Kroppen och själen

Måste tillstå att själen ofta får sitt. Kanske på bekostnad av kropppen. Det är en förmån att få träffa många trevliga engagerade människor, att ha en familj och vänner som det är kul att umgås med och där vi trivs tillsammans, att få ägna sig åt och uppleva bra musik. Allt detta är en lisa för själen och ger livslust och livsrum.
Kroppen får också sitt; riktig mat, nyttig mat och framför allt god mat.
Det som varit eftersatt är den fysiska träningen. På detta har jag sedan ett tag rått bot. Har hittat en grupp som träffas två gånger i veckan på ett gym. Vi är lite äldre. Det heter seniorgrupp, men jag har ännu inte tagit till mig det begreppet. På måndagar är det redskap; maskiner kallar jag dem. Jag vet faktiskt inte riktig vad den korrekta termen är. ”Styrketräning” kanske? Det är faktiskt kul och det ger omedelbar effekt, både på muskler och hjärta. Och hjärna. Är mycket piggare efter en timmes pass.
På torsdagar är det gympa, men inte nån dunka-dunkamusik på gränssen till tinnitusframkallande utan väl avvägd musik och skön gymnastik för alla leder som länge varit stela.
Tror att detta kommer att göra mig gott.