Han hälsade vänligt på mig på busscentralen, nickade åt mig. Det tog ett tag innan jag kunde placera honom. Javisst ja – det före detta landstingsrådet! Lokal politiker, syntes ofta i tidningen. Vi har aldrig, mig veterligt, talat med varandra.
Jag är ju inte direkt någon kändis. ”Lokal kändis” var det en bekant som kallade mig en gång. Jag vet inte om det stämmer. Jag har ett jobb där jag syns offentligt, men inom en ganska smal – och förvisso helt icke-kommersiell – sektor inom kulturlivet. Man kan ju tro, med tanke på mitt yrke, att jag skulle bli lättast igenkänd bakifrån. Mediebevakning förekommer, men är väl inte direkt av drevkaraktär…
Många bekanta av olika dignitet och vikt.
Men vänner har jag många. Det visar sig inte minst när det kör ihop sig eller kärvar. Det är fantastiskt.
Numera har man också vänner på nätet. Vänner man aldrig träffat, men ändå ”umgås” med. Delar tankar, värderingar och glädjeämnen med. Det är häftigt!
Tack för att ni finns – alla!
1 kommentar:
Sitter i Philly och arbetar lite så här på eftermiddagen. Vi har handlat lite, tänkte lite så att jag kollar om Hans skrivit något.
Det hade du.
Bra tycker jag. Det var ju ett tag sedan nu.
Skicka en kommentar