När det internationella symposiet i Buenos Aires öppnades framträdde Coro Polifónico Nacional de Ciegos (nationella kören för blinda).Det är klart man blir berörd då funktionshindrade människor finner en gemenskap och ett uttrycksmedel för sin gemenskap, men här var det inte fråga om bara det. Det var såinihelvete bra, om uttrycket ursäktas. Det var på en så hög konstnärlig nivå att det inte hade den minsta betydelse att de inte kunde se. Det var musikaliskt briljant; rent, dynamiskt och med ett oerhört starkt uttryck. Jag blundade och njöt!
1 kommentar:
Hilma häftigt... Har inte ens tänkt på att det kan finnas körer där alla är blinda.
Vilket arbete det måste vara att repetera in styckena.
Och...dirigenten...hur gör han/hon...slår han mer takt liksom på något föremål eller hur går det till?
Skicka en kommentar