Historisk och klassisk

Sportjournalisterna förstör språket.
Sportjournalisterna förändrar språket.
Sportjournalisterna utvecklar språket.
Välj det du tycker passar bäst.

Rubriken som idag toppar ettan i SvD är:

Rysare tog Sverige till historisk final

I SvD på nätet kan man läsa:

Sverige i EM-final efter klassisk straffräddning

Historisk kan betyda två saker

1. Något som har med ämnet historia att göra.
2. Något som varit eller ägt rum för länge sedan. En historisk händelse, eller en historisk person eller något som vunnit bestående ryktbarhet. Det historiska mötet mellan X och Y.

Klassisk kan på samma sätt betyda två saker.

1. Något som har med epoken klassicismen att göra.
2. Något som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde.

Att dagen efter en sporthändelse upphöja den till historisk och klassisk förefaller en smula löjligt.

Fruktost – vad är det?

Undrar om Norins har fruktost?

--> Bredbandsbolaget --> Comhem

Efter spektaklet i somras har vi nu äntligen slängt ut Comhem och anlitat Bredbandsbolaget. Nu återstår att se om de lever upp till förväntningarna. Hittills allt lugnt.

Recension

The Moppers – kompetent städlag

Var: På nätet

När: Idag

Konsert med The Moppers: (Lollo Asplund (gitarr, sång), Helena Lundberg (sång, fönsterskrapa), Maria Hovberg (sång, skurhink), Ann-Charlotte Irhede (sång, dammvippa), Åsa Christoffersson (percussion, diskborstar)

CCCC

Correns tävling om julstädarsångtexter har resulterat i ett stort antal bidrag varav en knapp handfull idag framförs i en video på nätet. Resultatet av texttävlingen är överraskande bra. De framförda bidragen innehåller, dels ungefär så många stavelser som man kan förvänta sig – och som passar till melodierna, dels en del fyndiga rim och i några fall också en humoristisk knorr. Heder och ära åt textförfattarna och också åt juryn som lyckats välja ut just dessa sånger.

Men vad som framför allt är bra är framförandet. Här glittrar det rejält i Correns journalistgarnityr och den musikaliska julglädjen står högt i tak. Maria Hovberg är en klart strålande kupplettstjärna som med tät klang och Karl-Gerhardsk textning är allt igenom trovärdig. Helena Lundberg och Charlotte Irhede utgör stadigt pam-pam-komp i, ibland något otydliga, stämmor. Moppen Asplund står för det pop-rockigare inslaget och gör en soloinsats värdig Roger Pontare. Hela kalaset stagas upp av Åsa Christoffersson som med ett förtjust leende styr ensemblen med sina borstar.

Med en så kompetent ensemble hade jag nog förväntat mig lite mer stämsång än den i stort sett genomgående unisona, men klang, intonation och rytmisk pregnans gör ändå att det är ett lysande och klart hörvärt framförande.