En liten språklig betraktelse så här i sommarregnet.
Den här nyheten presenterade DN på min Googlestartsida i morse:
Språknörd som jag är trodde jag förstås att det handlade om den nya lagen om svenska språket som trädde i kraft den 1 juli. Jag klickade och såg detta:
I Tel Aviv? Nu förstod jag att det var något lurt och mina ögon fokuserade på hela rubriken:
Ordet ”svenska” kan betyda både ’svenska språket’ och ’svensk kvinna’. Så är det inte på engelska, franska eller tyska. Där uppstår aldrig dessa tvetydigheter.
1 kommentar:
Minnen kommer till mig, om danskor, eller var det dansskor. Finskor - och här behövs det inte något auditivt s.
Eller vad det skulle heta.
Skicka en kommentar