– Är du ledsen, frågade jag hustrun i dag på morgonen. Något i hennes ansikte tydde på det.
– Jag kastade bort tre timmar igår på joråvischon kontest, svarade hon. Timmar som kunde ha använts till viktigare saker, sömn t.ex.
Så har det hänt igen. Återigen har vi suttit där och lidit, och till vilken nytta. Tänk att det ska vara så svårt att avstå.
Resultatet då? Man kan förstås glädja sig åt att ingen av de anorektiska, vitklädda, falsksjungande sylfiderna lyckades ta hem vinsten. Eller åt att all bensprattlande energi som helt saknar mål och mening verkligen saknade mål och mening. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur några finländare utklädda till dinosaurier kan kamma hem vinsten med en låt som består av en handfull toner och lika många ord.
Det måste nog tolkas som nån sorts protest.
Behållningen var mellanspelet med riktig musik, riktiga sångare och en koreografi med konstnärligt innehåll. Och Pecka Heinos befriande distans och iskalla sarkasmer.
2 kommentarer:
Tack för dagens suh (skratta ut högt) som det måste heta på svenska.
"anorektiska vitklädda, falsksjungande sylfider".
Själv tittade jag inte på spektaklet. Provade Chardonnay.
"Gråta ut" säger man ju. Det betyder väl att sorgen ger med sig. Tar slut. Upphör, på något vis. "Skratta ut", är det samma sak, fast tvärt om. Att glädjen tar slut, försvinner?
/H
Skicka en kommentar