Eric Ericson 90 år!

Eric Ericson var min lärare på Musikhögskolan 1972-1977. Han har därefter varit en ständig följeslagare. Varje gång jag står inför en kör – på en repetition eller en konsert – är Eric närvarande. Inte fysiskt förstås, men i mina händer och i min tanke. Han är inte ensam. Bredvid honom står också Anders Öhrwall.

Då och då möter jag studenter som har ångest inför de val de måste göra i livet. I våra samtal handlar det ofta om att välja mellan att satsa på en musikalisk utveckling/utbildning och en akademisk. De råd jag kan ge bottnar alltid i mina egna erfarenheter:

De viktiga vägvalen i livet gör vi inte själva. De viktiga vägskälen utgörs av de människor vi möter.

Så var det i mitt fall. Hade jag inte mött Anders Öhrwall 1966 och Eric Ericson 1972 hade jag varit en helt annan människa än den jag är i dag. kanske hade jag inte varit musiker över huvud taget.

Eric fyller 90 år söndagen den 26 oktober. Han firar det själv med att dirigera Bachs h-mollmässa i Stockholms konserthus den 11. (Själv firade jag min 60-årsdag förra året med att dirigera samma verk…) På lördagen den 25 firas Eric Ericson-dagen och på själva födelsedagen ges en konsert till hans ära i Berwaldhallen i Stockholm.

Eric är troligen den svenska musiker som är mest känd i hela världen. Han har fått alla priser och utmärkelser som går att få. Ändå är han fortfarande en vanlig körledare. Han dirigerar gärna en sommarkurs för amatörkorister i Tärnaby lika väl som världens allra främsta professionella körer.

Han har betytt ofantligt mycket för hela världens körliv. Han har utbildat generationer av kördirigenter och korister och hans namn nämns med respekt i alla världsdelar. Det har skrivits böcker om honom och gjorts radio- och teveprogram.

När jag år 2000 gjorde en konsertturné i Sydafrika med fem konserter kom det, efter varje konsert, fram någon ur publiken till mig och frågade: ”Do you know Eric Ericson?” – Javisst svarade jag, han är min vän och han var min lärare. Så fick jag höra från dessa personer att de träffat Eric någonstans i världen och vilken betydelse han haft för deras körverksamhet.

En kvinna kom upp i min loge efter en konsert i den lilla staden Mosel Bay, där jag stod halvnaken, och sa att hon hade en skiva med Eric där mitt namn fanns bland körsångarna. Tillsammans med Stefan Parkmans, och Anders Ebys och andras. Hon hade full koll på det svenska körlivet!

Eric fyller 90. Själv har jag 29 år kvar till min 90-årsdag. Alltså ungefär ett halvt liv till! Det känns häftigt.

Egentligen borde hela den svenska nationen och all världens körsångare, tonsättare och dirigenter uppvakta Eric, men det passar sig nog inte. Hur stor han än är, är han fortfarande en helt vanlig körledare med rötter i Missionsförbundet och fötterna stadigt på jorden. Och även om benen rör sig lite långsamt idag är det inget fel på de magiska händerna.

De händerna skapar ännu världens mest välljudande körklang och hisnande konstnärliga mästerverk.