18 juli 2015

En båtfärd på Kennet & Avon Canal


Den 4 till 11 juli gjorde hustrun och jag en stillsam båtfärd på Kennet & Avon Canal i södra England i grevskapet Berkshire. Vi startade i den lilla byn Aldermaston  och färdades väster ut till Kintbury där vi vände och for tillbaka igen. Förra året gjorde vi en liknande tur från samma plats, men österut och kom då till Henley-on-Thames där vi vände.

Vi har anlitat ett företag som heter ABC Boat Hire som finns över hela Storbritannien på många olika platser. För den här typen av båtsemester behövs ingen båtvana och inga särskilda förkunskaper. Man kör båten själv och slussar och öppnar broar helt på egen hand. Båtarna, som kallas "Narrow Boats" finns i olika längder med plats från 4–12 personer, fullt inredda med bäddar, kök och toalett och dusch. Det är en mycket kontemplativ syssla och välgörande för kropp och själ och kan varmt rekommenderas!

Här följer en dagbok från årets resa.


Saturday night

Mooring the first night at Heal's Lock. Supper (Plowman's Platter) at The Rowbarge.

Sunday morning at 5.46.


The Rustic Bunting still hides by the towpath behind the nettles and Cia sleeps in the berth in the front of the boat. The Captain prepares the breakfast in the galley and Heal’s lock is waiting for us to empty the chamber so that we can go on westward. Far ahead you can see a small swing bridge. We manually operate both the lock and the bridge ourselves.




Sunday lunch

Mooring in Thatcham to see an old friend for lunch at "The Swan".


Sunday night

Moored up just outside Newbury after a day’s hard work. Today we have passed eight locks (!) and three swing bridges. The crew (Cia) has made a tremendously good work with windlass, paddles, balance beams, mooring ropes and stakes.
The skipper has maneuvered the boat skilfully through narrow passages, streaming waters and tricky moorings.
Tonight we hade a very nice “naked burger” at a restaurant in Newbury’s Market Place and a glass of white wine and some chocolate on the boat.
Looking forward to a good night's sleep.

The canal isn’t always snaky. This straight part, called ”The Long Cut” is approximately one mile.

Monday morning

The crew went shopping. She had an urgent need for a pair of new gloves. The lock and rope work made the cheap garden gloves completely outworn immediately. The skipper stays aboard. He unwillingly leaves the vessel unattended.

Monday mooring

Today’s tour started in Newbury and ended in Kintbury. Eight locks today and some bridges. 
Two incidents on the way: When we were about to make lunch the cook was silent. No gas = no fire. Called the emergency number and the expert Tom led me through all possible checkpoints. Negative. Two hours later, three locks ahead, mechanic Martin was waiting for us with new equipment for the installation. He changed a regulator and then the cook worked again. I also heard new sounds (noise) from the propeller and had to stop and inspect the lower parts of the boat under deck. Found nothing so we went on and the noise disappeared when we reached less shallow and muddy water. 

We moored up for the night in Kintbury, filled the water tank – and ourselves at the nearby pub. At the pub's garden some 40 ducks insisted to eat at our table, but since they neither brought their own food, nor ordered anything from the bar, we sent them away.
Images: The pretty “Dreweat’s Lock”. (“In England's green and pleasant Land”.)


Tuesday morning

Woke up to the sound of rain against the cabin roof. The forecast says showers during the day. Today we have to find a place where we can turn the boat around and head our way back downstream towards Aldermaston.

Tuesday noon

Showers forecasted. Showers it was. Since we are in the middle of the tour the challenge was to turn the boat around. As we found the suitable place the heavy rain started. Soaking wet the captain stood, like Captain Ahab, steady and stubborn at the tiller and turned the 49 ft Rustic Bunting 180 degrees in the 50 ft wide canal. The crew in the front punted like hell while the heavy rain threatened to sluice her over board.

To celebrate this glorious deed and that we are still alive we made an excellent lunch aboard with grilled lobster, fresh from the canal, some oysters and caviar, and a bottle of 1937 Don Perignon that we had stored in the keelson!

Tuesday, 6 PM 

OK, the post above wasn’t all true. The menu was bacon and egg, tomatoes, haloumi, bread, cheese, and water. There are no lobsters or oysters in the canal and no champagne in the keelson. J


In the afternoon we went to Hamstead lock where we had planned to moor up for the night. That wasn’t easy. The canal was very shallow on the sides, which made it impossible to come close enough to jump from the boat. After many attempts we finally found a very good place.

We walked back to find the small village Marsh Benham where the goal was the pub “Red House”. It wasn’t a small village, it was a small almost-not-a-village-at-all. But the pub was charming, the food excellent and the Guinness the very-best-stout-of-the-day!

Wednesday, 9.30 PM

The operation of the locks is made by the crew – Cia. In the locks you are either alone or you meet friendly people from other boats. People help each other, chat a little, say polite and common things, and everyone is happy! 

Today another type of person appeared. She claimed that her boat (going upstream) was first to the lock and that we (going downstream) should have waited for our turn. She was mad, impolite – and wrong. When you approach a lock you cannot always see what’s going on on the other side. And it is not which boat mooring first by the lock that counts, but which crew first show up by the paddles and lock doors. In this case no one was in sight when Cia started to operate the lock. The angry woman arrived when she had already started. 

This incident was really an exception! You always get friendly greetings, necessary and unnecessary advice, comments on the weather yesterday, today and tomorrow. No doubt you are in Britain!'

Wonderful! Beautiful Berkshire!

Images: "Irish Hill" (403 ft.) and the west entrance to Newbury.




Thursday at noon

An absolutely marvellous morning. A little chilly air but a beautiful blue sky. We spent the first three hours of the day sailing very slowly through the “green and pleasant land”. No wind and a friendly generous warming sun followed us along the way. Except from the purring engine, not a sound was heard. I really wish every person should have the opportunity to perceive this feeling of rustic tranquillity!

While the crew is engaged in physical exercise the skipper prepares an ordinary(!) lunch.

Thursday lunch time

Thursday, 8 PM

Woolhampton, the cutest of villages so far, with pretty small houses from the 17th, 18th, and 19th century. We bought some breakfast things in the very small shop from a rather big shop owner. Cia had a long conversation with the owner in the “Shop on the corner”– a beautiful black and white bond timber house – and bought some necessities (garden gloves!) 

We had a long chat with a fellow boater and his wife at the canal side. They were obsessed boaters and he had sailed a lot in the Baltic Sea, in Denmark, Sweden and Finland. He was also an amateur viola player. He accused Cia for having a posh accent and for not being lady-lake when she told him that we had been to the pub and had a pint of bitter. A lady drinks at the most a glass of beer, a Shandy or a Pimms. Besides these comments he was very nice, funny ant talkative.

After this conversation at the mooring place the captain and crew went to the very interesting pub “The Angel” (where we had the afternoon beer) and had an excellent meal with a bottle of Italian Rosé. 

This day was the most perfect day! Tomorrow is the last day.


Bikers and dogs

I must mention bikers and dogs.

As said before, the canal is not crowded. On today’s sailing to Woolhamton we didn’t meet any boat at all and in many locks during the week we have been all alone. But the old towpath where the horses pulled the narrow boats and barges with goods, such as coal and firewood, from western England to London is now a public footpath and a very popular path for bikers. 

Most bikers are dressed in modern fluorescent lycra outfits with helmets and grotesque glasses. They ride modern bikes with wide tires and wear a light rucksack or a full camping equipment. And they are many! As all people here they are friendly, say good morning, sorry, excuse me, etc.

And the dogs! I have never seen so many dogs in one week in my whole life! They are on the boats, lying on the roofs on the narrow boats as galleon figures, one alone or as many as three in a bunch. And you meet them on the towpath. Energetic women of all ages, and slow going elderly men with dogs of all sizes, breeds and colours, always without a leash. In small fields you see people exercising their dog by throwing balls and sticks for the dog to fetch. Dogs, dogs everywhere! And no fighting, no barking. Well trained dogs following their master, taking no notice of other dogs or other people.

But we wonder where they come from and where they are heading, We saw some bikers on the commuter train from Reading (The railway follows the canal.) so I guess they take the train from the town and bike back. But the dogs? They appear in the middle of nowhere and walk in a direction with no end. Very strange.

Friday. Probably final post. 

We are only two miles from the end. The final destination is Aldermaston Wharf, where we started and where we hired the boat, the Rustic Bunting. The wharf is run by the manager Dave, and his staff, the mechanics Martin and Tom, and Linda in the reception/chandlery. The service at the wharf is very good in a friendly atmosphere.

It has been a wonderful trip through a beautiful English landscape with stunning good weather, an average temperature of 24 degrees, a warming sun and only a few rain showers. Last year we went from the same place towards east and about half of the way was on The Thames and we turned around a bit east from the town Henley. This year’s tour was more rural, no large cities, less traffic.
We strongly recommend this kind of holiday. It is extremely refreshing for soul and body. The boats are easy to operate (Well you learn quickly by trial and error!) even for someone who is not at all used to sailing. It is very safe, never dangerous, but we do recommend you to be at least three people, rather four, aboard the first time. We have met many boats with only two people on, but they are often very experienced and skilled. We’ve even seen people going on their own. All pubs along the canal serves lunch and dinner (from 6) and have surprisingly good food and wines and of course excellent ale. This tour is an adult thing, for children I guess the tour can be rather boring …
If you plan to go from Aldermaston you take a bus from Heathrow to Reading (45 minutes) an the train from Reading to Aldermaston (12 minutes). There is no shop in Aldermaston, so you must buy at least what you need for breakfast in Reading and bring it to the boat. There is a Sainsbury's in Reading on Friar Street, not far from the station. In Theale, if you go east are many stores, and in Newbury if you go west.
Have a look at the web sites for ABC Boat Hire, and Kennet & Avon Canal.

Friday. Probably final post 2.
Goodbye Aldermaston! Farewell Rustic Bunting, we became friends. You served us well!




1 juli 2015

Min egen språkspalt – Den sista ständige sekreteraren?

I en TT-artikel nyligen försöker reportern problematisera att Svenska Akademien tvingas byta titel på sin sekreterare sedan man valt Sara Danius till sin ständiga sekreterare. Vad akademien förstås vet, men vad reportern inte visste. var att böjningen med -a är könsneutral, medan böjningen med -e är maskulinum.

Den här reportern är inte ensam om denna okunskap. Den breder dessutom ut sig så till den milda grad att den svämmar över så att böjningen med -e av vissa uppfattas som könsneutral – ”Sveriges störste författare, Astrid Lindgren”. Hu!

Nu har akademien löst frågan för all framtid. Om/när det blir en man igen kan man lugnt behålla den nuvarande titeln och det får då bli ”Svenska Akademiens ständiga sekreterare, herr Pettersson”. Enkelt och korrekt!

Ergo:
  • ”Bästa man på Skansen” hette allsångsprogrammet i radio med Egon Kärrman. Bästa man
  • ”Sista man på skansen” heter en revyvisa.  
  • ”Förstatenor och andrabas”. 
  • ”Den vackra ynglingen Stefan Löven”. 
  • ”Stefan Löven, den nya statsministern”. 
  • ”Den förra statsministern Fredrik Reinfeldt”. 
  • ”Mors lilla Olle”. 
  • ”Svarta Rudolf”. 
  • Etc.


Använd -e så lite som möjligt!

29 juni 2015

Min egen språkspalt – ett akut epos

Att vi har ett stort behov av att förnya förrådet av förstärkande ord är inget nytt och inte konstigt. Vi kan utan att tveka säga ”jätteliten” och ”hemskt lycklig”. Förstärkningsorden förnyas ständigt och några av de senaste är förstås ”sjukt” och ”grymt”. ”Hon var sjukt bra” eller ”han är grymt snäll”, får vi förstås acceptera som ett led i vårt behov av att använda och hitta nya förstärkningsord.

En annan trend i samma riktning är att ge ord med stark laddning ny betydelse. I dagens tidning läser jag att den grekiska krisen är ”fortsatt akut”.  Akut betyder  ’plötslig’ och något som är plötsligt kan knappas fortsätta att vara plötsligt under längre tid. I stället kan man förmoda att betydelsen tagit vägen över ”akut sjuk” och uppfattats som ”allvarligt sjuk” och numera fått betydelsen ’allvarlig’.

Häromdagen stod det också i tidningen att musikgruppen Kent vid en konsert ”radar upp epos”. Epos är förstås besläktat med ”episk” även detta ett modernt förstärkningsord. ”Epos” är i grunden grekiska och betyder helt enkelt ’ord’. Enligt NE är ett epos ”en längre berättande hjältedikt”, typ Illiaden. ”Episk” betyder då ’berättande’ i en stil som för tankarna till ”epos”.

Det engelska ordet ”epic” har förstås samma innebörd, men kan även enligt Cambridge Dictionary betyda ’extremely large’ (väldigt stor/storslagen/oerhörd), en betydelse som episk inte tidigare haft i svenskan. Denna betydelse har nu dock trängt in även i svenska ordböcker.


Av detta kan man kanske förmoda att skribenten som skrev att Kent ”radar upp epos” helt enkelt menar att det är gruppens största hits som radas upp – knappast några epos av Illiadens längd.

1 juni 2015

Ode till en bokhylla

Bokhyllan är byggd av Ramon Persson och målad av Cecilia Annertz Lundgren.


En pekoraltravesti tillägnad vår nya hylla vid invigningen den 25 maj 2015.

O hylla, du tysta, du trätunga tingest
du bär både visdom, kunskap och trams.
Din hållning är rak och din utstrålning enkel
du utmärks av stillhet, måtta och sans.

Din uppgift är stor, men din framtoning blygsam,
ditt virke är prima, men färgen är blek.
O hylla du tysta du trätunga tingest
du bär dina böcker – vårt basbibliotek.

I rummet bredvid har du enklare fränder
som stammar från Kamprads och Ohlsons förråd,
men du är ett verk byggt av finsnickarhänder
din härkomst är ädel, väl värd en applåd!

Min Pegasos haltar måhända betänkligt,
min versfot den snubblar på Heidenstams häl*,
men välkommen, hylla, till Hunnebergshemmet
vi vill du skall tjäna oss länge och väl.


* Skalden har länge retat sig på kollegan Heidenstams förkärlek för att rimma på den föga poetiska kroppsdelen ”häl”, vilket förekommer i flera dikter, bland annat i ”Stjärntändningen” och ”Paradisets timma” ur ”Nya dikter”.

5 april 2015

Om jag bara hade EN kokbok. Valet vore enkelt!

Jag tittar sällan på matprogram i tv men läser regelbundet "Allt om mat" och en del kokböcker, men framför allt återvänder jag alltid till Julia Child som länge varit min mat-guru. I hennes kokbok ”Det goda franska köket” har jag lärt mig att göra Bœuf Bourguignon, Coq au vin, löksoppa, sautera lök, göra fisksoppa, aioli, queneller, rouille, céleri-rave rémoulade och en massa annan fantastisk mat. 

Childs kokbok som gavs ut 1961 i USA med titeln ”Mastering the Art of French Cooking” och 1980 på svenska kommer nu i en ny utgåva och om jag förstått den information jag läst rätt har inget ändrats. Den enda skillnaden är att den har ett förord av Lotta Lundgren.


Boken blev omåttligt populär i USA och Child fick ett eget matlagningsprogram i tv, ”The French Chef”, som gick i över 200 avsnitt mellan 1963 och 1973. Flera av dem kan man hitta på Youtube.


Den amerikanska journalisten Julie Powell startade ett projekt 2002 som innebar att hon skulle laga Julia Childs alla recept från boken och samtidigt blogga om det. Det resulterade i stor uppmärksamhet och så småningom en bok en bok ” Julie and Julia: 365 Days, 524 Recipes, 1 Tiny Apartment Kitchen” (2005) som sedan blev till filmen ”Julie & Julia” (2009) med Meryl Streep i rollen som Julia Child. Det är en mycket sevärd film.


Det speciella med den här boken är att den är helt oglamourös. Den innehåller inga bilder – sånär som på en del redskap som man kan behöva. Den är däremot väldigt pedagogisk och jag föreställer mig att en tämligen oerfaren kock kan lyckas väl med den här boken i sin hand. Många recept är omständliga och kräver gott om tid och planering, men inget är egentligen svårt. Jag får alltid en känsla av, när jag slår upp boken, att det här är fransk husmanskost så som den sett ut i generationer i det franska köket.


Om jag bara fick ha en kokbok är denna det självklara valet. Jag rekommenderar den varmt!



Originalet 1961.
På svenska 1980.
På svenska 2015.


13 mars 2015

Algernon Swinburne



Porträtt av William Bell Scott 1860.
Brukar du lita på vad som står i uppslagsverk?



Nordisk familjeboks andra upplaga, den så kallade ”Ugglan”, som utkom mellan 1904 och 1926 är ett under av subjektiv information ofta och sannolikt helt utan någon som helst vetenskaplig grund. Nedanstående exempel är hämtat från band 27 som utkom 1918. Artikeln handlar om den engelske poeten Algernon Charles Swinburne (1837–1909). Författare är litteraturvetaren Johan Martin Mortensen (1864–1940), då docent vid Uppsala universitet. Hans artikel i Ugglan om Swinburne upptar 4,5 spalter, varav den citerade texten nedan upptar ca en femtedel. Vad som fick Mortensen att skriva detta parti om Swinburnes utseende och karaktär kan man bara spekulera i. Möjligen fick han betalt per ord eller tecken.



 
Foto från 1890-talet
”Swinburnes utseende var mycket egendomligt. Han hade ett stort hufvud, som hvilade på en hals, tjock och kraftig som en Vespasianus’ eller Caracallas och som var betäckt med rika lockar af guldrödt hår, hvilka föllo ned öfver och halft dolde pannan, som eljest skulle behärskat hela ansiktet. Läpparna, små och fylliga, utgjorde den minst tilldragande delen af ansiktet. Hyn var hvit och färglös, ögonen af klar, grönblå färg. Detta ansikte påminde i ungdomen om de veka ynglingadrag, som Botticelli eller Filippino älskade framtrolla på duken. Men detta stora hufvud och denna tjocka hals sutto på en fågelartadt liten kropp med små händer och armar och en kvinnas starkt sluttande skuldror, breda höfter och svaga ben. Han gick så rak, som om han vore rädd, att hufvudet eljest skulle taga öfverbalansen, var liten till växten och så lätt, att man utan svårighet på händerna kunde lyfta honom i vädret.



Som ung dref han hufvudsakligen två slags sport; antingen red han hela dagen på en liten långhårig ponny eller störtade han sig på hufvudet i hafvet och simmade. Disproportionen i hans kroppsliga byggnad återfinnes i hans andliga läggning. Han är en idealist af envist doktrinär karaktär och på samma gång en veklig, men knappast fysiskt kraftig och sund sensualist. Grunddraget i hans väsen utgör hans revolutionära kynne. I religiöst afseende var han panteist och ateist, i politiskt röd republikan, svärmande för ett abstrakt frihetsideal, i moraliskt afseende skarpt angripande traditionellt engelskt borgerligt uppfattningssätt. Men bak alla de våldsamma orden dölja sig oklarhet i principerna, kvinnlig svaghet, brist på manlig vilja och positivt mål. All denna opposition leder ingenstädes hän. Hans erotiska poesi hvilar säkerligen mest på inflytande från Baudeiaire; föga själfupplefvadt torde ligga bakom den.”

7 januari 2015

Blodpuddingsdag

Hon tiggde aldrig.

Men när jag ställde mig och skar upp blodpudding kom hon alltid ut i köket och satte sig några meter från mig och betraktade mig anklagande. Tyst mumlade hon för sig själv: ”Jaha, det är blodpuddingsdag. Och varför är det bara ni som får det?”

Mitt pensionärsliv började för tre månader sen. Jag tänkte alltid att det skulle vara Flisan och jag.

Det började bra. Vi gick en timme varje morgon. Om dagarna väntade hon på mig om jag var ute, eller låg under bordet om jag satt och jobbade. Jag hörde henne rumstera i sin bädd eller morra lite tyst om det var någon som rörde sig på gården. Om jag glömde gå ut med henne på eftermiddagen kom hon försynt och påminde mig om att det var dags.

Idag är första dagen på det nya året då hustrun gått till jobbet. Och jag är ensam hemma. Verkligen ensam. Den svarta underbara valpen som vi försiktigt bar hem i en balja för tio år sedan har övergett mig. Just när jag behövde henne som mest.

När jag skär upp blodpuddingen kommer tårarna igen.

17 december 2014

Spaghetti alla carbonara

Hur den här rätten ska göras finns det förstås inget svar på och den som påstår sig ha originalreceptet är en lögnare. Det finns säkert lika många varianter som det finns italienare – men så här gör jag. 


Till 4 personer

1/2 kg pasta (Just till Carbonara brukar jag använda bucatini, men det går  förstås bra med vilken lång pasta som helst, t.ex. linguine eller tagliatelle eller vanlig spaghetti.)
1 1/2 hg tärnad pancetta
1/2 gul lök
1/2 dl vitt torrt vin
1/2 dl vispgrädde
5 ägg
1 dl  riven Parmigiano-Reggiano
salt
svartpeppar
olivolja


Gör så här
  1. Sätt på stora kastrullen med vatten. Salta rikligt, minst 1 1/2 matsked! (Om du har induktionsspis behöver du nog inte sätta på plattan än.)
  2. Vispa ihop 4 hela ägg och en äggula med grädden. Riv osten och blanda den med grädden.
  3. Låt stå.
  4. Finhacka löken och fräs den försiktigt i olja tills den mjuknat. Lägg i pancettan och låt den steka med. Häll på vinet och låt det koka in.
  5. Stöt rikligt med svartpeppar i en mortel, stöt den grovt och blanda den med äggsmeten.
  6. Koka pastan 1 minut kortare än det står på paketet.
  7. Häll av vattnet när den är klar, men häll lite av vattnet i en mugg för att ha att späda med vid behov. Det gör inget om det är lite vatten kvar i kastrullen.
  8. Ställ tillbaka pastan på den varma plattan. Blanda ägg- och ostsmeten med pastan och rör ihärdigt hela tiden så att det blandar sig ordentligt. Tillsätt också pancettan och löken. Här kan man behöva späda med lite vatten så att det hela får en krämig konsistens.
  9. Häll upp på varma tallrikar och njut med en god Chianti eller annat italienskt vin.

Det går naturligtvis att använda bacon, men pancetta är lufttorkat sidfläsk och oftast inte rökt (eller bara lite), vilket ger en helt annan karaktär än bacon. Pancetta säljs ofta färdigtärnad i Sverige.

Om du ska göra fler portioner så beräkna ett ägg per person + en extra gula. Alla mått i övrigt är ungefärliga så experimentera gärna själv …

14 december 2014

KLARNA vs. världen

Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att förstå vad de håller på med. De ska helt enkelt ta över världen. Ja alltså inte hela världen så, utan all fakturahantering i världen. Ni har säkert redan sett de oroande tecknen. Det står inte längre Fantomen eller Bonniers på prenumerationsfakturan. Det står KLARNA.

När du köper nåt på nätet från en obskyr elhandel i Vetlanda eller Årjäng så kommer det en faktura från KLARNA


Affärsidén är enkel. Fakturan kommer som ett mejl och du har inte som förr 30 dagar på dig utan betydligt kortare tid, 14 dagar, att betala. Om du blir försenad kommer det omedelbart en påminnelse med 60 spänn extra som ska betalas. Det är kanske inte så märkvärdigt, förseningsavgifter har det alltid funnits, men å andra sidan har det varit 30 dagars betalningsfrist så att man lugnt har kunnat lägga alla fakturor i en hög och betala dem samtidigt en gång per månad. Icke så nu!

Nu har KLARNA förfinat konceptet. 


Häromdagen beställde jag tvål… När jag kom till Slutför köp så stod det:
 

"Klicka på Slutför köp för att genomföra din beställning. Faktura 14 dagar (0 kr) är förvalt. Du kan självklart byta i nästa steg."

Klickar. Då kommer det: 


"Tack för ditt köp!"

Här gäller det att vara alert och läsa ordentligt! Längre ner står det: "Vill du ändra betalningssätt?" och ännu en gång ”Faktura 14 dagar (0 kr)” etc. Klickar där. 


Då kommer rubriken "Ditt köp är klart. Ändra betalningssätt (valfritt)"! Men överst är det förbockat:

"Faktura Betala inom 14 dagar (0 kr i avgift). Få hem din order först och betala sedan i lugn och ro.”

Just så – Betala sedan i lugn och ro!

Är jag riktigt uppmärksam så upptäcker jag nu också att jag har lämnat den ursprungliga webbplatsen och plötsligt befinner mig i KLARNAS domän. Här kan jag nu äntligen, efter att ett antal gånger blivit föreslagen att betala mot faktura, välja kortbetalning.

Det är det här som är det nya. När vi började handla på nätet så var den stora fördelen att slippa fakturor. Att kunna skippa några moment. Att sitta hemma just ”i lugn och ro” och genomföra hela köpet, betala med sitt kort och invänta varorna. Nu återgår man till ett, förvisso moderniserat, men ändå ålderdomligt system med fakturor!

Varför då, frågar man sig? Det finns bara ett svar. För att tjäna pengar på att vi inte betalar i tid! Jag vet inte hur KLARNA lyckats övertyga den ena webbhandeln efter den andra att köpa deras system, men de har utan tvekan lyckats. Genom att förändra ursprungsidén med internethandel, dvs. kortbetakning, använder man uttröttningsmetoder och lägger till ett antal klick för att vi ska tro att ”Faktura (0 kr i avgift)” är det normala och att vi sedan ska ägna ytterligare tid vid datorn för att ”betala i lugn och ro”!

Klarnas slogan är "Simplifying buying" Herregud! Tror de att vi är idioter?

25 oktober 2014

Hägring 38

Vilken fantastisk bok! Vilket underbart språk! Vilken enastående uppläsning!
I går lyssnade jag färdigt på radioföljetongen Hägring 38 av Kjell Westö. Jag är helt tagen och uppfylld av denna bok.
Jag har sporadiskt lyssnat på Radioföljetongen i P1 de senaste åren, men den här gången fastnade jag direkt och det var utan tvekan uppläsaren Stina Ekblads förtjänst.
Lyssna på den! Läs den! Du kommer inte att vara densamma som du var när du började.
Ladda ner alla avsnitten här.

20 september 2014

Mina stekpannor och jag II – den spännande fortsättningen

Nåja, spännande och spännande. Kanske den minnesgoda läsaren kommer ihåg mitt inlägg "Mina stekpannor och jag" här för snart tre år sedan. Jag trodde då att jag hittat en pålitlig kamrat och assistent i köket, men den vänskapen varade bara i ungefär ett år. Sen åkte Anders Petter in, längst in, i skåpet och jag återgick till enbart gjutjärnspannorna.


Men skam den som ger sig. Nu läste jag för några veckor sedan om franska stekpannor i kolstål och önskade mig en sådan i present. I reklamen står det: 
"Ju mer pannan används, desto bättre prestanda får den; ju mörkare den blir, desto bättre blir de naturliga nonstick-egenskaperna." 
Hör ni? Hör ni de ljuvliga orden: den blir bättre med åren! Alla, ja alla belagda pannor blir per definition sämre ju mer man använder dem! Men denna har ingen beläggning och den blir bara bättre med åren!


Låter jag entusiastisk? Jag är det. Jag fick en fransk stekpanna i kolstål av märket "de Buyer"! Den ser inte mycket ut för världen, men jag har nu använt den ett antal gånger och den förefaller hålla vad den lovar, men kommer alltså att bli bättre och bättre dag för dag.


Men jag är ju luttrad så jag kanske återkommer i ämnet nån gång 2017.