Behovet av att glömma

När jag en gång kom till Wien var det första jag kom att tänka på, i den kväljande hettan, att Bruckner var en god simmare. Men jag greps också av tvivel: Hur visste jag att han var det?
En mängd kunskap som vi bär med oss genom livet har vi länge sedan glömt var den kom ifrån. Så är det med Bruckner och simningen. Tänk om vi hade förmåga inte bara att minnas – utan också att göra oss av med onödigt vetande. Så befriande det vore.
Alternativt en förmåga att också bevara källhänvisningarna.