Cappuccino utan skum - Uppdaterad

Min morgoncappuccino saknar skum.

Vi har alla råkat ut för det. Att hamna i händerna på reservdelsavdelningar, tekniker och obegripliga system när en apparat har upphört att fungera. Trots min långa livserfarenhet, hyfsad utbildning och god omvärldsorientering, står jag mig slätt då jag kommer i kontakt med en viss typ av system. 

Här är ett exempel.

Vår två (drygt) år gamla espressomaskin har, på den arm som levererar ånga till den mjölk som ska skummas till cappuccino, en liten liten gummipackning, ca 8 mm i diameter, som nyss bestämde sig för att gå sönder.

Jag mejlade då till Kaffegrossisten som jag köpt maskinen av. Nämnas bör att jag betalde drygt 6000 kr för maskinen. packningens värde torde, om man mäter dess andel av maskinens totala volym, motsvara 4–5 öre. Jag bifogade en bild på den trasiga packningen och skrev:

Hej!

Jag har en Saeco som jag köpte hos er för drygt två år sedan. Den fungerar fortfarande fint, men behöver en ny packning till hetvattenröret. Det är den lilla gummipackningen överst på bilden som sitter runt pipen på ångröret. Maskinen är en "Odea Giro Plus" med serienummer 9008SA40316613.

Kan ni skicka en sådan?

Efter mindre än ett dygn fick jag följande svar:

Hej,

Tack för din förfrågan.

Vi hänvisar dig till Saecos servicecenter

InfoCare AB

Låsblecksgatan 7

589 41 LINKÖPING

0776700303

Varmt välkommen åter till oss på www.kaffegrossisten.se. Vi rekommenderar dig att prova vårt fina kaffe som vi importerar från Italien, ett kaffe som slår det mesta. En av våra storsäljare är Mokaflor 80/20.

Mvh,

KaffeGrossisten

Nu var jag ju inte ute efter att få rekommendationer om nya italienska kaffesorter utan bara efter en liten packning. Nåja, jag skrev till InfoCare AB (I hastigheten noterade jag inte att företaget fanns i Linköping – samma stad som min maskin, "Odea Giro Plus" med serienummer 9008SA40316613.):

Hej!

Jag har en Saeco espressomaskin som jag köpte hos Kaffegrossisten för drygt två år sedan. Den behöver en ny packning till hetvattenröret. Det är den lilla gummipackningen överst på bilden som sitter runt pipen på ångröret. Maskinen är en "Odea Giro Plus" med serienummer 9008SA40316613.

Kan ni skicka en sådan?

Med vänlig hälsning,

Hans L

Även InfoCare, fast nu hette de inte InfoCare utan ”SWEITW Kundcenter”, enligt mejlavsändaren – och befann sig i Växjö – svarade snabbt (och käckt), med följande besked:

Hejsan Hans,

Du kan vända dig till din återförsäljare så kan de numera beställa delar/tillbehör åt dig.

Så vänligen gå den vägen så kommer de kunna hjälpa dig vidare.

Med Vänlig Hälsning

Anna Trygg

Lagkapten

Kundcenter           

Dessutom kom ytterligare ett svar från Team Manager Henrik Fagelberg (I Linköping!), InfoCare:

Hej,

Alla förfrågningar om delar samt eventuella köp sköts numera i ett system som heter xPos. Det är butiken du köpte produkten i som ska hjälpa dig med detta.

Det är relativt nytt så jag förstår om butiken kanske inte kände till det men om du vänder dig till dom igen med ovan information så ska det lösa sig.

Med Vänlig Hälsning

Henrik Fagelberg

Team Manager

InfoCare CS  AB

Låsblecksgatan 7

589 41 Linköping

Nu började det kännas lite jobbigt. En viss förtröstan kände jag dock efter att ha fått besked av en Lagkapten och en Team Manager, båda med namn. Men den här gången ringde jag till Kaffegrossistens kundtjänst ”08-568 702 80 helgfria vardagar mellan kl 8:00 - 19:00”. (Varför kan folk inte lära sig att det lilla strecket mellan klockslag betyder ”till” och inte ”och”?)

Efter att ha förklarat mitt dilemma för en vänlig kvinna utan namn hänvisade hon mig till Kaffegrossistens serviceavdelning:

– Kan du vara snäll och koppla mig dit?

– Nej du måste mejla.

– Men jag skulle behöva tala med en person. Jag har redan mejlat.

– Nej du måste mejla.

– Men kan du inte ge mig ett namn och ett telefonnummer?
– Nej, serviceavdelningen kan bara nås via mejl!

– Suck!

Jag mejlade åter info@kaffegrossisten.se, infogade svaret från Henrik Fagelberg (I Linköping!) och skrev:

Hej igen!

Infocare hänvisar tillbaka till er. Se inklistrat mejl här nedan. Jag har köpt maskinen hos er och förväntar mig ett snabbt svar samt snabb och god service!

Med vänlig hälsning,

Hans L

Nu kom det ett ganska kryptiskt svar från Kaffegrossisten, fortfarande anonymt:

Hej,

Som Info Care mycket riktigt påpekar är det inte någon information som nått oss. Vi har bett om sådan information. Tyvärr omöjligt att svara på hur fort det går att få in oss i denna nya och för oss okända rutin. Verkar onekligen litet tillkrånglat i just detta fall eftersom du själv råkar befinna dig i samma stad som Philips Saeco valt att ha sitt svenska servicecenter för Saeco.

Mvh,

KaffeGrossisten

Nu började jag fundera på vilken häst jag skulle satsa på. Den kryptiska formuleringen ”eftersom du själv råkar befinna dig i samma stad som Philips Saeco valt att ha sitt svenska servicecenter för Saeco” gjorde mig också förundrad. Var det fel av mig att befinna mig i samma stad? Vad var det som var tillkrånglat?

Vi det här laget hade jag, Anna Trygg, Henrik Fagelberg, samt de anonyma personerna bakom Kaffegrossisten och Kaffegrossistens kundtjänst sammanlagt lagt ca två timmar på det här ärendet. Med ett konsultarvode på 1500 kr/tim har den lilla gummipackningen hittills kostat 3000 kr – halva kaffemaskinens inköpsvärde.

Vad skulle jag göra? Jag funderade på att i min vidare kommunikation med ”Kaffegrossisten” underteckna mina mejl med enbart ”Dirigenten” och låta bli att ange mitt telefonnummer varje gång… Jag avskyr att kommunicera med namnlösa personer så jag valde Henrik Team Manager, han förföll ändå vara en hyvens person, så jag skrev, och bifogade Kaffegrossistens senaste svar:

Hej Henrik!

Det här svaret (nedan) fick jag från Kaffegrossisten. Nu är det så att mitt morgonkaffe väntar på sitt skum och jag tänker inte lägga så mycket mer av min fritid på att få er att tala med varandra. Jag tycker att ni ska hantera det själva och dessutom - båda parter - se till att ni har nöjda kunder. 

Kaffegrossistens kundtjänst vägrar att ge mig ett personnamn och ett telefonnummer så därför sätter jag större tilltro till dig som både har namn, telefonnummer och dessutom en adress i samma stad som jag bor och verkar i.

Kan du inte vara vänlig och lösa det här lite snabbt åt mig? Det handlar om en pytteliten gummipackning på ca 8 mm vars värde torde vara obetydligt så länge vi inte sysselsätter varandra med mer mejlkorrespondens. 

Jag kan sätta mig på min cykel och uppsöka dig i Sviestad så kanske du kan ha en packning i beredskap? Eller ska den kanske beställas från Italien, Pakistan eller Taiwan?

Snälla, fixa en packning åt mig - och lämna xPos utanför!

Med vänliga nattliga hälsningar,

Hans L

Henrik skrev jag nyss till och klockan är över midnatt så han har förstås inte hunnit svara, men jag väntar med spänning…

Fortsättning

Kl. 07.21 i morse kom det svar:

Hej Hans,

Jag förstår att det blir lite frustrerande när man bollas fram och tillbaka så här och vi ska göra vad vi kan.

Jag har kontaktat kaffegrossisten och informerat dom om hur dom ska gå tillväga för att hjälpa dig med detta. Jag har även bett dom återkomma direkt till mig om det skulle bli några problem så ska jag ta och lösa det på något annat sätt.

Med Vänlig Hälsning

Henrik Fagelberg

Team Manager

Yes! Jag hade satsat på rätt häst! Henrik är en hyvens kille och jag anar slutet på det skumlösa livet. Jag svarade:

Hej Henrik!

Det låter lovande. Var snäll och hör av dig när du vet mer om hur - och framför allt när - det slutar. Stort tack för hjälpen.

Med vänlig hälsning,

Hans

Men vänta bara. Kl. 13.46 kom ett nytt mejl från min räddare i nöden:

Hej,

Som du vet så är hanteringen kring det här med Philips reservdelar och då det finns tusentals återförsäljare runt om i Sverige så tar det naturligtvis lite tid innan alla får korrekt information.

Som jag skrev till dig innan har jag delgett Kaffegrossisten det dom behöver veta för att kunna hjälpa sina framtida kunder.

Vi har noterat att ärendet skrivits om på din blogg och för att det här inte ska anta felaktiga proportioner så väljer jag att kringgå rutinen som satts och kommer idag att skicka två packningar till dig så vi inte behöver vänta på att beställningen ska komma in.

Det är lite svårt att se på din bild exakt vad det är du behöver men vi tror att vi prickat rätt. (Ytterligare en anledning till att detta bör gå via dom rätta kanalerna, dvs så vi får produktnummer på delen)

Skulle det vara fel, återkom så ska jag se till att rätt skickas ut.

Dessa skickas idag med brev till:

HANS LUNDGREN

Hunnebergsgatan 27 C

582 34 Linköping

Med Vänlig Hälsning

Henrik Fagelberg

Team Manager

Hade jag varit Henrik hade jag också googlat för att se vem den där ettrige Lundgren var och jag tycker han handlat helt rätt och korrekt. Jag svarade nyss:

Hej Henrik!

Ett ännu större tack! Fint ordnat. Vi får hoppas att det är rätt. Såg att du googlat fram min blogg och oavsett om det påverkade hanteringen eller inte så tycker jag att du hela tiden handlat sympatiskt och korrekt, men ibland är det besvärligt att vara kund. 

Och även mitt jobb har sina vedermödor...

Bästa hälsningar,

Hans

Ps. Du kan läsa om den spännande upplösningen på bloggen ;)

Vad lär vi oss då av detta?

Jag har handlat väldigt mycket saker på nätet de senaste åren och i de flesta fall har det fungerat alldeles utmärkt. En mobiltelefon som jag beställde från Portugal var felaktig och efter mejlkorrepondens kom det en ny. En skrivare som inte fanns i lager gjorde att firman ringde upp mig och föreslog en annan. En tvättmedelssajt ringde också upp efter att jag ställt några frågor per mejl. Etc.

I den här affären blev jag både korrekt och vänligt bemött och fick också god hjälp till slut. Men det tog sin lilla tid – och orsakade stor frustration.

Kaffegrossisten måste dock skärpa sig. Man svarar inte på mejl utan att lämna sitt namn och telefonnummer. Det är både oartigt och osmart och gjorde mig illvilligt inställd. Det som på webben ser ut att vara ett stort företag är dock ett mycket litet, som ägs av makarna Mona och Peter Hjelm. Enligt allabolag,se har de en person anställd. Det är naturligtvis tufft att vara småföretagare, men jag är säker på att man skulle tjäna på att vara mycket mer personlig i sin kontakt med kunder. Men det är förstås ett val man gör. Jag kommer i alla fall inte att handla där mer.

Om turkar och den turkiska musiken

Den turkiska musiken var ett studentsällskap i 1820-talets Uppsala som senare gav upphov till Juvenalerna som senare blev förebild för Juvenalorden.

Marcus Priftis artikel "Turk på burk och svensk rasism" i dagens Svenska Dagbladet tar upp beteckningen turk som ett allmänt begrepp på personer av utländsk härkomst. Han skriver: "Men greppet att klumpa ihop alla mörkhåriga personer i en övergripande kategori och kalla den för ”turk” är avsevärt äldre. ”Turken” har i själva verket i åtminstone 500 år varit en av de viktigaste projektionsytorna för hatet mot muslimer, en av de rasismer som har längst historia i Europa och som idag blivit den troligen mest politiskt relevanta rasismen i Sverige."

Begreppet är naturligtvis idag i grunden djupt rasistiskt, men det måste också i det historiska perspektivet ses som en beteckning på något orientaliskt och allmänt okänt. Begreppet turkisk förekom i andra sammanhang, t.ex. "turkiska cigaretter" – som i många fall kom från Grekland.

Åter till Uppsala. I Gunnar Wennerbergs "Gluntarne", nr 3 "Upsala är bäst" sjunger Glunten och Magistern:

Nej! Ingenstäds i vida världen finns en vrå,
där man hela dygnet om kan leva så
utan risk och bara immerbadd gå på
just som turkar och få heta folk ändå.

Den turkiska musiken i Uppsala musicerade "utomhus med visselpipa, grytlock, lergök harskramla och liknande" och ställde till så mycket förtret för stadsborna att rektor förbjöd den att framföra sin musik utomhus.

"Turkiska" instrument gjorde sitt intåg i svensk militärmusik på 1700-talet i form av triangel, bäcken (cymbaler), gong, m.m. och turkarna hade själva fått instrumenten från arabiska folk redan från 1200-talet. Hos Bellman förekommer turkiska instrument i form av trummor, flöjter, skalmejor, trianglar och cymbaler.

Den turkiska musiken och turkarna blev således symboler för en högljudd och främmande – och kanske skrämmande – musik.

Nya goda sommarrecept!

Semester innebär understundom en del experimenterande i köket. Här är två lyckade försök som uppskattades mycket av försökskaninerna. Båda innehåller färska grönsaker som hör säsongen till. Lågt GI. 

Ankbröst med vitkål och lingon

4 personer

2 ankbröst

½ färskt vitkålshuvud eller ett huvud spetskål

3 msk rårörda lingon

½–1 dl vispgrädde

Sätt ugnen på 200°. Skåra ett rutmönster på ankbröstens skinnsida med en vass kniv. Salta och peppra runt om. Bryn brösten bara på skinnsidan i smör på stark värme så att de får färg. Lägg dem i en ugnsform med skinnsidan upp och stick in en stektermometer i den tjockaste delen. Stek i ugnen till 62°.

Ta under tiden bort stocken ur vitkålen och skär den i mycket tunna skivor. Bryn den i smör eller olja i en stekpanna ca 15–20 minuter. Salta och peppra. Tillsätt på slutet grädden och lingonsylten. (Jag rårör min lingonsylt på lingon och råsocker, vilket är nyttigare och mycket godare än all annan lingonsylt!) Rör i pannan så att allt blandar sig. 

Ta ut ankbrösten då de är färdiga och låt dem vila i 10 minuter i folie. Skär sedan upp dem i 15 mm tjocka skivor. Lägg vitkålen på tallrikar och ankskivorna ovanpå.

Till detta serverar jag en tomatsallad på färsk rödlök, lokala plommontomater med en dressing på rödvinsvinäger, olivolja, salt och peppar. 

Drick en god Bourgogne till, t.ex. Cuvée Margot (5447).

Torskfiléer med fänkålsröra

4 personer

6 hg torsk (odlad)

1 stor, eller två mindre fänkålar

1 färsk gul lök

2 klyftor vitlök
1 msk honung

1 grön paprika

1 röd paprika

2 dl torrt vitt vin

2 dl riven parmigiano reggiano

1 msk starkt paprikapulver

Sätt ugnen på 200°. Finstrimla löken, vitlöken och fänkålen och stek den på medelvärme i ca 15 min. Finstrimla paprikan och tillsätt den på slutet tillsammans med vinet. Krydda med honung, salt och peppar och låt puttra ytterligare 10 minuter.

Skär torsken i portionsbitar. Häll upp grönsaksröran i en ugnsfast form och lägg torskbitarna ovanpå. Salta och peppra på torsken. Sätt in i ugnen 8–10 minuter. Ta ut torsken när den är genomkokt och strö parmesanen över och därefter paprikapulvret. Sätt ugnen på grill och gratinera i ett par minuter. 

Servera med ett gott vitt vin, t.ex. Leth Duett Riesling Grüner Veltliner (4587).

Sista sonen ut

Före 1968 kunde man "ta studenten" i Sverige, dvs. avlägga studentexamen. Mellan 1870 och 1905 hette det mogenhetsexamen. År 1864 infördes examen vid läroverken; före det avlade man nödvändiga prov vid det universitet som man skrevs in vid. Den brådmogne Atterbom var 15 år då han skrevs in vid Uppsala universitet.

I morgon går min yngste son ut gymnasiet. Blir student, eller tar studenten, eller vad man nu ska säga. Mycket är annorlunda. Mössorna är redan påtagna vid en särskild ceremoni. Balen är avklarad för flera veckor sedan. Betygen är satta och meddelade abiturienterna. Den sista veckan före ”utspringet” har ägnats åt umgänge, festande och diverse avslutningsaktiviteter. Själva studentdagen inleds med traditionell champagnefrukost och fortsätter med skolavslutning i Crusellhallen och sedan utspringet, flakåkningen, en kort mottagning i hemmet och därefter nytt festande med de inom kort skingrade klasskamraterna.

Den här gossen har presterat det bästa betyg någon har fått i min familj. Betydligt bättre än far (inte så svårt) och mor (svårare).

Då mina vänner med tonårsbarn har beklagat sig över hur deras telningar tillbringar timmar framför sina datorer med dataspel och andra onyttigheter har vi kunnat konstatera att även vår son tillbringat större delen av sin vakna tid vid datorn. Där har han dock inte ägnat sig åt dataspel, utan inhämtat mer kunskap än den skolan förmedlat, skaffats sig ett enormt nätverk av likasinnade över hela världen, lärt sig några extra språk och producerat utmärkta artiklar och andra nyttigheter. Datorn och Internet har varit det oändliga biblioteket som omedelbart gett svar eller stimulerat till ytterligare kunskapsinhämtning och forskarmöda. Dessutom har där funnits ett socialt nätverk som gjort världen mindre och umgänget större.

Vi är oerhört glada för hans skull. Han är väl rustad då det gäller det intellektuella. Så småningom lär han sig säkert också att laga den mat han behöver för att inte hungra, knyta sin slips och borsta sina skor. Men det viktigaste av allt är att han haft en god skoltid – tack Brokinds skola, Engelska skolan och Folkuniversitetets gymnasium – och att han har många vänner, verbal förmåga, social talang och skolning.

Lycka till med livet, min älskade son!

Ursäkter och beklaganden

Faan också!

Jag har skrivit om det förr.

Jag blir så besviken på personer som inte kan be om ursäkt. I stället beklagar man det inträffade och därmed har man undandragit sig det personliga ansvaret. Det gäller politiker, affärsinnehavare, telefonoperatörer, kommunala tjänstemän och andra: "Jag beklagar det inträffade. Det ska inte hända igen."

Var finns det personliga ansvaret? Var finns integriteten och självkänslan? Kurage? Förstår de verkligen inte att den som är ledare och chef faktiskt har ett ansvar? Förstår de inte att de blir mycket bättre ledare och chefer om de tar ansvar?

Eller är det bara en språklig fråga? Inser man inte skillnaden mellan en ursäkt och ett beklagande? För mig som är drabbad är skillnaden himmelsvid! Det handlar om förtroende. Det finns inget bättre sätt att vinna respekt och andra personers tillit än att erkänna att man gjort fel och ta ansvar för sina handlingar.

En kommunal verksamhet som jag som kulturarbetare är beroende av hade gjort fel, vilket drabbat min verksamhet negativt och jag mejlade den ansvarige och krävde en förklaring och en ursäkt. H*n erkände utan omsvep att de klantat sig, men ursäkt? Jag beklagar...

Deus ex machina

Fredag kväll. En god måltid med lika goda vänner är just avslutad. Då bestämmer sig kaffemaskinen Saeco, för stunden omdöpt till Psycho, för att strejka. Det meddelar den genom att lysa eller blinka med samtliga lampor och symboler. Instruktionsboken åker fram och alla delar som går att ta bort plockas loss och rengörs. Inget hjälper. Middagen får avslutas med te. Misär.

Lördag. Under dagen tas dammsugaren fram och maskinens samtliga porer djuprengörs. Nu blinkar den med sina symboler och lampor i nya kombinationer. Instruktionsboken lusläses igen. Vid 22-tiden, efter otaliga övertalningsförsök ger Psycho plötsligt upp och bestämmer sig för att leverera. Två efterlängtade espresso - ett dygn försent.

Söndag morgon. Ordningen återställd. Saeco är åter på banan.

Nyårsmeny 2011

En klassisk meny

Meny

• Toast Skagen
• Cœur de filet provencale
• Ostar
• Chokladmousse

Viner

• Veuve Clicquot
• Schloss Vollrads Riesling Trocken
• Crozes-Hermitage Les Launes
• WesterVin Vitt

Ostar

• Cheddar Tickler
• Ossau iraty
• Testun al Barolo
  

Den sista osten var en utomordentligt trevlig bekantskap. En ko-/getmjölksost som fått marinera i restprodukten av tillverkning av Barolovin (druvan nebbiolo), med druvskal och allt runt osten.

God mat, goda viner, trevliga vänner. En bra torsdagkväll!

Om metaforer

Att använda metaforer är en konst och om man inte behärskar den bör man nog avstå från att försöka. I tidningstext blir det ibland så slentrianmässigt att de som skriver inte längre ser vad de skrivit. Den klassiska betydelsen av en metafor är att den ska vara estetisk och retorisk. Missar man båda dessa led når man inte sin läsare och i stället för att uppnå den avsedda effekten blir texten snarare anstötlig och obegriplig.

I dagens Corren står bland annat denna rubrik: ”Juholt når ny botten”. Antingen är botten nådd eller så är den det inte. Det påminner lite om något jag läste för länge sedan: ”Den ser ut som en boll, fast lite större.”

En debattartikel i samma tidning börjar ”Under hösten har sandlådekriget mellan Norrköpings och Linköpings kommuner accelererat.” Ska man använda krigsmetaforen så heter det att kriget har ”trappats upp” – ingenting annat. Krig accelererar inte.

Kamutbröd

Så var jullimpan klar!

Hittade äntligen kamutmjöl som brödgurun Martin rekommenderar.

Mina stekpannor och jag

Livet är inte lätt. Och orättvist tycker jag. Jag äger sedan länge två utomordentliga gjutjärnsstekpannor av märket RONAB, tillverkade fordom i Ronneby. Tillverkningen är sedan länge nedlagd, men pannorna förekommer regelbundet på Tradera och Blocket och hittar du en så tveka inte – de är ovärderliga.

Men så var det det där med tyngden. Kanske vore det praktiskt att ha en lättare panna för korv, bacon, ägg och omelett? Så jag begav mig på jakt på nätet och började med att läsa tester. ICA:s var oväntat bäst i test! Iväg till ICA i Tannefors. Den kostade nästan inga pengar alls. Men redan vid första försöket snurrade den som en karusell på spishällen! Va? Det minsta man kan begära av en stekpanna är väl att den är plan i botten? Ringde, mejlade och klagade. Efter många turer, där ICA bland annat tyckte att jag skulle skicka in min snurrande tingest, kom det en check – att lösas in mot en ny stekpanna. Iväg till Tannefors, hem med en ny. Men vaf? Karuselltricket igen! Satan!

Så mindes jag att min svåger har en mycket bra stekpanna. Ringde och fick namnet Hackman, och ett produktnummer. Googlade efter lägsta pris och noterade att modellen förstås var utgången och ersatt av "Matador" med "unik Ceratec beläggning med non-stick yta". Den visade sig vara plan i botten och fungerade fint någon vecka, men långsamt började baconet fastna och efter ytterligare några veckor satte sig allt, oavsett hur mycket olja eller smör jag använde och Matador fick respass och RONAB trädde åter i tjänst.

För några veckor sedan var jag så inne på Cervera (Uttalas det 'tjärvera' – och vad betyder det?) för att köpa kolsyra till bubbelvattenmaskinen och frågade på måfå om de hade någon stekpanna som fungerade. Det visade sig att jag ställt frågan till en professionell stekpannekonnässör och jag fick mig till livs en föreläsning som innehöll all tänkbar stekpannekunskap och erfarenhet. Det bästa jag kunde välja var en Demeyre för det facila priset av 3 500 kr. Som hittat! Nåja, jag var ju inte dummare än att jag också frågade efter den näst bästa.

Efter att ha gått hem och konsulterat såväl internetbanken som hustrun, gick jag tillbaka och köpte en Stenfors (Anders Petter) för 600 kr, den näst bästa.

Nu är den använd i några veckor och har hittills levt upp till alla mina krav. Hur länge den tänker göra det återstår dock att se. Man kan utan tvekan säga att jag blivit skeptisk... Det är alltså min FJÄRDE stekpanna i år! Jag har lagt ut 1 500 pix, drygt 100 spänn i månaden för att kunna steka bacon! Nästa år ska jag öppna ett sparkonto – bara för stekpannor.

Entrecôten steker jag fortfarande i RONAB.

Världens godaste sillinläggning

Nu nalkas julen och jag har semester! Jag bryr mig inte så mycket om gran och julklappar och sånt. För mig är julen familjen, umgänge och mat. Och nu är den allra viktigaste matdetaljen avklarad. Världens godaste sillinläggning. Tyvärr var den sill (som vi medelsvenskar skulle kalla strömming), som jag fick tag i, mindre än någonsin. Ungefär i storlek som skarpsill. Men den var färsk och fin så den är säkert god om en vecka. Har du aldrig gjort Brantevikssill så är det ännu inte för sent. Receptet hittar du här: http://hanslundgren.blogspot.com/2008/12/brantevikssill.html Världens godaste sillinläggning!

En morgon inte som andra

Det händer inte ofta att jag är sjuk, men när jag är det är det nästan alltid nån svårdefinierad "sjukdomskänsla" och allmän trötthet. De senaste dagarna har jag vaknat med feberkänsla i kroppen, tagit en magnecyl och sen har dagen varit nästan som en vanlig dag. Fast sjukdomskänslan har återvänt på kvällen.

Det värsta med morgnarna är dock att min tinnitus piggnar till när jag är sjuk. Tänk dig att du står på dirigentpulten med en symfoniorkester framför dig. De enda som spelar är förstafiolerna. Rakt in i ditt vänstra öra. Och de är många, minst 30 man. De spelar alla ett unisont fyrstruket g, nästan rent, i fortenyans. Helt utan dynamik och vibrato.

När jag sen stigit upp är det lite som Haydns avskedssymfoni. Första fiolerna troppar av en efter en tills det bara är en kvar – envist spelande sitt g – och med ett elakt leende, som för att påminna mig om att kollegerna kommer att vara tillbaka morgonen därpå.

Tinnitusen är alltid starkast på morgonen, men de här morgnarna har den varit helvetiskt stark. Men nu, efter fyra år, vet jag att min hjärna efter ett par timmar börjar ägna sig åt annat och därmed ignorera fiolerna.

SJ missbrukar sin monopolställning

Det är pinsamt att SJ vägrar att kommunicera med sina kunder. De flesta moderna företag som säljer varor eller tjänster har förstått vikten av att ha goda kundrelationer. Man har förstått att kunderna utgör själva förutsättningen för företagets existens.. Men så icke SJ. Här verkar kvarlevorna av ett ålderdomligt myndighetstänkande fortfarande frodas. Handläggningen av kundärenden tillåts ta månader och försök till kommunikation bemöts med tystnad. I stället för att upprätta goda kundrelationer väljer man att förnedra sina kunder.

Den 10 juli råkade jag ut för en incident vid en resa med SJ. Den 23 juli skrev jag till SJ och rapporterade händelsen. SJ:s e-postsystem registrerade ärendet och skickade ett automatsvar där man lovade att återkomma. Därefter tystnad. Den 12 september skickade jag en påminnelse till SJ:s kundtjänst (kundtjanst@sj.se) med kopia till SJ:s vd Jan Forsberg (jan.forsberg@sj.se). Tystnad.

Med den monopolställning SJ har är den här typen av bemötande, eller snarare icke-bemötande, förstås både effektivt och kostnadsbesparande. Om jag är en nöjd kund eller inte har ringa betydelse och man vet att jag kommer att fortsätta att resa med SJ eftersom det inte finns några alternativ.

Men det är pinsamt och förnedrande.

Leden glesnar

De verkligt intellektuella giganterna finns snart inte mer. Jag tror aldrig att jag någonsin åter kommer att möta någon som mer liknar en renässansfurste än Augustin Mannerheim. Han var oerhört bildad och beläst, en verklig estet och en skicklig musiker. Därtill var han jägmästare och under lång tid godsägare.

Efter mina konserter – ibland i pausen – kom han ofta fram och diskuterade sina intryck av musiken. Han var en person som med rätta tog plats.

Jag hade en stående inbjudan att besöka honom för att diskutera hans Goetheöversättningar, framför allt de texter som Schubert tonsatt. En inbjudan som jag aldrig hörsammade. Det grämer mig oerhört.

Jag måste lära mig att ta vara på tiden innan det är för sent.

Skald, stig genom nattens dörr
kungarak till skuggornas skara!
Oförgängligt
strängaspelet, ditt silverklara,
ljuder ännu för oss som förr.
(Heidenstam)

Vikariernas tid

I morgontidningen är sidorna färre, bilderna större, ämnena tunnare, felstavningarna fler och artiklarna obegripligare och ointressantare.

I köttdisken vet inte flickan vad hon säljer – ej heller i ostdisken. Fiskdisken är stängd.

Väderpresentatören i tv är så nervös att han glömmer att andas och andas på fel ställen. Inte ett ord av de han säger är begripligt.

Distriktssköterskan däremot är ordinarie. Trevlig, trygg och kompetent.

Och sen pratar vi om vad som är viktigt i livet.

Det är ett problem att personer med ekonomiskt makt, i det här fallet de som låter sig representeras av Svenskt näringsliv (I den här frågan tror jag faktiskt att många företagare baxnat vid läsningen av rapporten och inte alls ställer sig bakom formuleringarna.) faktiskt tror att de sitter inne med sanningen, eller lösningen på det som de upplever som problem.

Att de faktiskt kan ha fel, tror jag inte riktigt att de kan förstå. Om man hela tiden tror att tekniken och industrin är det enda som bygger ett samhälle – ja då är det samhället riktigt illa ute.

Va? är det inte? Nej, det är människorna som bygger samhället. Och vi människor är, turligt nog, olika. Vi har olika behov och olika förmågor. Men några saker har vi dock gemensamt, och det viktigaste är behovet av kultur. Med kultur menar jag då begreppet i dess vidaste bemärkelse, just det som gör oss till människor. Humana varelser. Humanister. Vi är nämligen beroende av varandra – annars är det inget samhälle. Den som ställer värden mot varandra, i stället för att jämka samman dem, är inte samhällsbyggare utan samhällsomstörtare.

Svenskt näringsliv talar i sin rapport maliciöst om ungdomar som inte vill arbeta, om studenter som inte är särskilt intresserade av att studera, att de saknar livsplan, att några tar utbildningsplatser för mer motiverade etc. Hade detta varit en partipolitisk rapport och inte handlat om utbildning, hade det inte rått någon tvekan om att den kom från Sverigedemokraterna. De nedlåtande formuleringarna och vi-och-de-tänkandet saknar motstycke.

Men problemet är alltså att detta är en rapport från Sveriges ekonomiska makthavare. De som tror att alla livets värden går att mäta i tid och pengar. Det gör mig bekymrad och bedrövad och jag undrar hur de har fått sin snedvridna människosyn.

Vi har behov av kultur. Den är nödvändig för vår överlevnad. Kultur är gemenskap. Kultur är stimulans av tanken och tänkandet. Kultur är också känslomässig beröring och stimulans – och inte minst samtal om dessa ting. Kultur är gemenskap.

Ett livskraftigt samhälle måste ha råd med kultur.

Jag bävar för konsekvenserna av den klyfta Svenskt näringsliv nu har sprängt mellan vi och de. Den är minst lika farligt reaktionär som de mörkaste politiska högerkrafter.

Jag skulle vilja ge dem (vilka de nu är) en kurs.

En kurs där vi läser Fröding, Lagerkvist, Heidenstam, Strindberg, Lindgren (ja både Torgny och Astrid), Elsie Johansson, Kristina Lugn och Kerstin Ekman; där vi lyssnar på musik av Hugo Alfvén, Paula af Malmborg, Karin Rehnqvist, Ingvar Lidholm, Sven-Erik Bäck och Sven-David Sandström och ser några pjäser av Lars Norén, Strindberg, Stina Oscarson, Kristina Lugn och Sara Stridsberg.

Och sen pratar vi om vad som är viktigt i livet.