter fem minuter (FEM MINUTER!) ringde det!

På stapplig svenska försökte han förklara att han inte ville ha skärmen utan bara datorn och därför bara ville betala 400 kr. Jag förklarade att priset var 800 om han så bara behövde musen. Då frågade han om jag kunde leverera den hem till honom.

Något senare ringde hans fru. Hennes bud var detsamma: ingen skärm, 400 spänn. Mitt svar var detsamma.

Under kvällen ringde ytterligare några. Samtidigt kom det ett tiotal mail i min mailbox.

Dagen därpå ringde Ramadan – vi tror att han hette så.
– Jag kommer och hämtar dator, han sa.
– OK, vi sa.
Klockan 18.45 ringer Ramadan och säger:
– Nu jag kommer. Tio minuter!
– Fint, sa jag.
Klockan 19.10 ringer han.
– Du, jag är i Skattegården. Var du bor?
– Sankt Larsgatan, svarar jag, liksom hustrun gjort tidigare på morgonen.
– Var det ligger?
– Vid Resecentrum, järnvägsstationen, mittemot Frimis, Frimurarehotellet.
Hustrun är lärare i svenska för invandrare så jag har förstått att tala långsamt och tydligt och gärna säga samma sak på flera sätt.
– Kan du hämta vid Resecentrum, frågar han.
– Tyvärr, säger jag.
– Jag kommer nu, han sa.
Efter ytterligare tio minuter ringer han igen.
– Du sa Frimurarhotellet?
– Just det, svarar jag.
– Jag kommer, han säger.
En ny signal, som ska bli den sista.
– Du, jag står vid Frimurarhotellet, jag ser inte 9A, bara 9?
– Stå kvar, säger jag, jag kommer och hämtar dig.
Jag går ner och möter den glade, vänlige mannen och vi tar hissen upp. Han går fram till datorn och klickar med vana händer fram de uppgifter han behöver för att konstatera att det jag skrivit om datorn stämmer.
– Du, jag inte har växel, säger han och tar fram två femhundringar.
– Du. Jag har, säger jag och tar upp två hundringar.
Vi hjälps åt med att kånka ner datorn till hans lilla bil.
– Billigt, han säger.
– Du är inte från stan, va, säger jag.
– Just flyttat, han säger. Min kusin har affär, livsmedel i Norrköping. Han ska ha dator.
– Lycka till, säger jag.