2007/08:658 Ljudföroreningar i offentlig miljö
Vår offentliga miljö ska vara möjlig att dela för alla medborgare. Denna ska då inte onödigtvis förorenas med sådant som gör att några hämmas av att vistas där, eller till och med kan ta skada.
Med stor framgång har vi i Sverige successivt rensat de offentliga rummen från den passiva rökningens hämmande och skadande effekter på människor som inte vill utsättas för detta. Intrånget på rökarnas sedan tidigare uppfattade ”rättighet” att sprida rök i lokaler som alla har tillgång till har härvidlag bedömts underordnad i förhållande till rätten för alla andra att slippa exponeras för rök då de vistats där. Lagregleringen på detta område har sannolikt också förbättrat folkhälsan, då den passiva rökningens skadeverkningar i dag får anses som väletablerade medicinska fakta.
Men på liknande sätt föreligger fortfarande andra föroreningar i gemensamma offentliga miljöer, vilket kräver politiskt övervägande huruvida dessa är acceptabla ur rättighets- och potentiellt skadlighetsperspektiv för folkhälsan.
I många offentliga lokaler läggs i dag en matta av bakgrundsljud ut från olika högtalare, och ofta är ljudnivån så pass kraftig att den stör såväl enskilda samtal som möjligheten att koncentrera sina tankar. Det är inte rimligt att den som vistas på allmän plats inte kan erbjudas en miljö fri från onödigt pålagt och påträngande ljud som för en del framkallar både stress och oro och till och med kan vara hälsovådligt för dem som har hörselskada eller befinner sig i riskzonen för att sådan ska kunna uppstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar