Om läsvanor

”När jag själv en gång står framför Sankte Per och ska göra det stora bokslutet, då vet jag inte vad han tycker om all tid jag har lagt ner på dåliga deckare.”

Det skriver Lotta Olsson i DN idag apropå bokrea och läsvanor. Hon kryddar också med ett Dag Hammarskjöldcitat:

”Hur svider ej minnet av var stund jag svindlar bort".

Mina egna läsvanor började i 10-årsåldern och under en femårsperiod slukade jag många böcker i veckan. På Lunds stadsbibliotek plöjde jag Hce-hyllorna i bokstavsordning. Hade jag fastnat för en författare läste jag allt som fanns av denna/denne. Bokhyllorna i hemmet försåg mig med alla Selma Lagerlöf, Wilhelm Moberg, Runeberg etc.

Sedan ströläste jag under många år, men hade en intensiv period i fyrtioårsåldern då jag återigen läste systematiskt – bara kvinnliga författare.

Nu går det trögare igen, men somrarna får vara läsperioder. Tyvärr har jag allt svårare att hitta något jag tycker om. Jag läser hellre en diktsamling än en roman. Hellre en biografi än en deckare. Mina krav på texten har ökat. Jag är allergisk mot dåliga snabböversättningar och mot förutsägbara (Kanske inte alltid förutsägbara i själva problemlösningen, men i persongalleriet och karaktärerna.) deckare i svensk småstadsmiljö…

Men jag skäms inte för mina "bortsvindlade stunder". Böcker får vara tidsfördriv. De får vara ett sätt att koppla bort vardagen och stressen och ett sätt att skapa ett inre rum för egna tankar. För den skull måste de inte vara bildande och utvecklande. Men det är ju bra om de är det.