Papperstidningarna har det tufft. Det är påtagligt hur kvaliteten sjunker och det förefaller som om man desperat letar efter en stil som ska locka prenumeranter. När det gäller min morgontidning, Corren, går det inget vidare. Innehållet blir allt mer ointressant, allt lättviktigare och mer lokalt. Språket blir också successivt sämre.
Nu under sommaren är det än mer påtagligt. Sommarvikarierna drar in med ett omoget och ofärdigt språk och nyhetstorkan är uppenbar. Det får nog bli några veckors paus till förmån för DN eller SvD.
Det är synd. Morgontidningen är en ritual. Men om ritualen bara tar fem minuter och jag under denna tid hinner med att läsa både ledare och kultursidorna och samtidigt reta mig på ytterligare någon reporter som inte kan skilja på hennes och sina, ja då är det inte meningsfullt längre.
5 kommentarer:
Håller med.
Vi funderar på att låta Corren göra en paus. Men, så lustigt det kan bli, de har ju en sektion som faktiskt heter just det :-)
Hmm... jag stör mig också en del på sär skrivningar och sånt, men ibland är jag också rädd om vad folk tycker om mitt språk i det jag skriver. Skriver jag många fel? Stör sig folk på det?
Visserligen kan det vara en annan sak med en hobbyskribent som skriver en reseblogg i ett främmande land än en ledarskribent på Corren.
Lär man sig inte att skriva genom att skriva?
Inte långt kvar nu... 30 dagar.
Hälsningar från ett kyligt BA!
Jonas: Jo man lär sig genom att skriva, men kanske framför allt genom att läsa – god litteratur. Och visst är det skillnad på att vara hobbyskribent och journalist. (Man kan t.ex. börja en mening med 'och'...)
Jag har inte glömt din komposition. Kommer strax.
/H
Du läser inte sportsidorna, va? Skämt åsido: gratistidningarna läggs ned -- och San Francisco Chronicle, den enda pappersbaserade dagstidningen i stan, har allvarliga problem och frågan är om de överlever. Tänk, en sådan storstad utan en dagstidning på papper!
http://www.bizjournals.com/sanfrancisco/stories/2009/05/04/daily74.html
Jussi: Nej, jag läser sällan sportsidorna. Jag brukar läsa rubrikerna och ibland någon artikel.
Ofta är det så med sportjournalister att de bara vänder sig till de redan frälsta och insatta och ibland vet man (jag) inte, efter att ha läst en hel artikel, ens vilken sport det handlar om... Det tycker jag inte är så bra.
Självklart är tidningsdöden global och det är nog inte mycket vi kan göra åt det. Om inte den yngre generationen vill ha papperstidningar så blir det heller inga. That's it - eller kanske thats IT.
Skicka en kommentar