I bästa Christo-stil har kulturföreningen Alka förpackat ett antal av Linköpings konstverk. Det är lysande. Konstnärernas (alla kategorier) bedrövliga villkor måste uppmärksammas och alla medel är tillåtna.Eftersom jag själv är en mainstream-epigon-konstnär beundrar jag dessa gränsöverskridare oerhört.
En eloge till dem!
(Eller ”en egen loge” till dem, som vi brukar säga…)
1 kommentar:
Det är nog dags att skriva en elegi med. En egen legi. Så att säga.
Har studerat kulturprogrammet för en dag i Jönköping, antar att den liknar det upplägg vi har på humanistdygnet i Linköping.
Tage vänder sig i graven. Det är ett som är säkert. Han vrider och vänder sig över linköpingspolitikernas oförmåga att förvalta hanses arv.
Det dygn som kulturen avhandlas i den södra grannstaden Jönköping var digert. Varje timme var det ett dussintals tillfällen till kulturupplevelser.
Varje timme.
I den här staden får man vara glad om man får en kulturupplevelse vartannat år. Nä, kanske inte, men skillnaden var remarkabel och anmärkningsvärd.
Dunkers kulturhus i Helsingborg bevistade jag igår. Invigdes 2002. Jämförde just den här veckan. I Linköpings KONSERT och KONGRESS (vilket namn!) är det 3 evenemang. På Dunkers KULTURHUS är det 5 evenemang.
De tre i KONSERT OCH KONGRESS (och CLOETTA CENTER) är L'arpeggiata - barockmusik, lunchnöje - en trio hyllar Olle Adolphons (berömvärt och säkert bra, men vem har tid med detta på lunchen?) samt Ladies Night. MEN HALLÅ!
Orkar inte ens skriva om de fem arrangemangen på Dunkers, som det heter kort och gott. De omfattar barn, teater, musik och samtal om konst.
Förutom då det som rullar på under en period, dessa evenemang tog jag inte med. Då hade jämförelsen blivit för vedervärdig.
Skicka en kommentar