Saffran!

Mitt saffransdilemma fick en lycklig upplösning! Webben förstås. Hittade Borgeby kryddgård som enkelt och snabbt levererade det som behövdes. Jag vill också tacka den anonyme givaren i Malmö som skickade en dos. Tack Daniel!

Tack Berglins!

Jag har skrivit om det förr. Arga personer som gör mig glad.

Jan och Maria Berglin har uppenbarligen samma böjelse. Både Broman och Stolpe var rakryggade personer som stod för sina åsikter också då de var obekväma. Det är ont om sådana människor i dagens pudelsamhälle.

Dessutom gillar jag förstås Berglins upprördhet över symbiosen mellan Public Service och kvällspressen för att inte tala om hur väl de formulerar mina egna känslor: Den generande känslan av skam då jag ser usla underhållningsprogram i tv.

Risotto Milanese

Jag har fått några frågor om Risotto Milanese som jag skrev om här nedan. Andreas skriver poetiskt och pedagogiskt om risotto här. Är man riktig fundamentalist måste man ge sig ut på jakt efter märg. Om det skriver Johan här. Lycka till!

I-landsproblem

Har krokusen kroknat eller har mullorna förbjudit odlingen?

I vilket fall som helst kan min mataffär inte leverera saffran. Utan lussekatter kan jag klara mig hur länge som helst, men det blir svårare utan paella, bouillabaisse och risotto milanese.

Är det någon som har några gram över?

Banaliteters banaliteter

Jag vet inte vad det är med mig, men jag har så fruktansvärt svårt för den här dagen, Alla hjärtans dag. Det kommersiella tjafset hade jag väl kunnat stå ut med bara genom att undvika det, men nu jamsar min morgontidning med i banalitetshysterin och trakasserar mig med hjärtformade annonser instoppade i de redaktionella texterna, med en fullkomligt osannolik förstasida som påstås vara ett frieri!

Till råga på allt har chefredaktören en stor annons där han proklamerar att han tror på långvariga förhållanden, vilket väl ska tolkas som att han vill ha trogna läsare som prenumererar. Jo jag tackar jag. Om de banala jippona ska fortsätta att breda ut sig i tidningen så kan det bara gå käpprätt åt skogen med den saken.

Jag vill ha en tidning med intressanta texter av goda skribenter. Inte en tidning som utser årets hund eller årets katt och som tävlar i ytlighet med de företeelser som rimligen hör hemma i veckopressen.

Sedan länge publicerar man fullkomligt osannolika ”dagens dikt”-er där orytmiska banaliteter och grötrim ständigt firar triumfer. Insändarsidan täcks av trivialiteter där insändare tillåts förfasa sig över hundbajs, felparkeringar och sina medmänniskors tillkortakommanden, allt under skydd av feghetens signaturer.

Varför inte visa lite respekt för oss läsare? Varför idiotförklara oss? Varför kan inte Corren bara vara en morgontidning? Varför måste den nedlåta sig till tramserier? Det intellektuella kapitalet hos Correns journalister är stort. Använd det.

Vi som tycker att en region av Östergötlands storlek behöver en riktig morgontidning måste protestera!

Nu är det gjort.

Fredagen den trettonde – kulturskymning eller gryning?

Visste ni att det finns en term, triskaidekafobi, som innebär att man lider av en fobi för talet tretton? Tonsättaren Arnold Schönberg var sådan. Det finns även en term för rädsla för fredagen den trettonde: paraskevidekatriafobi. När man lärt sig att säga det utan att staka sig är man troligen också kurerad. Om man nu någonsin lidit av det. Själv njuter jag av fredagar, oavsett datum.

Denna otursdag kan vi läsa alla klokkommentarer om kulturutredningen. Till att börja med måste jag säga att det på många sätt är en stor händelse. I 35 år har vi dragits med en kulturpolitik som haft sina rötter och ideal i ett samhälle som i det mesta är ett helt annat samhälle än dagens. Ser man på kulturdistribution och kulturvanor så inser man snabbt att det finns få likheter mellan dagens samhälle och det 1974. Med kulturutredningen har också kommit skuggutredningen och den viktiga rapporten KulturSverige 2009 från Swecult om tillståndet i kultursverige.

Nu inställer sig några frågor. Kan tusentals sidor skriven text förändra villkoren för kulturen på ett avgörande sätt? Finns det kompetens hos regionala och lokala politiker att ta till sig materialet? Finns det kompetens hos de regionala medierna att göra detta?

Vi ska förstås inte gå händelserna i förväg. Kulturutredningen är ett betänkande. Nu ska det remissas. Sen ska det till hösten bli en proposition. Men remissandet är viktigt. Vi som är kulturarbetare vet att det måste till stora förändringar. Tyvärr är vi dock politiskt svaga och långtifrån eniga. Här kan man snacka om särintressen! Från fattiga konsthantverkare till storstadsinstitutioner som museer och teatrar. Från garageband till symfoniorkestrar. Behoven är väsensskilda. Och lojaliteten obefintlig. Inte ens folkrörelserna är enade så folkliga de är. Inom konstmusiken tittar man snett på varandra mellan instrumentalmusik och vokalmusik (orkestrar vs. körer) och mellan genrer. Mellan institutioner och föreningar.

Jag välkomnar verkligen kulturutredningen, men jag misströstar då det gäller politikernas förmåga att realisera dess tankar. Jag har mött tre kulturministrar och deltagit i debatter om mitt särintresse – körlivet. Och ingenting har hänt. Jo, ska jag vara ärlig har det faktiskt hänt lite. En dörr har öppnats till Kulturrådet. Vi har fått tillträde. Nu försvinner sannolikt Kulturrådet. Återstår att se om det finns en dörr till den nya myndigheten.

Sjung inte så att polisen hör dig!

Polisen har, med all rätt, fått utstå mycket kritik den senaste tiden. Inte nog med att man rekryterar personer med snedvriden människosyn utan uppenbarligen har många också stora brister i den allmänkulturella bildningen.

Jag har blivit utvald!

Jag trodde förstås att det var en vanlig räkning, men istället var det det här kortet.Man vill alltså att jag röstar, eller kanske inte vill utan snarare beordrar mig att rösta, på Svensktoppen! Ingenstans står det att man ber mig att delta, eller ens erbjuder mig, utan bara: ”Du har nu blivit utvald att ingå i den jury […]”.

För att rösta ska man gå in på www.sr.se/p4/svetop/rosta och ange den personliga koden 44 24 70 45. För säkerhets skull står det också: ”Du behöver inte vara Svensktoppen-lyssnare för att delta. (Sic!)

Det innebär således att man skickar ut en sådant här meddelande till en massa slumpvis utvalda personer som, utan att ens lyssna på låtarna, kan gå in och rösta hur de vill. Det verkar vara ett bra och genomtänkt program…

För att göra det ännu mera slumpmässigt erbjuder jag dig, kära läsare, att lägga min röst. Lycka till!

Beslutsångest i mellanmjölkens land. Hjälp!

Vi försöker vara goda medborgare. I stort som smått. Så länge det har funnits ekologiska produkter har vi försökt handla det. Ekologisk mjölk. Ekologiska grönsaker från Ekolådan. Men miljöpåverkan är ju inte bara konstgödning och besprutning utan i hög grad transporter. Vi försöker alltså att också handla närproducerat.
Alltså: Hur vi kunna välja mellan den nya närproducerade icke ekologiska östgötamjölken och den långtbortifrån (?) transporterade ekologiska Arlamjölken? Vilket alternativ ger den största vinsten för naturen?