Att vara språknörd innebär inte per automatik att man är purist och/eller bakåtsträvare. Jag tar gärna till mig nya ord som fyller en funktion, men vid 60 fyllda måste jag väl erkänna att en viss konservatism råder i mitt eget språkbruk.
Jag använder envist (liksom NE:s ordbok) t.ex. en racket, medan det vanligaste idag torde vara ett racket eller till och med ett rack. Jag tycker det är skräp att folk inte kan skilja på sin och hans eller på de och dem. Men jag börjar gärna nya meningar med men (!) och tycker också att det går bra att säga även fast istället för trots (men det kändes svårt att skriva).
4 kommentarer:
Var och vart...är min käpphäst. Barnen nyttjar det fel hela tiden.
Ett racket har det hetat i Rättvik så länge jag minns. Så det kan vara dialektalt.
> Jag tycker det är skräp att folk inte kan skilja på sin och hans
Det känns liksom naturligt att just du tycker det. "Sin Lundgren" låter ju som ett rätt konstigt namn... ;o)
("Asarnes händer hänga i sin" eller "kassan har gått i hans" känns inte heller helt rätt.)
boozon:
Jag undvek medvetet att använda begrepp som possessiva och reflexiva pronomen då jag misstänkte att den del av min läsekrets som har det sämst ställt med utförsgåvorna kanske inte skulle förstå då.
Det hjälpte inte.
Hehe, intressant att läsa ditt inlägg! :)
Jag (finlandssvensk) har haft många diskussioner med min man (sverigessvensk) om en eller ett racket. För mig en en racket det enda möjliga, för honom är det ett racket som gäller. Och idag hörde jag för första gången ett rack när jag spelade brännboll med en skolklass! :)
Skicka en kommentar