Bergman och jag II

Skrev för länge sedan om Trollflöjten och min relation till Bergman
Igår kom förstås minnena tillbaka. De intelligenta ögonen, vindtygsjackan och det oändliga tålamodet som ändå syftade till perfektionism. En massa sångare, proffs och amatörer, som aldrig tagit en teaterlektion åstadkom tillsammans en produktion som blev ganska bra, för att inte säga mycket bra. Jag tror att tålamodet den gången mycket bottnade i Bergmans respekt för musiken. Det var ändå inte riktigt hans gata och hans möte med den milde Eric Ericson, som dirigerade, satte nog sin prägel på hela samarbetet.