Det drar ihop sig till konsert. FYRA timmars repetition! Det är inte klokt egentligen, men nyttigt, meningsfullt och lärorikt.
Koristerna går hem euforiska, påfyllda, lättade, stärkta.
Det är som det ska.
Själv går jag (släpar mig) hem betydligt mindre euforisk, nästan nedstämd, uttömd, tyngd, försvagad.
Det är som det ska.
Här kan man verkligen tala om kommunicerande kärl!
2 kommentarer:
Känner så väl igen mig i det du skriver om förberedelserna inför konsert. Bråda tider.
Tack för upplysningen också!
Det där har jag inte tänkt på. En tenor, som nyligen sjöng evangelisten i MP, sade efter konserten att han var tom, slö, slapp, tom. Liksom. Och sade precis som du efter ett tag, att det ordnar sig.
Det gjorde det. Men, och det tänkte jag inte på, publiken var fylld. Av hans framförda evengelist, en av de bästa.
Skicka en kommentar