30 augusti 2015

Men Apple, men Apple, varför har du övergivit mig?

Vi har samarbetat väl i snart 30 år, men nu börjar vår vänskap att prövas. 

Du verkar inte förstå att jag faktiskt blir äldre och äldre och det känns som om du tänker överge mig. Medan jag blir äldre överger du mig för yngre personer. Det skulle vara mer sympatiskt om du ansträngde dig lite för att behålla dina gamla vänner.


Jag har väl haft ett 10-tal Appledatorer sedan den första Macintosh 512k. Min nuvarande MacBook Pro köpte jag i våras. Det är en utmärkt dator och gör och kan allt det jag behöver, men jag får allt svårare att förstå och hantera allt som är runt omkring, som inställningar av Mail, iCloud, Bilder, AppleTV, skärmar, nätverk, backup, m.m. Nu senast är det Apple Music.

Det är väl inte så att jag inte förstår eller klarar av det, men sättet som det presenteras på gör att jag tröttnar och längtar tillbaka till traditionell katederpedagogik i stället för dagens flashiga marknadsföring. Jag tänkte att jag skulle titta på Apple Music och se om det är nåt för mig. Jag är ju ändå professionell musiker och tjänsten borde intressera mig. Så jag går till Apples webbplats, Apple (Sverige), och klickar på Music. Där möts jag av ett långt, ”tuggit” säljsnack. Vit tunn text mot svartvita bilder, som mina ögon inte har helt lätt att läsa. Men jag läser:  


”Vi vill ge dig mer musik än någonsin tidigare med tillgång till miljontals låtar för bara 99 kr i månaden eller 149 kr för hela familjen. Vi vill ge dig personliga rekommendationer från personer som verkligen kan och älskar musik. Vi vill fördjupa kopplingen mellan artister och fans. Och vi vill skapa en helt ny typ av radio med en global station som sänder dygnet runt. Apple Music är allt det här. Och det är bara början.” 

Jag bläddrar förbi lite mer säljsnack för att hitta instruktioner om hur jag ska göra. Då kommer: 


”Upptäck. All musik du redan har. Och någonsin skulle vilja ha.” 
”Vårt entusiastiska expertteam finns på plats för att hjälpa dig hitta ny musik att älska. Lyssna på rekommendationer som handplockats särskilt för dig, eller upptäck allt de hittar som är nytt och intressant i musikvärlden.”

Ju mer jag bläddrar desto mer börjar jag förstå att det här inte är för mig. Det radas upp artister och låttitlar som jag aldrig hört talas om.


”Alla gillar att hitta ny musik. När du talar om för oss vilka genrer och band du gillar ger vi dig fler förslag från våra experter som kan och älskar musik. De letar ständigt efter nya artister, på de största konserterna och de minsta klubbarna, och skapar spellistor som ger dig känslan av att de kommer från en vän som vet exakt vad du vill höra.”

Jag förstår nu att Apple Music inte riktar sig till mig.


”Det är killen som går på varje psychobilly-konsert. Tjejen som är besatt av punkens historia. Människor som har gjort sin kärlek till musiken till ett livsverk. Varje låt som våra experter föreslår är ett resultat av oändligt många timmars lyssnande i jakten på exakt rätt sound och förståelsen av kopplingarna mellan artister, låtar och scener. När vi sätter ihop den där nya chillwave-spellistan vill vi att den ska vara exakt det du letat efter. Utan att du ens visste det.”

Men sluta nu! Hela presentationen åtföljs av rörliga bilder som far fram och tillbaka över skärmen. Plötsligt rullar det in olika stora röda cirklar från höger och vänster. I varje cirkel står ett namn och jag försöker hitta Arvo Pärt, Eric Whitaker, Peter Mattei och Bach. Men ingen av dessa syns till. Faktum är att jag inte ser ett enda namn som jag hört talas om!


”Det är skillnad på musik och musik. Apple Musics experter finkammar varje hörn av musikvärlden för att ge våra medlemmar musik som är värd att lyssna på. Det är inte bara bandet som är på gång. Det är bandet som står på tröskeln till det verkligt stora genombrottet. Det är inte bara den senaste videon. Det är en alternativ version som du bara måste se. Och det handlar inte bara om topplistorna. Det är populära låtar och videor från genrer du är intresserad av. Det är musiken som verkligen betyder något.”

Suck! Så småningom tar det slut. Jag försöker slappna av. Det var ändå en god vän, 10 år yngre än jag, som sa att jag skulle prova Apple Music och där upptäcka fina inspelningar av barockmusik. Och Mozart och Schubert. Han sa också att gränssnittet var mycket bättre än Spotifys. Men det verkar inte vara nåt som Apple vill informera mig om. 

När jag kommit till slutet av Apples presentation (Citaten ovan är bara ett urval!) vet jag fortfarande inte hur jag kommer åt tjänsten, som jag visserligen blivit allt mer ointresserad av. Jag backar och upptäcker att jag i hela informationsflödet missat att det finns en huvudmeny i överkanten. Jag klickar på ”Pröva nu”.
Där får jag veta att jag ska ansluta till iTunes.

iTunes är en app som från början var en ren musik-app där man hanterade den musik man hade i datorn. Sedan dess har man fyllt på den med försäljning av externa appar, hyrfilmer, hantering av synkningen med telefonen, iCloud och allt möjligt. Nu börjar det likna en diversehandel, typ nordafrikansk marknad. Behöver jag säga att jag tycker iTunes är svåröverskådligt och svårhanterat? Nu har man alltså klämt in Apple Music där också. OK

När jag öppnar iTunes ser jag inte Apple Music, men efter lite letande hittar jag fliken ”För dig” (!). När jag klickar på den kommer jag till Apple Music. Jaha – det var ju logiskt. Jag klickar vidare på ”Påbörja 3-månaders gratisperiod”. 

Så Apple, vår 30-åriga relation knakar i fogarna. Om ni inte kan informera om kommande nyheter eller finesser så att det når fram till mig (rent intellektuellt) och så att jag förstår hur jag ska installera och använda det så har ditt liv inte gett dig tillräcklig erfarenhet och kunskap. 

Kom ihåg att din vänkrets numera inte längre består enbart av 30-åringar utan även av 60-, 70, och 80-åringar. 

Fattaru?



Inga kommentarer: