Har börjat sova dåligt igen. Vaknar tidigt, innan tidningen kommit. Sommarmorgnar är inte att förakta, tvärtom. Till och med i stan har de sin charm. ”Fågelsången” är dock mest kajors skränande, men stillheten finns där, fläckvis mellan kajorna. Och ljuset. Det matta, gråskimrande ljuset.
Ensamheten är stimulerande. Mina möten med mig själv medan huset sover är givande. Då kan jag skriva och komponera. Ljudlöst (för omgivningen) komponerande vid datorn. Och läsa. Just nu Stagnelius. Tänk att Stagnelius blivit poppis igen – min ungdoms idol. ”Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.” Norén vet var han ska hämta inspiration. Min egen Stagneliusfavorit var ”Till förruttnelsen”.
2 kommentarer:
Tidig morgon är fint, trots att jag är nattmänniska. Men vaknar jag på landet en tidig morgon går jag ut.
Till soluppgången, oavsett väderlek. Njaa,,,ibland stannar jag kvar i sängen. Men jag HAR faktiskt gjort det någon gång.
Underbar morgon. Är alltid glad att jag vaknar, alternativet är ju inte bra misstänker jag.
Du kanske semstrar för fullt nu. Pausar från nätandet också kanske. Men kanske att du skulle kunna avge en liten rapport från allt semstrande? Det vore trevligt.
Och bara så du vet så har du en utmaning att hämta här
Och happy sommar to you.
Skicka en kommentar