Min egen språkspalt – Den sista ständige sekreteraren?

I en TT-artikel nyligen försöker reportern problematisera att Svenska Akademien tvingas byta titel på sin sekreterare sedan man valt Sara Danius till sin ständiga sekreterare. Vad akademien förstås vet, men vad reportern inte visste. var att böjningen med -a är könsneutral, medan böjningen med -e är maskulinum.

Den här reportern är inte ensam om denna okunskap. Den breder dessutom ut sig så till den milda grad att den svämmar över så att böjningen med -e av vissa uppfattas som könsneutral – ”Sveriges störste författare, Astrid Lindgren”. Hu!

Nu har akademien löst frågan för all framtid. Om/när det blir en man igen kan man lugnt behålla den nuvarande titeln och det får då bli ”Svenska Akademiens ständiga sekreterare, herr Pettersson”. Enkelt och korrekt!

Ergo:

• ”Bästa man på Skansen” hette allsångsprogrammet i radio med Egon Kärrman. Bästa man. 
• ”Sista man på skansen” heter en revyvisa.  
• ”Förstatenor och andrabas”. 
• ”Den vackra ynglingen Stefan Löven”. 
• ”Stefan Löven, den nya statsministern”. 
• ”Den förra statsministern Fredrik Reinfeldt”. 
• ”Mors lilla Olle”. 
• ”Svarta Rudolf”. 
• Etc.

Använd -e så lite som möjligt!

Min egen språkspalt – ett akut epos

Att vi har ett stort behov av att förnya förrådet av förstärkande ord är inget nytt och inte konstigt. Vi kan utan att tveka säga ”jätteliten” och ”hemskt lycklig”. Förstärkningsorden förnyas ständigt och några av de senaste är förstås ”sjukt” och ”grymt”. ”Hon var sjukt bra” eller ”han är grymt snäll”, får vi förstås acceptera som ett led i vårt behov av att använda och hitta nya förstärkningsord.

En annan trend i samma riktning är att ge ord med stark laddning ny betydelse. I dagens tidning läser jag att den grekiska krisen är ”fortsatt akut”.  Akut betyder  ’plötslig’ och något som är plötsligt kan knappas fortsätta att vara plötsligt under längre tid. I stället kan man förmoda att betydelsen tagit vägen över ”akut sjuk” och uppfattats som ”allvarligt sjuk” och numera fått betydelsen ’allvarlig’.

Häromdagen stod det också i tidningen att musikgruppen Kent vid en konsert ”radar upp epos”. Epos är förstås besläktat med ”episk” även detta ett modernt förstärkningsord. ”Epos” är i grunden grekiska och betyder helt enkelt ’ord’. Enligt NE är ett epos ”en längre berättande hjältedikt”, typ Illiaden. ”Episk” betyder då ’berättande’ i en stil som för tankarna till ”epos”.

Det engelska ordet ”epic” har förstås samma innebörd, men kan även enligt Cambridge Dictionary betyda ’extremely large’ (väldigt stor/storslagen/oerhörd), en betydelse som episk inte tidigare haft i svenskan. Denna betydelse har nu dock trängt in även i svenska ordböcker.

Av detta kan man kanske förmoda att skribenten som skrev att Kent ”radar upp epos” helt enkelt menar att det är gruppens största hits som radas upp – knappast några epos av Illiadens längd.

Ode till en bokhylla

Bokhyllan är byggd av Ramon Persson och målad av Cecilia Annertz Lundgren.

En pekoraltravesti tillägnad vår nya hylla vid invigningen den 25 maj 2015.

O hylla, du tysta, du trätunga tingest
du bär både visdom, kunskap och trams.
Din hållning är rak och din utstrålning enkel
du utmärks av stillhet, måtta och sans.

Din uppgift är stor, men din framtoning blygsam,
ditt virke är prima, men färgen är blek.
O hylla du tysta du trätunga tingest
du bär dina böcker – vårt basbibliotek.

I rummet bredvid har du enklare fränder
som stammar från Kamprads och Ohlsons förråd,
men du är ett verk byggt av finsnickarhänder
din härkomst är ädel, väl värd en applåd!

Min Pegasos haltar måhända betänkligt,
min versfot den snubblar på Heidenstams häl*,
men välkommen, hylla, till Hunnebergshemmet
vi vill du skall tjäna oss länge och väl.

* Skalden har länge retat sig på kollegan Heidenstams förkärlek för att rimma på den föga poetiska kroppsdelen ”häl”, vilket förekommer i flera dikter, bland annat i ”Stjärntändningen” och ”Paradisets timma” ur ”Nya dikter”.

Om jag bara hade EN kokbok. Valet vore enkelt!

Jag tittar sällan på matprogram i tv men läser regelbundet "Allt om mat" och en del kokböcker, men framför allt återvänder jag alltid till Julia Child som länge varit min mat-guru. I hennes kokbok ”Det goda franska köket” har jag lärt mig att göra Bœuf Bourguignon, Coq au vin, löksoppa, sautera lök, göra fisksoppa, aioli, queneller, rouille, céleri-rave rémoulade och en massa annan fantastisk mat. 

Childs kokbok som gavs ut 1961 i USA med titeln ”Mastering the Art of French Cooking” och 1980 på svenska kommer nu i en ny utgåva och om jag förstått den information jag läst rätt har inget ändrats. Den enda skillnaden är att den har ett förord av Lotta Lundgren.

Boken blev omåttligt populär i USA och Child fick ett eget matlagningsprogram i tv, ”The French Chef”, som gick i över 200 avsnitt mellan 1963 och 1973. Flera av dem kan man hitta på Youtube.

Den amerikanska journalisten Julie Powell startade ett projekt 2002 som innebar att hon skulle laga Julia Childs alla recept från boken och samtidigt blogga om det. Det resulterade i stor uppmärksamhet och så småningom en bok en bok ” Julie and Julia: 365 Days, 524 Recipes, 1 Tiny Apartment Kitchen” (2005) som sedan blev till filmen ”Julie & Julia” (2009) med Meryl Streep i rollen som Julia Child. Det är en mycket sevärd film.

Det speciella med den här boken är att den är helt oglamourös. Den innehåller inga bilder – sånär som på en del redskap som man kan behöva. Den är däremot väldigt pedagogisk och jag föreställer mig att en tämligen oerfaren kock kan lyckas väl med den här boken i sin hand. Många recept är omständliga och kräver gott om tid och planering, men inget är egentligen svårt. Jag får alltid en känsla av, när jag slår upp boken, att det här är fransk husmanskost så som den sett ut i generationer i det franska köket.

Om jag bara fick ha en kokbok är denna det självklara valet. Jag rekommenderar den varmt!

Originalet 1961.

På svenska 1980.

På svenska 2015.

Algernon Swinburne

Porträtt av William Bell Scott 1860.

Brukar du lita på vad som står i uppslagsverk?

Nordisk familjeboks andra upplaga, den så kallade ”Ugglan”, som utkom mellan 1904 och 1926 är ett under av subjektiv information ofta och sannolikt helt utan någon som helst vetenskaplig grund. Nedanstående exempel är hämtat från band 27 som utkom 1918. Artikeln handlar om den engelske poeten Algernon Charles Swinburne (1837–1909). Författare är litteraturvetaren Johan Martin Mortensen (1864–1940), då docent vid Uppsala universitet. Hans artikel i Ugglan om Swinburne upptar 4,5 spalter, varav den citerade texten nedan upptar ca en femtedel. Vad som fick Mortensen att skriva detta parti om Swinburnes utseende och karaktär kan man bara spekulera i. Möjligen fick han betalt per ord eller tecken.

 

Foto från 1890-talet

”Swinburnes utseende var mycket egendomligt. Han hade ett stort hufvud, som hvilade på en hals, tjock och kraftig som en Vespasianus’ eller Caracallas och som var betäckt med rika lockar af guldrödt hår, hvilka föllo ned öfver och halft dolde pannan, som eljest skulle behärskat hela ansiktet. Läpparna, små och fylliga, utgjorde den minst tilldragande delen af ansiktet. Hyn var hvit och färglös, ögonen af klar, grönblå färg. Detta ansikte påminde i ungdomen om de veka ynglingadrag, som Botticelli eller Filippino älskade framtrolla på duken. Men detta stora hufvud och denna tjocka hals sutto på en fågelartadt liten kropp med små händer och armar och en kvinnas starkt sluttande skuldror, breda höfter och svaga ben. Han gick så rak, som om han vore rädd, att hufvudet eljest skulle taga öfverbalansen, var liten till växten och så lätt, att man utan svårighet på händerna kunde lyfta honom i vädret.

Som ung dref han hufvudsakligen två slags sport; antingen red han hela dagen på en liten långhårig ponny eller störtade han sig på hufvudet i hafvet och simmade. Disproportionen i hans kroppsliga byggnad återfinnes i hans andliga läggning. Han är en idealist af envist doktrinär karaktär och på samma gång en veklig, men knappast fysiskt kraftig och sund sensualist. Grunddraget i hans väsen utgör hans revolutionära kynne. I religiöst afseende var han panteist och ateist, i politiskt röd republikan, svärmande för ett abstrakt frihetsideal, i moraliskt afseende skarpt angripande traditionellt engelskt borgerligt uppfattningssätt. Men bak alla de våldsamma orden dölja sig oklarhet i principerna, kvinnlig svaghet, brist på manlig vilja och positivt mål. All denna opposition leder ingenstädes hän. Hans erotiska poesi hvilar säkerligen mest på inflytande från Baudeiaire; föga själfupplefvadt torde ligga bakom den.”

Länk till artikeln på runeberg.org

Blodpuddingsdag

Hon tiggde aldrig.

Men när jag ställde mig och skar upp blodpudding kom hon alltid ut i köket och satte sig några meter från mig och betraktade mig anklagande. Tyst mumlade hon för sig själv: ”Jaha, det är blodpuddingsdag. Och varför är det bara ni som får det?”

Mitt pensionärsliv började för tre månader sen. Jag tänkte alltid att det skulle vara Flisan och jag.

Det började bra. Vi gick en timme varje morgon. Om dagarna väntade hon på mig om jag var ute, eller låg under bordet om jag satt och jobbade. Jag hörde henne rumstera i sin bädd eller morra lite tyst om det var någon som rörde sig på gården. Om jag glömde gå ut med henne på eftermiddagen kom hon försynt och påminde mig om att det var dags.

Idag är första dagen på det nya året då hustrun gått till jobbet. Och jag är ensam hemma. Verkligen ensam. Den svarta underbara valpen som vi försiktigt bar hem i en balja för tio år sedan har övergett mig. Just när jag behövde henne som mest.

När jag skär upp blodpuddingen kommer tårarna igen.

Spaghetti alla carbonara

Hur den här rätten ska göras finns det förstås inget svar på och den som påstår sig ha originalreceptet är en lögnare. Det finns säkert lika många varianter som det finns italienare – men så här gör jag. 


Till 4 personer

1/2 kg pasta (Just till Carbonara brukar jag använda bucatini, men det går  förstås bra med vilken lång pasta som helst, t.ex. linguine eller tagliatelle eller vanlig spaghetti.)
1 1/2 hg tärnad pancetta
1/2 gul lök
1/2 dl vitt torrt vin
1/2 dl vispgrädde
5 ägg
1 dl  riven Parmigiano-Reggiano
salt
svartpeppar
olivolja

Gör så här

1. Sätt på stora kastrullen med vatten. Salta rikligt, minst 1 1/2 matsked! (Om du har induktionsspis behöver du nog inte sätta på plattan än.)
2. Vispa ihop 4 hela ägg och en äggula med grädden. Riv osten och blanda den med grädden.
3. Låt stå.
4. Finhacka löken och fräs den försiktigt i olja tills den mjuknat. Lägg i pancettan och låt den steka med. Häll på vinet och låt det koka in.
5. Stöt rikligt med svartpeppar i en mortel, stöt den grovt och blanda den med äggsmeten.
6. Koka pastan 1 minut kortare än det står på paketet.
7. Häll av vattnet när den är klar, men häll lite av vattnet i en mugg för att ha att späda med vid behov. Det gör inget om det är lite vatten kvar i kastrullen.
8. Ställ tillbaka pastan på den varma plattan. Blanda ägg- och ostsmeten med pastan och rör ihärdigt hela tiden så att det blandar sig ordentligt. Tillsätt också pancettan och löken. Här kan man behöva späda med lite vatten så att det hela får en krämig konsistens.
9. Häll upp på varma tallrikar och njut med en god Chianti eller annat italienskt vin.

Det går naturligtvis att använda bacon, men pancetta är lufttorkat sidfläsk och oftast inte rökt (eller bara lite), vilket ger en helt annan karaktär än bacon. Pancetta säljs ofta färdigtärnad i Sverige.

Om du ska göra fler portioner så beräkna ett ägg per person + en extra gula. Alla mått i övrigt är ungefärliga så experimentera gärna själv …

KLARNA vs. världen

Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att förstå vad de håller på med. De ska helt enkelt ta över världen. Ja alltså inte hela världen så, utan all fakturahantering i världen. Ni har säkert redan sett de oroande tecknen. Det står inte längre Fantomen eller Bonniers på prenumerationsfakturan. Det står KLARNA.

När du köper nåt på nätet från en obskyr elhandel i Vetlanda eller Årjäng så kommer det en faktura från KLARNA. 

Affärsidén är enkel. Fakturan kommer som ett mejl och du har inte som förr 30 dagar på dig utan betydligt kortare tid, 14 dagar, att betala. Om du blir försenad kommer det omedelbart en påminnelse med 60 spänn extra som ska betalas. Det är kanske inte så märkvärdigt, förseningsavgifter har det alltid funnits, men å andra sidan har det varit 30 dagars betalningsfrist så att man lugnt har kunnat lägga alla fakturor i en hög och betala dem samtidigt en gång per månad. Icke så nu!

Nu har KLARNA förfinat konceptet. 

Häromdagen beställde jag tvål… När jag kom till Slutför köp så stod det:
 

"Klicka på Slutför köp för att genomföra din beställning. Faktura 14 dagar (0 kr) är förvalt. Du kan självklart byta i nästa steg."

Klickar. Då kommer det: 

"Tack för ditt köp!"

Här gäller det att vara alert och läsa ordentligt! Längre ner står det: "Vill du ändra betalningssätt?" och ännu en gång ”Faktura 14 dagar (0 kr)” etc. Klickar där. 

Då kommer rubriken "Ditt köp är klart. Ändra betalningssätt (valfritt)"! Men överst är det förbockat:

"Faktura Betala inom 14 dagar (0 kr i avgift). Få hem din order först och betala sedan i lugn och ro.”

Just så – Betala sedan i lugn och ro!

Är jag riktigt uppmärksam så upptäcker jag nu också att jag har lämnat den ursprungliga webbplatsen och plötsligt befinner mig i KLARNAS domän. Här kan jag nu äntligen, efter att ett antal gånger blivit föreslagen att betala mot faktura, välja kortbetalning.

Det är det här som är det nya. När vi började handla på nätet så var den stora fördelen att slippa fakturor. Att kunna skippa några moment. Att sitta hemma just ”i lugn och ro” och genomföra hela köpet, betala med sitt kort och invänta varorna. Nu återgår man till ett, förvisso moderniserat, men ändå ålderdomligt system med fakturor!

Varför då, frågar man sig? Det finns bara ett svar. För att tjäna pengar på att vi inte betalar i tid! Jag vet inte hur KLARNA lyckats övertyga den ena webbhandeln efter den andra att köpa deras system, men de har utan tvekan lyckats. Genom att förändra ursprungsidén med internethandel, dvs. kortbetakning, använder man uttröttningsmetoder och lägger till ett antal klick för att vi ska tro att ”Faktura (0 kr i avgift)” är det normala och att vi sedan ska ägna ytterligare tid vid datorn för att ”betala i lugn och ro”!

Klarnas slogan är "Simplifying buying" Herregud! Tror de att vi är idioter?

Hägring 38

Vilken fantastisk bok! Vilket underbart språk! Vilken enastående uppläsning!
I går lyssnade jag färdigt på radioföljetongen Hägring 38 av Kjell Westö. Jag är helt tagen och uppfylld av denna bok.
Jag har sporadiskt lyssnat på Radioföljetongen i P1 de senaste åren, men den här gången fastnade jag direkt och det var utan tvekan uppläsaren Stina Ekblads förtjänst.
Lyssna på den! Läs den! Du kommer inte att vara densamma som du var när du började.
Ladda ner alla avsnitten här.

Mina stekpannor och jag II – den spännande fortsättningen

Nåja, spännande och spännande. Kanske den minnesgoda läsaren kommer ihåg mitt inlägg "Mina stekpannor och jag" här för snart tre år sedan. Jag trodde då att jag hittat en pålitlig kamrat och assistent i köket, men den vänskapen varade bara i ungefär ett år. Sen åkte Anders Petter in, längst in, i skåpet och jag återgick till enbart gjutjärnspannorna.

Men skam den som ger sig. Nu läste jag för några veckor sedan om franska stekpannor i kolstål och önskade mig en sådan i present. I reklamen står det: 

"Ju mer pannan används, desto bättre prestanda får den; ju mörkare den blir, desto bättre blir de naturliga nonstick-egenskaperna." 

Hör ni? Hör ni de ljuvliga orden: den blir bättre med åren! Alla, ja alla belagda pannor blir per definition sämre ju mer man använder dem! Men denna har ingen beläggning och den blir bara bättre med åren!

Låter jag entusiastisk? Jag är det. Jag fick en fransk stekpanna i kolstål av märket "de Buyer"! Den ser inte mycket ut för världen, men jag har nu använt den ett antal gånger och den förefaller hålla vad den lovar, men kommer alltså att bli bättre och bättre dag för dag.

Men jag är ju luttrad så jag kanske återkommer i ämnet nån gång 2017.

Bevara Systemet!

Många vill avskaffa Systembolaget och ändra alkohollagstiftningen så att det ska vara möjligt att handla alkohol i vilken butik som helst. Det låter förstås sympatiskt. Vi är många som vid utlandsresor uppskattat att då vi handlar mat också kunna köpa en flaska vin till.

Mitt systembolag i Linköping har 489 olika sorters rödvin, 330 sorters vitt vin, 296 olika öl och 127 sorters whisky, för att ge några exempel. Dessutom kan jag välja mellan 141 sorter ekologiska produkter och 53 alkoholfria. Därtill kommer att det finns ett "beställningssortiment" med ytterligare ett stort antal varor.

Med hjälp av en app i min telefon kan jag kontrollera att det jag vill ha finns i lager och vilken hylla det står på. Skulle jag vilja ha något av de 1349 rödviner som finns i Systembolagets sortiment, men inte i min butik, kan jag beställa det och hämta inom några dagar i butiken. Skulle jag sukta efter Champagne finns det 158 sorter att välja mellan.

Om det skulle vara något fel på vinet, eller bli några flaskor över, är det bara att gå och lämna tillbaka. Inget tjafs. På Systembolagets webbplats kan jag få tips om mat och vin, det finns kundtjänst på telefon där jag kan få tips och butikernas öppettider skiljer sig inte nämnvärt från övrig handel.

Som ni förstår av ovanstående är jag mycket förtjust i Systembolaget. Jag är inte anhängare av monopolet i sig, utan av hur Systembolaget lyckats hålla ett av världens största sortiment, hög kvalitet och kundvänlig tillgänglighet.

Jag vet inte vilka konsekvenser en lagändring som syftar till fri försäljning i livsmedelsbutiker skulle få, men jag är övertygad om att ingen ICA-handlare skulle kunna konkurrera med den samlade kunskap och erfarenhet som Systembolaget besitter. Resultatet skulle med all sannolikhet bli sämre och billigare viner i livsmedelsaffärer och dyrare viner och avsevärt mindre sortiment i några få specialbutiker i landet. 

Ps. I ärlighetens namn vill jag påpeka att det antal sorter som redovisas i inlägget också innefattar, i förekommande fall, olika storlekar på förpackningar, varför de korrekta antalet är något mindre.